❤️B U S A M E D E M L A

Jag vill leva. Länge länge länge. Då funkar inte den banan jag har färdats på den senaste tiden. Det finns så oändligt många orsaker att dö av som man inte kan påverka. Men det jag kan påverka, det vill jag på påverka. Jag har fått ett liv och det livet tänker jag leva fullt ut. Det här året bjuder inte på en nystart som innebär att jag skall hetsbanta, tokträna och sedan falla tillbaka i gamla vanor när orken och lusten tar slut. Det är dags att ta hand om mig själv nu. Äta bättre mat som gör kroppen pigg och glad, och skippa sånt som gör kroppen trött och ledsen. Och sen träääna. Lagom. Bara sånt jag tycker om och bara så mycket så att det fortsätter vara roligt. Igår var jag tillbaka på mitt älskade solbergabad. Sist jag simmade var jag i mitten av min graviditet med Torsten. Sen dess har jag längtat varje gång jag sett skylten och idag stod jag där med ryggan packad och bilen parkerad. När jag tog i handtaget för att öppna dörren så fick jag en lyckostöt genom hela kroppen. Det var ett jobbigt första pass men jag var lyckligast i världen under och efter. Simning är eufori för mig. Jag svävade på glada moln resten av kvällen och energistapeln var på topp. Nu längtar jag tills nästa pass. Jag hoppas komma iväg på två pass i veckan men blir lycklig om det hinns med ett.