Att röra på sig.
15 September 2015
En sån där sak man kan göra för att försöka stay positive är att promenera (eller använda kroppen överhuvudtaget en längre stund i någon slags träningsaktivitet). Så sen ett tag tillbaka så går jag korta promenader, dagligen.
Jag är ju fortfarande jag, oavsett hur jag ser ut. Jag köper inte att man måste gå ner i vikt för att älska sig själv och vara stolt över den man är. Skulle någon ha problem med min vikt så är det ändå inte någon person jag skulle vilja hänga med. Så det så.
16:20:19
Vardagsliv
Det är skönt att gå en sväng. Speciellt nu när jag försöker tänka på att göra saker för att jag behöver och inte för att jag måste. Nu promenerar jag för att jag behöver en stunds rörelse i det fria som öppnar upp sinnet och själen. Jag tar bara på mig promenadskorna och stoppar Torsten i vagnen sen är jag redo.
Tidigare i mitt liv har mina promenader varit allt annat än rofyllda. För det första så har jag bara rört på mig över huvudtaget för att gå ner i vikt eller behålla nedgången vikt. Med det utgångsläget har promenaderna inneburit ombyte till träningskläder, en runkeeper-app, musik i lurarna och ett sjuhelvetes tempo för att nästa dag ställa mig på en våg och dö lite inombords för att det aldrig händer något tillräckligt snabbt. Jag har nämligen bara bantat av rent självförakt till mig själv och min kropp.
Jag har bara försökt gå ner i vikt för att slippa vara misslyckad i mina eller andras ögon. Ett tag gömde jag mig ju som sagt så fort jag mötte någon jag kände för att jag var så rädd för att de skulle se min viktuppgång.
Men nu försöker jag ju älska mig själv för den jag är och även om det är svårt så börjar det röra på sig i mitt huvud.
Därför vägrar jag gå ner i vikt innan jag har höjt min självkänsla till skyarna och kan uppnå någon slags bättre hälsa för att jag älskar mig själv. Inte för att jag ska älska mig själv. Hänger ni med?
Kommentarer
Trackback
