❤️B U S A M E D E M L A

Jag mår lite konstigt just ju. Det är svårt med tålamodet och jag är trött. Helst hade jag bara promenerat hela dagarna och lyssnat på Sia's Breathe me. Den passar min mörka februari-själ just nu. Jag har bara mig själv att skylla. Så jag har ingen anledning alls att tycka synd om mig själv. Men gör det i alla fall. Bara lite.

Fast glädjen är så nära. Den bubblar fram då och då. Den är stark den där glädjen. Stark och envis. Det är bra. Jag lyssnade på Aerosmith's I don't wanna miss a thing på radion när jag sladdade (inte med flit) mig igenom en rondell i sambons röda buss, och fick ett hysteriskt skrattanfall. Kan det möjligtvis vara den mest sliskiga låten någonsin? Vem fan skulle offra sin sömn för kärlek? Med vänlig hälsning, "hon som skulle göra allt för en hel natts sömn". Ba nä men jag skiter i att sova för jag vill bara ligga här och blänga på dig när du sover. Inte ens JAG med världens värsta seperationsångest skulle göra nått sånt. 

Förhoppningsvis får vi flytta hem i veckan. Allt är grundmålat men jag har inte fått sett hur färgen ser ut på väggen än. Jag klättrar lite på väggarna här. Det är som att leva i en strid ström med minnen från barndom och tonår. Herregud så vilsen jag har varit. Så många knasiga saker jag gjort. Nu vill jag hem till mitt Bullerbyhus och mitt vuxna jag.

Vi har världens gulligaste hjälp med huset. Hantverkaren är en kompis som gör det på sin fritid och jag är evigt tacksam! Stackars hans sambo och lilla dotter som inte får ha honom hemma så mycket nu. Jag vet hur det känns. Min sambo tycker också om att hjälpa andra.

Härligt med lite vitt vinterland. Nu kan det vita få ligga kvar och så tar vi vår i mars!