Magbild v.31
Den börjar verkligen bli galet stor nu magen och det börjar kännas att man är gravid.
Det tar på fötterna och höfterna. Ryggen är inte så farlig och tur är väl det med tanke på att jag hade ett höftproblem sen innan som verkar bli värre medan veckorna går. Men det är underbart att vara gravid!
Det är underbart att känna sparkar! Livet skimrar i rosa och rött, jag har definitivt fastnat i gravidbubblans lyckorus. Där har jag nog varit sen ultraljudet egentligen.
Men jag är fortfarande i något slags förvirrat tillstånd där jag ena dagen förundras över hur mycket man kan älska någon som inte ens kommit till världen än, samtidigt som jag andra dagar inte riktigt förstår att det faktiskt är en liten människa där inne som skall komma ut och bo här hemma hos oss.
Jag börjar bli nervös för förlossningen. Inte för själva smärtan under "the big happening" men för att någon skall gå fel. Jag drömmer många mardrömmar om nätterna och vaknar lite då och då så jag är väldigt trött när jag vaknar. Denna veckan har gått i zoombiens tecken och jag är glad över att jag ansökt om semester från den 23 dec. Nu skall vi bara se om det går igenom, det är många som vill vara lediga på jobbet. Från årsskiftet går jag hem oavsett, det skall bli skönt att gå hemma och "ladda" sista tiden. Även om jobbet gör att veckorna gå rasande fort.
Strax idol! Intressant tema ikväll! Jag hoppas Robin fixar att ta sig an Queens stora hit!
Halsbrännan från helvetet
Mmm.. Som sagt, någon typ av graviditetskrämpa måste man tydligen ha och halsbrännan verkar vara min. I natt och idag har den varit urjävlig. Jag drack två glas cola och ett par nävar chips i går under fredagsmyset och det räckte för att förstöra hela natten. Dessutom blev bebisen en riktig vilde av colan så jag tror att jag skippar den nu. Jag vågar definitivt inte dricka cola under eventuell framtida amning med tanke på hur bebisen beter sig i magen av den bara..
Sån här galen halsbränna har jag inte haft på hela graviditeten. Men det är bara att bita ihop de två månaderna plus dagar som är kvar. Det fixar jag! Men jag skall nog köpa hem mandel ifall att, och glass, och varenda receptfria läkemedel mot halsbränna (som en gravidis som jag får äta) under tiden bebisen ligger där inne.. En mysig mamma på jobbet tipsade om flytande medicin när det är som värst. Allt är värt att prova! Punkt slut.
Tusen anledningar - bebisens pappa
Det finns över tusen anledningar till att jag skaffar barn med den man jag nu skall skaffa barn med. Han är så obeskrivligt underbar och jag älskar honom så vansinnigt mycket. Jag blir stolt, glad och otroligt rörd över att han vill ha barn med just mig. Vi skall få dela det finaste någon kan få dela - ett barn.
Det finns över tusen anledningar till att jag skaffar barn med den man jag nu skall skaffa barn med - här nedan är en av dem...
Magbild v.29
Här är den. Magen. Med min älskade fina bebis inuti. Här är magen 29 hela veckor. Idag går vi in i vecka 30. Det börjar verkligen närma sig nu!
Bebisen känns väldigt tydligt där inne nu. Den ligger fortfarande med fötterna neråt och huvudet uppåt. En del dagar trampar den ordentligt på urinblåsan (väldigt märklig känsla) och vissa stunder är hela magen ojämn och sned beroende på vad bebisen pysslar med där inne.
Sambon klappar ofta, och jag med. Det verkar omöjligt att låta bli. Ibland vaknar jag till och med av att jag klappar magen. Har jag tur får jag en liten buff av en liten hand rakt i min.
9 kg har jag gått upp sen inskrivningen. Sista tiden har jag gått upp lite mindre än ett halvt kilo i veckan. Fortsätter det i den takten så har jag ca 5 kilo till att gå upp. Fast med all god julmat som snart kommer så kan det hända att det blir några till. Det vet man inte så noga!
Redan fredag?
Dagen idag har varit lika knasig som jag ser ut på bilden, milt uttryckt! Knasig men tokrolig dag! Jag kommer att sakna alla mina fina barn på jobbet när jag går på mammaledigt! Och mina fina arbetskamrater. Jag har världens bästa jobb. Att vara förskollärare på en 1-3 årsavdelning innebär högt tempo, en del stress, tidsbrist men så oändligt många skratt!!! Och kramar!!! Och kärlek!!! Det kommer nog trilla en tår när jag skall säga hej då, även om jag vet att jag kommer tillbaka. Även om det här året kommer att gå rasande fort och jag kommer att gråta när det är dags att gå tillbaka för att jag kommer att sakna mitt barn. Kärleken till sitt barn är den största kärleken i världen har jag fått förklarat för mig. Kärleken till sin bebismage måste komma som nr 2 minst. Om inte delad etta. För det är så mycket kärlek redan. Sådär mycket så det pirrar i varje millimeter av kroppen.
Här hemma väntar en lugn kväll i fredagsmysets anda! Vi skall äta chips och mysa i soffan till idol. Egentligen var vi bjudna på tacorace i stan hos vänner men vi tackade nej. I morgon får vi samla social-poäng istället.
Jag önskar er alla arbeten där man skrattar så tårarna sprutar, femhundratjugosju kramar och en riktigt mysig fredagskväll!!
(bebisen sparkar och hälsar)
Amen.
Härliga onsdag!
Igår när jag vägde mig på morgonen hade jag tappat 2,4 kg. Så mycket vatten försvann under bara ett dygn. Inte har vikten gått upp idag heller men det kanske tar sin tid för kroppen att återställa sig.
Eftersom jag känner mig bra idag tänker jag gå tillbaka till jobbet i morgon. Sen hoppas jag verkligen att jag kan få jobba mina två månader jag har kvar utan att en massa sjukdomar skall störa.
Sen kommer jag att vara hemma i ett helt år med min lilla bebis så jag vill passa på att jobba färdigt med en massa saker nu innan jag går hem.
Vi har valt att inte skriva över några mamma/pappa dagar på varandra, utan jag blir hemma första året, sen blir sambon hemma några månader tills vi vill skola in vår älskling på dagis (och har fått plats på en förskola vi vill ha) och sen tar sambon ut en dag i veckan efter inskolningen så att det inte blir så många timmar för vårt barn på förskolan. Jag skall försöka styra om mitt schema också när jag kommer tillbaka så att jag t ex aldrig har en tidig dag den dagen sambon tar ledigt i veckan. På så sätt kan vi minska vårt barns timmar på förskolan massor! Och det är väldigt viktigt för oss. Så går tankarna just nu ialla fall. Sen får vi se hur det blir. Vi hinner säkert tänka om.
Vilken förskola vi vill att vårt barn skall börja på vet vi inte riktigt ännu. Eftersom jag arbetar på den enda förskolan som finns här där vi bor så är jag osäker på om jag vill ha mitt barn på min arbetsplats även om h*n går på en annan avdelning. Jag är en person när jag är fröken Emelie och kommer förmodligen att vara en helt annan person som mamma. Mitt privata Emelie. Och jag är rädd för att vårt barn kommer att bli förvirrad. Eller avundsjuk. Eller känna sig bortglömd på något vis. Jag vill ju att mitt barn skall känna att jag älskar honom/henne allra mest i hela världen. Visby ligger 15 minuter bort och det är vårt andra alternativ vi står och bollar med. Att vårt barn får gå på en förskola i Visby. Minuset är ju att jag då måste köra in till stan för att hämta (vilket egentligen inte är jobbigt i sig, men ändå ett minus med tanke på besinkostnader och tidsåtgång) plus att barnets framtida klasskompisar kommer att gå här ute om vi inte väljer att låta vårt barn fortsätta upp i skolan även i Visby. Svårt val. Vi måste ställa oss i kö så fort vårt barn är fött och därför börjar det bli lite bråttom att komma fram till något.
Just nu lutar det åt en förskola i Visby. Och att vårt barn får börja i förskoleklass här ute om vi fortfarande bor kvar här då.
Då är frågan bara VILKEN av alla förskolor vi skall välja! Jag skulle vilja besöka varenda en, "hönsmamma som jag är" innan vi kan bestämma oss men jag får nog försöka höra mig för hos gamla klasskompisar från högskolan. Det viktigaste för mig i valet av förskola är att personalen på stället älskar barn och brinner för sitt arbete. Att de har en bra barnsyn och att de inte bara jobbar där för att ha ett måndag-fredag jobb med lön. Jag tycker inte att man hör hemma i barnomsorgen om man inte är "bra med barn" (för att uttrycka det på ett enkelt sätt).
Ja hjälp. Det är mycket att tänka på. Kom gärna med tips eller egna funderingar. Vad hade ni gjort? Hur hade ni tänkt? Har ni något tips på en riktigt bra Visby-förskola?
Dag från helvetet!
Jag klev upp. Kände mig lite konstig men förklarade det med att det var "fastan" och vitaminerna som ställde till det. Körde in till mvc. Fick dricka sockerlösning. Mätte blodtryck, mage, vikt. Lyssnade på hjärtljud och tog blodprov. Alla värden var kanonfina och vi ligger fint i kurvan!
Sen kom - vinterkräksjukan/magsjuka.. Resten av dan har jag bott på toaletten. Med det ena, det andra och grymma magsmärtor.
Nu har jag haft paus i över en timma så jag hoppas att det börjar gå åt rätt håll nu. jag har fortfarande smärtor i magen och är väldigt svag då jag inte fått behålla något under hela dan. Inte ens vatten. Min älskade lilla bebis har i alla fall buffat på som vanligt där inne så jag hoppas att den är okej..
Sjukvårdsupplysningen säger att jag skall dricka resorb och försöka återhämta mig sakta sakta..
Tji fick jag för "problemfri" graviditet..
Jag hoppas verkligen att jag inte hunnit smitta någon! Och att sambon kan få klara sig utan!
Riktigt höstväder!
Söndag i dag! Bebisen har klivit in i vecka 29 (!) och är hela 28 fulla veckor gammal. Lördagar är vår "bytes"-dag men det var ont om tid att blogga igår. Det är generellt ont om tid att blogga på helgerna. Och på vardagarna. Men nu när blogg.se har lyckas fått fram sin app så går det lättare att slänga iväg ett inlägg då och då..
Helgen har försvunnit rasande fort som vanligt. I fredags hade jag två underbara kvinnor på besök - min kära Jenna och min kära Linda! Vi proppade oss fulla med taccos och pratade långt in på småtimmarna om livet och allt vad det innebär. Vi kom sent i säng!
I lördags var det halloween-fest på schemat. Jag var utklädd till jungfru Maria! (vilket ni måste ha sett på en gång) och bebisen i magen fick agera Jesus. Vi var många fina festdeltagare och jag njöt av alkoholfritt vin kvällen till ära. Gott! Jag och Jesus smet hem när de andra gick vidare på krogen. Då hade vi fått nog och fötterna blivit tunga så det var verkligen läggdax!
Idag är det söndagsbrunch på joda med ett par vänner. Jag längtar ihjäl mig efter deras Caesarsallad! Bäst på hela ön!
Sedan skall vi storhandla inför veckan och hem och söndagsmysa med god mat och Gustavsson på tvn. Jag är sugen på lax och potatisgratäng.
I morgon är det besök hos barnmorskan. Jag skall göra glukostest och mäta magen/kolla värden. Har gått upp två kilo sen sist. Har märkt att jag blivit svullen de senaste veckorna och förra helgen tog jag av mig förlovningsringen. Det hade funkat ett tag till men jag blev rädd för att jag skulle missa att ta av den i tid annars. Så med 11 veckor kvar så känns det mindre härligt att vattnet redan gör entré. Men jag får göra det bästa av situationen och plugga på vad jag kan göra för att underlätta för kroppen.
Hoppas ni har haft en trevlig helg! Och får en fortsatt trevlig söndag!
Nu sticker vi på halloweenfest!
Är det nån som ser vem jag föreställer?
Jag kan ju säga att jag är en världskänd gravid kvinna.. Som blev känd av att vara just.. Gravid... :)
Se mig i ögonen...
när vi pratar tack..
Folk har slutat se mig i ögonen under konversationer. Nu är det bara magen som gäller. Jag är inte ett dugg bättre. Ser jag en gravidmage stirrar jag ut den totalt och försöker gissa vecka på den blivande mamman.
Vilt främmande människor ler sådär fånigt mot mig när jag vaggar fram likt en fet anka och liksom försöker visa sitt "åhhh" och "ahhh" med ögonen och munnen. Jag har svårt att förstå hur jag skulle kunna uppfattas som fin och gullig i det skick jag är nu.
Det skall klappas på magen, skrikas in konstiga och absurda grejer till mitt fläsk, frågas om det ena och andra. Berättas om diverse krämpor, sjukdomar och hemska storys. Skrikandet har jag svårt för. Man skriker inte till någons fläsk och absolut inte till någons bebis. Fast jag låter folk hålla på förstås. Av artighet. För att det kanske betyder något för den som klappar/skriker/frågar/berättar.
När jag är själv med min mage är det som allra bäst. Då klappar jag och myser, känner efter vart bebisen ligger och får fina buffar tillbaka. Sambon är också väldigt kärleksfull och fin med magen. Och när han tittar på magen och kommenterar hur fin och stor den är så smälter jag förstås.
Och sanningen är att jag oftast smälter till främlingars magbeundran också. För det är fint det där med magar och graviditet. Fint och spännande och magiskt.
Nu är det dags för kvällens insmörjning av magen sen är det sängen som gäller. Imorgon har vi stängt på jobbet och skall på två långa föreläsningar. Jag hoppas att de är så bra som det har lovats! & så skall vi luncha på Etage. God natt!
Magbild v.27
Här sitter jag och min gigantiska mage i Kalmar. Den ser inte alls så stor ut när jag står upp. Vi har haft en underbar helg i Kalmar och på Öland. Välbehövligt att få komma iväg tillsammans en helg sådär. Nästa resa blir när mitt älskade fadderbarn och systerson fyller 1. Då sticker vi på kalas. Förmodligen passar vi på att handla in allt det sista inför bebisens ankomst då också. Jag längtar redan!
Nu skall vi hem och hinna få några timmars sömn innan det är dags för jobb och vardag.
Hej hej!
Hej hej halsbränna, hej på dig halsbränna.
Hej halsbränna hej på dig halsbränna.
Hej halsbränna, hej på dig halsbränna.
Hej halsbränna, hej på dig halsbräääännaaa...
Ja, alltså nån form av graviditetskrämpa måste man ju ha!
Annars gills det ju inte..
I hate halsbränna.
Enligt mina beräkningar ligger det en bebis hårig som en apa där inne.
En ullig gullig lite apa, umpa umpa falleralleraaa...
Min mamma drack ramlösa när jag låg i magen för att lindra brännan.
Kanske värt att prova.
För att tugga tabletter som växer i munnen är pest!
Helgerna går..
Så rackarns fort! Vi har gått in i vecka 27. Inte klokt! Det är sista veckan på trimester två, sen är det bara slutspurten kvar. Jag hoppas att vi får må lika bra under sista delen av graviditeten som vi gjort än så länge. Allt har liksom gått som en dans och jag har mått oförskämt bra.. Just nu kör bebisen sitt kvällsrace. Den känns så väldigt tydligt nu! Nästan läskigt tydligt. För några veckor sen var det bara ett gulligt och behagligt fladder, men nu, nu bånglar den på ordentligt där inne. Så pass ordentligt att jag inte kan koncentrera mig på något annat än bebisen när den sätter igång. Fast jag kommer väl att vänja mig så småningom. Det är så roligt för sambon att få känna sådär ordentligt. Nu är det inte bara jag som njuter av bebisens bus. Det känns som att vi delar graviditeten och upplevelserna på ett annat sätt nu. Härligt!
Ikväll har vi haft fina Åsa, fina Krall och fina Henke här på pizzabak. Gott. Blev trångt för bebisen när jag mofflat i mig nästan hela min del. Smarrigt värre.. Jag tror att sängen ropar efter mig nu. Läggdags..
Nästa helg befinner vi oss på Öland för barndop! Jag skall äntligen få stifta bekantskap med Sebastian som kom till världen i slutet av juni.. Mysigt värre! Härligt med miniresa med sambon!
Jag kan ju inte riktigt hålla mig..
Jag försöker att inte handla massvis så här innan. Eftersom det är min första lilla bebis så har jag ju inte riktigt koll på läget vad man behöver och inte. Vad som är livsviktigt och vad som är onödigt. Jag rådfrågar mina kloka mammor i min omgivning och funderar på hur jag vill ha det, vad som kan tänkas vara viktigt för mig och sambon. Vad vi sätter värde i.
Men lite roliga saker måste man ju få köpa...
Alla barn behöver en mysig filt till vagnen. Och alla barn dreglar. Kanske inte så mycket med en gång. Men tids nog dreglar dem. Det har jag bestämt. Så då måste man ju ha dregellappar i fina färger. Man måste faktiskt det. Det har jag också bestämt. Jag är bra på att bestämma. Härom dan bestämde jag också att alla barn behöver en bokhylla med barnböcker i sitt eget rum redan när dem är minus tre månader gamla. Så jag fixade en. Och det blev fint! Det är aldrig för tidigt för att börja läsa. Så det så. Klantig som jag är så ramlade jag när jag var mitt uppe i tvättandet av hyllan (som stått i förråd i något år) men landade på knän och händer. Nära ögat. Fick nästan hjärtsnörp. Men det gick bra. Bebisen sparkar och allt känns som vanligt. Jag måste nog inse att jag inte kan ränna på som vanligt och förlita mig på envisheten och "turen" längre... Jag har något värdefullt i magen att skydda.
Nu behöver jag bara en hemnesbyrå till alla kläder jag absolut inte har köpt och fått. Sen kan jag köpa min tvättmaskin jag har bestämt att alla har rätt till och tvätta alla kläder i parfymfritt tvättmedel.
Sen kan bebisen få komma.
Eller, först skall jag köpa lite inredningsgrejer också. Daah. Och leksaker. Och små fina lådor till leksakerna. För det måste man ha. Och ett pinguspjälskydd, för det har sambon bestämt att bebisen skall ha. Och sen kan bebisen få komma!
Eller tjaaa.. när den är klar (färdigbakad) förstås och vi har fått barnvagnen osv...
Dem fina Lindarna var här på middag!
Och bebisen fick presenter!
Presenter av Mamman och Pappan...
Och present av toksöta Oliver...
Jag och sambon fick också present. En jättefin blomma som står och sprider kärlek i köksfönstret.
När man ser Oliver tillsammans med hans mamma och pappa så längtar man ju ihjäl sig efter sin egen. Jag vill ha min skruttunge nu! Jag vill också ha min egen att pussa på och busa med. Jag hoppas att jag klarar ut att uppfostra en lika fin och mysig stjärna som Olivers mamma och pappa har gjort. Jag får kräva dem på bästa tipsen när det börjar bli dags!
Magbild v.25
Här kommer ännu en magbild. Jag tycker nästan att den har krympt och ändrat form sen sist. Så lite smått orolig var jag inför besöket hos barnmorskan idag. Men allt gick bra som vanligt. Det är skönt att alla värden sköter sig som de ska och jag hoppas verkligen att det får fortsätta så. Blodtryck - perfekt, sf-mått - perfekt i kurvan och vikt helt okej. Jag har gått upp 7kg sen inskrivningen och det var inget att stressa upp sig för tyckte hon. Det är så olika hur mycket man går upp och hur mycket vatten kroppen samlar på sig i slutet. Så vi får väl se!
Vi fick höra bebisens hjärtljud! Magiskt! 140 låg bebisens hjärtljud på, inte för att det säger mig något men det var häftigt att få höra hur fort det lilla hjärtat klappade. Sen var ju vår lilla skatt tvungen att busa till det lite så h*n sparkade till ordentligt på det där avlyssnarintrumentet så det sa pang i högtalaren. Busunge!
Nu längtar jag efter alla inbokade möten som är kvar, och föräldrautbildningen vi skall gå. Nu mot slutet så händer det lite grejer! Roligt! Hoppas att det får tiden att gå fortfare!
Brev till bebisen.
Idag har din pappa fått känna dina buffar för allra första gången. Det var så fint. Vi låg i soffan och busade massor med magen tills du buffade tillbaka hårt så att han kunde känna. Jag önskar att du kunde ha sett hur glad och lycklig han blev, hur rörda och tårögda vi blev och hur mycket du betyder för oss. Fast det vet du nog ändå. Det har jag nog tjatat in i huvudet på dig ordentligt vid det här laget. Vi älskar dig så otroligt mycket och du är sååå efterlängtad!
Det slog mig idag, vilka knasiga föräldrar du kommer att få. Vi båda är allldeles tokiga i att dansa och spexa till musik. Din pappa är sådär galet knäpp och bjuder verkligen på sig själv när det humöret hälsar på.. Och mig, ja mig känner du nog ganska bra eftersom du bor i mig och har gjort så ganska länge nu. Jag antar att du är van vid mina sång- och dansryck jag får med jämna mellarum och att du är beredd på att få en mamma som flamsar och tramsar runt hela tiden. Jag ser fram emot att få flamsa och tramsa runt med dig när du är färdig för att komma ut, även om vi måste ta det lungt i början. Jag undrar om du kommer att bli lika sprallig som oss eller om du blir tvärt om? Vi var båda små sprallisar med glimten i ögat när vi var små men du som är en helt egen person kanske blir på ett annat sätt?
Din säng står och väntar på dig i ditt rum. Varje gång jag ser den så pirrar det i hjärtat av längtan samtidigt som det är svårt att förstå att du skall ligga där i. Vi skall förstås flytta in den till vårt rum så du sover nära oss de första månaderna. Men sen har du ett alldeles eget rum som väntar. Spännande va?
Men än så länge ligger du tryggt i min mage, förhoppningsvis i fjorton veckor till. Sen får du komma ut och träffa oss och bekanta dig med världen. Fram tills dess skall jag fortsätta sjunga för dig och klappa på dig varje dag. Så får du fortsätta buffa och busa där inne..
Vi ses snart!
Massor av kärlek / din mamma
Hej!
Det blir soffläge ett tag till. Med massor av vatten (jaa för då kissar man på sig mycket lättare) och hostmedicin (som gör att bebisen kommer ut med femton tår).
Ser ni hur positiv jag är i detta nu?
Jag rosslar och hostar och förbannar alla virus och bakterier i världen. I alla fall de dumma sorterna. När någon irriterar mig på tvn så muttrar jag håll käften. Stackars Oprah hade nån blond irriterande liten gäst som fick många håll käften. Friskt va? Den enda som lyckas trösta är hunden som lägger huvudet ömt på magen och tittar upp med sina vackra kloka ögon och säger på ett ungefär: "Jag älskar dig matte, och jag märker att du mår dåligt. Men jag tar hand om dig!" Precis sådär som jag behöver. Stackars sambon försöker också det bästa han kan men han kan ju inte vabba direkt.
Hostmedicinen skall fungera när man har en liten bebis i magen har de lovat. Så jag litar på dem. För det sista jag vill är att bebisen skall ta skada. Märkte dock efter första dosen att det blev ett väldans party där inne. Jag tror att ungen min bjöd in alla sina kompisar och hade monsterdisco. Jag blev bara helt slut av medicinen. Så där slut så att jag förhoppningsvis skall få sova i natt. I alla fall mer än två timmar åt gången.
Och jag vet att det bara är början. Jag vet att jag kommer att få gå som en vandrande mumie när bebisen är ute och skratta mig lycklig åt två timmars sömn. Men just nu ligger den i magen och just nu mår jag skit och just nu behöver jag sova mer än någonsin. Så just nu behöver jag inte vara rationell och duktig. Nä just nu kan jag vara ego med stora bokstäver och kräva min sömn.
När jag blir frisk från det här, då. Då skall jag fira.
Jag saknar mitt jobb. Mina fröknar och mina barn. Jag har varit hemma i tre dagar nu. Förfärligt. Jag hoppas att jag piggnar till innan veckan hinner ta slut. Tänk va härligt det skulle va! Ni kan väl skicka lite varma tankar åt mitt håll!?
Dagens gravidtröttis..
Det har varit en hård helg. Hostan har gjort att jag fått minimalt med sömn, och det nattliga kissandet har tagit fart, ordentligt. Vid varje host känns det som att jag skall kissa på mig. Men det hör ju till, eller hur! Jag hoppas hostan ger med sig snart. Halsen är ordentligt mör efter veckan kan jag lova. Blåsorna är bättre och jag hoppas komma tillbaka till jobbet på tisdag eller onsdag!
I fredags hade vi fina brobor på tacos. Jag ääälskskar mat. Jag vet inte riktigt vad som hänt men i några dagar har jag haft lukt och smak. Bara sådär. Så jag njuter och väntar livrädd på att det skall försvinna igen. På lördagen fick vi komma på inflyttningskalas med smörgåstårta och ikväll skall vi till papsen och få grillat. Så jag kanske borde sätta på mig lite mascara och försöka se lite mindre sliten ut...
Jag längtar till kvällen då jag kan få provvärma min fina lila vetekudde i handlade i lördags! Jag hoppas på under..
Vi har blivit med spjälsäng!
Sängen köpte vi på blocket. En lysande affär! Jag tror på återvinning. Vi kommer att köpa ganska mycket begagnat (dock inte t ex täcke eller kudde m.m). Och det handlar inte om att vi inte har råd - för det har vi - utan det handlar om att ge tillbaka till världen och göra moder jord en tjänst. Ett steg i min karmautveckling.
Tänk att det skall ligga en liten bebis där i! Helt otroligt. En snusandes liten underbar varelse med en bit av mig och en bit av sambon. Åhh, tiiiiden. Skynda! Flyyyg förbi!
