Men allt har gått bra! Det gick så bra det bara kunde gå. Det tog lång tid innan jag vågade tro på att alla hemska komplikationer uteblev. Bara den där utlovade huvudvärken kom och det är ju helt otroligt!
Det är dags att sätta punkt på de senaste åren vilka nu när de är bakom oss nästan känns påhittade. Konstigt att jag mår som jag mår ibland? Nej! Om jag blivit en starkare och bättre människa av det här? Både ja och nej. Det kanske är där jag hamnar tillslut men vägen dit tar nog ett par månader till. Om inte år. Under tiden njuter jag av livet så ofta jag kan. Ibland grumlas blicken och jag blir sådär trött men nu vet jag ju hur jag ska göra när det inträffar.
Jag tänkte sammanfatta sambons sjukdomsresa och mina känslor kring den men det får bli ett uppdelat projekt under lång tid. Det kanske kan hjälp mig att bearbeta allt som faktiskt hänt.
Så hej från andra sidan! Vi klarade det faktiskt!
