En skräck följt av ett lyckligt besked.
19 Februari 2016
För några veckor sen upptäckte jag en rodnad på mitt högra bröst men tänkte inte så mycket på det. Jag viftade bort det med att barnen säkert legat på mig under natten eller att jag klantat till det. Rodnaden försvann efter ett tag men så helt plötsligt var den tillbaka. Jag ringde vårdcentralen för en koll och tänkte väl lite sådär att det kanske var förkylningen som satt sig i bröstet eller något annat tokigt men när en tid blev bokad hos en läkare så dök de där läskiga tankarna upp. Brösten ska ju liksom bara vara sådär mjuka, hängiga och härliga.
22:13:09
Vardagsliv
Jag kom till vårdcentralen och blev ordentligt undersökt. Och visst fanns där en suspekt knöl.. Jävla skit tänkte jag. Läkaren skickade remiss till mammografi. Jag var helt bombsäker på att det bara var en körtel och absolut inte cancer. Men tankarna började ändå snurra och på kvällen bröt jag ihop. Det kan inte vara cancer, snyftade jag. Så ond kan inte universum vara att våra barn skall ha en så sjuk pappa och mamma samtidigt under deras uppväxt.
Cancer är min största skräck. Att dö ung. Inte få vara med barnen i deras uppväxt och vuxna liv. Jag är inte vän med döden. Jag vill inte ha någon död i min familj på väldigt väldigt väldigt många decennier. Men nu stod jag plötsligt där, snubblande nära just den verkligheten.
På onsdagen var jag på vårdcentralen och redan idag, fredag, var det dags för undersökningen. Jag fick börja med en röntgen och sen fick jag veta att en läkare skulle titta på bilderna. Såg de bra ut skulle jag få gå hem, vid frågetecken skulle jag bli inkallad direkt på ultraljud. Jag blev inkallad på ultraljud och pulsen ökade något.
Läkaren undersökte länge med ultraljudet och kunde sen glatt berätta att allt såg normalt ut. Allt såg normalt ut och den där hemska hemska sjukdomen hade inte satt klorna i mig. Jag är oändligt tacksam för det!
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på alla de kvinnor som legat på samma brits och fått det där fruktansvärda beskedet som jag slapp få höra denna gång.
Kommentarer
Trackback
