Äntligen tillbaka i arbete.
10 Februari 2016

Förra veckan blev en vab-vecka där hela familjen var sjuka. Min yngsta var nog den som klarade sig bäst. Men min äldsta, han har haft feber i omgångar och varit sjuk i över en vecka. Jag vabbade måndag tisdag den här veckan också så sammanlagt fick vi starta vabruari med tio sjukdagar (men "bara" sju frånvarande dagar på jobbet). Idag hade han sin sista sjukdag tillsammans med sin mormor och i morgon skall han tillbaka till förskolan.

22:00:34
Vardagsliv
Det har varit en vecka fylld av konflikter och en del mys. Vi hade ett par dagar i mitten av förra veckan då vi var helt sänkta allihop. Ingen orkade hålla sams. Barnen låg på golvet och vred sig i höga missnöjestjut och jag var redo att spärra in mig själv på valfri anstalt den där heliga timmen innan läggdags då liksom allt når sin kulmen och sambon måste vila.
Det var fint att få gå till jobbet i morse men också så konstigt att vara tillbaka. Det kändes som att jag hade varit borta i en evighet och även om jag vet att mina arbetskamrater är bäst så får jag så dåligt samvete av den extra belastning och stress min vab ger. Det är mycket tufft inom barnomsorgen just nu. Budgeten är stram och alla barn i behov av särskilt stöd (med neurologiska sjukdomar) har fått sina resurser indragna. Det är sorgligt att vara pedagog i förskolan med de förutsättningar vi har. Ändå tycker jag så mycket om mitt jobb. Det blir snarare en sporre att göra ett så faktiskt jobb det bara går utifrån de ramar vi har. Barnens bästa är och förblir alltid i fokus, med resten får man trolla.
Jag har fortfarande så mycket kvar att lära mig i mitt yrke. Och skyhöga krav på mig själv.... En del dagar känner jag mig hopplöst dålig. Så kändes det idag. Jag gick hem med tunga axlar och var frustrerad över vilken dålig dag jag haft. Det är så struligt i mitt liv att jag blir disträ och rörig på jobbet. Men förhoppningsvis kommer det att bli bättre i takt med att livet lugnar ner sig. Ändå tycker jag att jag borde kunna göra mitt jobb bättre och lämna mitt privata jag hemma lite mer än vad jag lyckas med nu. Ibland undrar jag om jag inte skulle ta och välja ett annat yrke. För att liksom ge plats åt en bättre pedagog. Barnen förtjänar det bästa! Men jag brinner ju egentligen för det här, även om jag befinner mig i en svacka just nu och har låg självkänsla. Jag vet ju att jag är fantastiskt bra någonstans där inne och förhoppningsvis kan jag utvecklas till den där super-pedagogen som jag drömmer om.
I morgon är det en ny dag!

En vintrig bild på kvarteret runt min förskola.
Kommentarer
Trackback