Vi har blivit med spjälsäng!
Sängen köpte vi på blocket. En lysande affär! Jag tror på återvinning. Vi kommer att köpa ganska mycket begagnat (dock inte t ex täcke eller kudde m.m). Och det handlar inte om att vi inte har råd - för det har vi - utan det handlar om att ge tillbaka till världen och göra moder jord en tjänst. Ett steg i min karmautveckling.
Tänk att det skall ligga en liten bebis där i! Helt otroligt. En snusandes liten underbar varelse med en bit av mig och en bit av sambon. Åhh, tiiiiden. Skynda! Flyyyg förbi!
Middag!
I lördags åkte vi på marknad i strålande solsken. Jag fick mig en bakad potatis och marknadsmys med sambon. Bebisen sparkade vilt omkring där inne medans vi strosade runt bland stånden. Jag blir lugn när h*n sparkar. Lugn och harmonisk. Det hade varit lite fööör lugnt i magen under veckan men i helgen dansade den bort all oro.
I söndags bjöd vi mamma på middag, mamma, bonuspappan, lillasystern och den glittrande mormordern. Hon hade slagit in ett paket till oss och glittret hade smetat av sig överallt på henne. Lite som Edward i Twilight. Haha.. Gullmormor..
Vi bjöd på en vitlökstoast med kantarell och baconstuvning. Kycklingfilé fylld med soltorkade tomater och mozarella samt kladdkaka med bäääär! Sen skrattade vi loss till Gustavssons nya program. Roligt! Mysigt! Härligt! Lyckat!
Sambon, den tjocka magen och jag!
Jag har ångrat mig..
Speciellt min finaste sambo som får hjärtat att knyta ihop sig i ett ååååååhhh, när han sover.
Han är sådär vansinnigt söt att man måste bita sig i läppen för att inte storma fram och pussa honom tills han vaknar.
Så nä, det är inte bara barn och djur som är fina när de sover!
Host host.
Grönt snor i barnens näsor = sjuka fröknar
Barn som hostar = fröknar som hostar
Jag har tagit mig igenom det gröna snoret, förhoppningsvis för hela hösten.
Nu har hostan kommit.
Så jag hostar och mår sådär. Jag hoppas att jag inte behöver vara hemma från jobbet något men det verkar som att det kanske inte blir värre än så här (säger jag modigt två dagar in i förkylningen). Jag har väl helt enkelt bestämt att det inte skall bli värre. Man kan väl bestämma sånt?
På onsdag skall vi ha föräldramöte! Det skall bli så fantastiskt roligt! Vi har gjort en film om vårt första tema nu i höst och spelat in en samling och grejer som vi skall visa upp. Det skall bli roligt att visa föräldrarna hur roligt vi har det på dagarna!
Jag skall berätta för hela föräldragänget att jag skall gå på mammaledigt vid årsskiftet också. Spännande!
Tänk, nu är det 16 veckor kvar. Vi har klarat 60%. 24 veckor bakom oss. Helt galet. Snart är bebisen hääär!! Min älskade lilla bebis!!!
Idag hade vi fotografering. Jag och min tjocka mage + alla fina barn och fröknar. Fotografen är verkligen ett geni. Han kastar och stojjar med sina gosedjur och får näst intill alla barn att skratta så tårarna sprutar (en och en annan fröken också). Vilken fin mage du har!! Utbrast han när det var dags för oss att fotas. Fin och fin! Stor är den i alla fall! Enorm, gigantus. Fast jag är fortfarande smidig och tycker inte att den är ivägen. Det kommer väl senare antar jag. För större skall den ju tydligen bli. Jag har svårt att förstå det.. Men jag lär ju bli varse..
Bebismagen v.23
Den börjar bli enorm den här.. Jag undrar jag om det inte kan råka vara två eller tre bebisar där inne ändå!? ;)
Kommer en ny bild om två veckor, alltså i v.25
I dag går vi in i v.24 redan!!!
Inte alls länge sen jag var i v.10 och superivrig på att få berätta.
Ligg du där inne och väx lilla vännen. Vi ses snart..
Bebisen skall inte heta Robin.
Vi har namn klara. Det har vi haft ganska länge. Men sen är det ju inte säkert alls att vi tycker att det passar när h*n bestämmer sig för att titta ut.
Det har varit långa dagar på jobbet den här veckan men jag har fått en himlans massa energi och lust så allt går som en dans. På onsdag har vi föräldramöte och jag har väldigt mycket som skall fixas tills dess. Men det ordnar sig nog. Jag har så höga ambitioner och vill så mycket, men det gäller att lägga det på en nivå som gör att jag h i n n e r också. Hinner med alla förberedelser. Men det skall nog gå finfint! Mitt arbetslag klarar allt!
Ikväll har vi haft fredagsmys med mumsig mat, sen idol. Sambon kör taxi ikväll 22-03. Antar att han längtar efter sina taxikompisar. Jag har redan glömt bort sommaren med sambons frånvaro och tuffa jobbperiod och har blivit bortskämd med att ha honom här hemma på kvällar och helger. Att han försvinner iväg ibland gör ju faktiskt ingenting.
Jag skall gosa ner mig i sängen med mina busar.. För gosar det är vad jag gör bäst.
Det har jag fått bekräftat på jobbet idag..
Barn på 2 år till en annan fröken vid lunchen: ---- sova igag?
Fröken ----: Nej, jag skall diska och fixa efter maten. Idag är det Emelie som sover med er.
Barnet sitter tyst och funderar en liten stund, ruskar sedan på huvudet, ler stort och säger: Nääää Emli gojsa!!!!!!
Och skrattar sådär fint och härligt så det drar ihop sig i hjärtat. Ja, en riktig gosare, det är jag det!
Åh, mina fina små skruttisar! Jag har verkligen det bästa jobbet i världen! Åh va jag kommer att sakna alla busar när jag går på mammaledigt! Även om jag kommer att vara hemma med den allra finaste egna skruttisen såklart!
Grönan i mitt hj<3rta
Konsten att inte nojja.
Innan ultraljudet var jag extremt nojjig. Jag trodde nästan att jag hade fått hjärtklappning där dagen innan. Jobbigt. Men efter jag fick se vår lilla skatt så kom lugnet, lugnet och glädjen på något sätt. Då kunde jag börja njuta!
Och visst njuter jag! Jag njuter för fullt. Sambon också. Vi har kommit överens om vilken barnvagn vi skall ha, märke, modell och allt! Stort! Så nu börjar jakten, barnvagnsjakten alltså.
I morgon är det fredag och helg! Sambon skall köra taxi för fullt både fredagkväll och lördagkväll så jag skall fundera på om jag skall våldgästa någon eller om jag skall rå om mig själv efter bästa förmåga. På söndag kommer mammsen, bonuspappisen och lillasystern (som jag glömt fråga, haha) hit på middag. Mammsen har ännu inte sätt bebisens rum efter målningen. Men först skall sambon och jag sätta en meny. Tjohej!
Tisdag & ny vecka.
The Ark var underbara. Det var ett lite sorligt hej då faktiskt. Men låtarna lever ju kvar ändå. The Ark var Sveriges absolut bästa liveband (min åsikt) har jag konstaterat efter att ha sett dem fyra gånger. Men nu på Grönan så såg vi inte så mycket kan jag erkänna. Vi hörde mest. Det var liksom 15.000 personer på Grönan som stod och hoppade framför scenen. Jag och min mage höll oss lite sådär längst bak för att inte hamna i kläm. Och karusell får man ju inte åka när det ligger en liten i magen heller så vi satsade på att äta - massvis. Både nachos och langos åkte det ner. En perfekt kvällsmat, men kanske inte så nyttig för bebisen.
Vi har varit desto nyttigare idag! Jag började klockan sex i morse och slutade därför jobbet klockan ett! Och fint väder var det med! Jubel! Så jag har skrotat runt på uteplatsen och klippt gräs och gått iväg med grejer till trädgårdsavfallsgrejen. Väl behövt. Jag är nöjd. Så nu fortsätter jag städa runt här inne en sväng och klockan fyra är det tvätttid som gäller..
Ikväll käkar vi egengjord kantarellsoppa! Så galet gott! Härligt med svamptider! Vi fick lyxigt ta emot en kasse svamp i torsdags så vi har inte ens behövt plocka den själv! Så nu har vi torkade kantareller som förhoppningsvis räcker ett tag framöver. Mums!
Sambon skall bara se till att komma hem först! Min älskade finaste sambo.
& vet ni? Jag fick tag på massor av mammakläder! Hurra hurra! Nu känner jag mig inte så klumpig och trång längre. Magen får gott om plats i gravidbrallorna och allt går lite mer som en dans då.
Hittade en som vart längre gången än jag -...
Hittade en som vart längre gången än jag - på grönan mitt bland 15.000 pers. Är i mitt älskade Sthlm nu. Bloggar när jag kommer hem!
Brev till bebisen.
Idag har du buffat och buffat mest hela dagen där inne. Fortsätt gärna att buffa, det är så härligt att känna dig där inne. Din pappa längtar efter att få känna dig han också, men det är ju inget vi kan skynda på. Så väx du i din egen takt och träna på de där jättebuffarna så kommer din pappa att få känna dig också en dag inom kort.
Vet du att du blev till genom ett stjärnfall?
På valborgsmässoafton stod jag och blickade upp mot himlen och fick se massor av stjärnor som föll. Jag stängde ögonen och önskade det hårdaste jag kunde att en av dem kunde få flytta in. Och det gjorde du, dagen efter flyttade du in i min mage och nu är du tjugotvå veckor gammal. Tänk att himlen gav bort en av sina vackraste stjärnor till oss.
Det är en otrolig ära att få ha dig i magen och det skall bli en ännu större ära att få bli din mamma när du bestämmer dig för att komma ut och träffa oss. Än så länge är det ganska långt dit men tiden verkar gå rasande fort.
Igår busade du till det ordentligt när du först buffade på ena sidan magen och sen buffade på andra så fort jag försökte känna efter var du var. Då skrattade jag högt och du blev lugn. Jag har märkt att dina buffar stannar av när jag skrattar eller sjunger. Du kanske koncentrerar dig på att lyssna? Eller så undrar du vilket pucko det är som skrålar så högt. Det puckot är din mamma.. ;)
Jag älskar dig. Mest i hela världen. Det gör din pappa också. Jag önskar att du kunde se hur kärleksfullt han tittar på oss och hur mycket han längtar efter dig. Du har många som väntar på att få träffa dig. Många som älskar dig redan, massvis. Bland annat en mysig moster och busig kusin vi skall träffa på fredag. Jag tror att din kusin vill att du växer på dig lite så att du kan komma ut och leka. Men det dröjer ännu ett tag.
Din morfar och äldsta moster har satsat mot varandra på könfronten, det skall bli spännande att se vem som har rätt. Men jag är helt säker på att vad du än är så är du helt perfekt på alla sätt och vis.
Kan man bli annat när man från början varit en stjärna?
Vi ses snart!
Massor av kärlek / din mamma
Åsa, hon vet..
Åsa vet minsann hur man botar en förkylning...
Paj behövs. Paj i en stor sjö av vaniljsås.
Katten och hunden får en också glad och på bättre humör. Alltid.
Här har kissemissen tagit beslag på husses brallor, och vovvsingen campar bredvid.
Och så bebisen förstås. Bebisen som busar i sin mammas mage. H*n gör mig alltid glad.
Det räcker med en liten buff så pirrar det i hjärtat.
Lyx att ha ett lyckopiller med sig, jämt.
På fredag morgon åker vi båt till kära Stockholm, bokat och betalt.
Åhhh va jag längtar!!! Inte många dagar kvar nu!!
Söndagsmys.
Vi söndagsmyser här hemma i soffan. Väntar på Idol och tittar på treans konkurrent True Talent medans. Jag väntar spänt på att fyran skall dra igång sitt The Voice sen i vår. Jaa, jag är ju en riktig sucker för tävlingprogram inom musik. Hade gärna sökt själv till The Voice men jag är alldeles för feg. Och så skall jag ju få en liten bebis att sjunga för så jag har inte tid. Dessutom hade jag tagit ett nej alldeles för hårt. Ingen idé att utsätta sig för det, eller hur? Jag sjunger mycket och ofta för barnen på jobbet. När jag byter blöjor så trallar jag, när jag gungar barn så trallar jag, när barnen gråter sådär alldeles otröstligt och jag känner att jag måste bryta med något så sjunger jag. Det är sån jag är helt enkelt. Hemma trallar jag näst intill hela tiden. Oavsett vad jag gör. Sambon är van och bebisen får helt enkelt vänja sig nu när den börjar höra sin mamma sådär bra. Jag är väldigt nyfiken på om det blir en musikalisk eller tondöv liten varelse. Kanske mitt emellan? Det spelar ju förstås ingen roll. Jag hoppas att den kan hitta glädjen i musiken oavsett. För musik är något alla människor borde få glädje utav. Musik skall ju byggas utav glädje vet ni! Och jag har haft otroligt mycket glädje av musiken i mitt liv och har det fortfarande.
Kolla här vilka sötnosar. De är också vana vid en tokig matte som sjunger hela tiden. Här ligger båda och samsas om hedersplatsen på magen. De förstår ju förstås inte att det ligger bebis där inne, men visst märker det att något är i görningen. Och på magen vill de helst ligga. Det skall bli spännande och se vad de säger när det går att känna bebisens buffar. Gullungar.
Ha en trevlig kväll hörre ni ni.
Bebisens rum
Blå tapet med hål överallt. Det satt 19 metallbrickor i det lilla rummet. Såna där gips-skruv-grejer. Det tyckte varken vi eller herr besiktningsman var okej. Så vi fick ommålat!
Efter målning ser det ut såhär:
Vi är helnöjda. Färgen på fondväggen kommer inte riktigt till sin rätt på bilden. Men ni får ialla fall en idé om hur det ser ut. Jag gillar grönt. Grönt och blått. Och rosa. Och gult. Och fem myror är fler än fyra elefanter. Världens mest pedagogiska program. Jag tror att det blir den stilen i rummet men jag är inte helt säker. Jag har inte diskuterat det med bebisens pappa än. För mig är det viktigt att båda är med och bestämmer. Dock blir det varken Nalle Phu, Hello Kitty eller Spindelmannen. Det är mina "värsta av det värsta". Nä, jag gillar fem myror är fler än fyra elefanter, djungelteman, Barbapappa (förslag nr 2), havsteman och liknande grejer. Tur att man får lov att ha olika smak här i världen eller hur!? För mig är det viktigt att både en tjej och en kille skulle trivas i rummet. Jag tänker inte inreda det efter ett kön eller bestämma tema utifrån kön. Därav går prinsess/prins teman bort. Lika så typiskt tjejiga och killiga teman. Skulle jag ändå mot all förmodan få en liten pojke som råkar älska Hello Kitty så får jag väl bita mig i läppen och tänka om den dagen helt enkelt. Barn har ju förstås en egen smak och vilja. Och vem är jag att köra över eller döma den? I min värld är barn på samma nivå som vuxna. De har samma rättigheter här i världen som jag. De är inte "små okunniga barn" de är individer precis lika mycket som jag. Alla håller inte med på den fronten, men det är så jag fungerar. Jag avskyr dock spindelmannen och andra våldsfigurer. Jag tänker uppfostra en liten pacifist, eftersom jag själv är en. Men det får tiden utvisa helt enkelt. Det är lätt att sitta här och tycka utan facit i hand. Men drömma måste man ju få göra, right?
Peace & love.
(förstår ni hur det rycker i plånboken nu eller? Liiiite för sugen på att handla inredning!! Haha, rummet kommer ju att fungera som vårt "kontor" också och därför måste det planeras noga så att alla får plats. Här skall det planeras ordentligt!)
Min gravidmage
Här kommer lite magar så här långt:
Baaara godis, i februari någongång. Den bästa och nyaste magen-från-sidan bild jag hade på mig innan pyret flyttade in.
Vecka 17 - inte så jättemycket har hänt. Har fått lite mer bula nertill.
Jag minns precis när den här bilden togs. Magen var svullen mot kvällen och jag tyckte verkligen att jag såg helgravid ut så sambon fick fota medans jag spände ut magen det bästa jag kunde. Haha, va löjlig man blir. Här hade jag fortfarande inte känt bebisen eller varit på ultraljud.
Vecka 19 - Två veckor senare. Magen hade blivit konstigt hård och fast på något vis. Jag hade känt mitt första fladder och var supernervös inför stundande ultraljud.
Vecka 21 - Underbart trygg och lyckligt vetande att det faktiskt ligger en liten bebis där inne. Nu växer magen i en rasande fart. Jag stannar till varje gång jag går förbi en spegel och får höra att jag fått en "sån fin bebismage som folk bara viiill klappa på" och att jag skall vara stolt och visa upp den, något att jobba på helt enkelt. Jag känner bebisen varje dag. Mest på kvällar och när jag skall sova. Sambon har fortfarande inte fått känna något. Men eftersom jag har moderkakan i bakvägg så lär han få känna något snart hoppas vi.
Nu är jag i vecka 22.
Bebisen skall under den här veckan bli hela 19 cm lång från huvud till stjärt.
Helt galet. Galet men underbart.
Gummisnodd i knappen är världens bästa "hitte-på" men jag skulle verkligen behöva ett par mammajeans nu. För större kommer jag att bli. Och fortsätta fota skall jag. Är lite smått orolig över min navel som har krympt, men det är som det skall har jag förstått. Snart är den helt väck kan jag lova. Spännande det här!
Slipdamm & sjuk sambo
Spacklat!
Grundmålat..
Åh, det kommer att bli så galet snyggt!
Jag hoppas att målaren hinner komma en bit i morgon.
Kanske att han till och med hinner klart?
Hallen målas också om. Från vit till vit med en grå ton.
Blir också kalassnyggt.
Jag har lite smått börjat titta på inredningssaker till hallen.
Dyrt.
Haha, jag vet hur jag vill ha det kan man säga.
Och som vanligt när jag vet hur jag vill ha det så blir det dyrt.
Men jag skall se om jag råkar hitta liknande saker i samma stil, fast billigare i mindre fashionabla butiker.
Fast spegeln, åååhh spegeln.. Den är så fin.
Magen mår bra och jag mår bra!
Har halsbränna från helvetet som inte vill ge med sig. Får nog kanske ge mig snart och ta pillerhjälp.
Kanske, än lider jag inte tillräckligt.
Nu skall jag ta hand om min sjuka sambo.
Snart är det torsdag och sen är det fredag och då är det en vecka kvar bara tills jag skall till Stockholm och mina älsklingar för att kramas, pussas, avtacka arkarna och shoppa.
Min syster kommer att få en chock när hon ser min mage.
Jag ser gravid-vecka-39-tjock ut.
Det är så att jag hajjar till och börjar vrålstirra varje gång jag går förbi en spegel.
Bebisen skall få sitt rum ommålat!
Så i helgen har vi rensat och sorterat, satt upp hyllsystem för massa pengar i förrådet och ordnat inför att målaren skall ta plats.
Bebisen kommer att få en fin ljusgrön fondvägg. Det stod mellan grönt och blått. Blått är ju min favoritfärg men behöver ju inte blir bebisens. Det behöver ju inte grönt bli heller. Men grönt har en lugnande effekt och den här bebisen kommer att behöva allt lugnande den behöver när den kommer ut för den är redan galen.
Nån som vet om man kan äta något speciellt så att livmodern blir grön??
;)
Min nya bästis!
I morse bröt en fasansfull förkylning ut. Och bara dagarna innan blev jag vansinnigt sugen på apelsin.
Är det inte helt fantastiskt hur kroppen talar om vad den behöver. Dock fattar jag inte riktigt varför det inte har varit lika tydligt (vad min kropp behöver) innan jag blev gravid. Är det så att man blir lite mer lyhörd?
Fast det finns ju de som blir toksugna på glass, och då handlar det ju inte om vad kroppen behöver? Eller?
Äh, det är lika bra att ge upp det där med att försöka förstå sig på vad som händer i kroppen. Man har ändå ingen makt ändra på något!
Jag hoppas att det funkar att jobba hela veckan ändå. Halsen gör ont och huvudet sprängs snart men jag behövs på jobbet. Jag har sångsamling i morgon och så inleder vi ett nytt tema om masken!
Jag har inte tagit en enda värktablett av något slag under hela graviditeten (inte heller några andra tabletter eller mediciner förutom mina vitaminer) och jag tänker inte börja nu heller. Jag tänker spara den där alvedonen till när jag verkligen behöver. Så om det krisar så får jag helt enkelt stanna hemma från jobbet istället för att ta en alvedon och härda ut som brukade vara min strategi innan. Jag har ett litet liv i magen att tänka på.
Förkylningar smittar som allra bäst dagarna innan den bryter ut, så jag är ingen smittohärva just nu heller. Och med massor av handsprit och god hygien slipper jag smitta barnen och kollegorna på jobbet också. Som sagt, det är inte bara mig själv jag har att tänka på. Det är annat med barnen, de kan inte kontrollera smittorisken på samma sätt som vi vuxna. Men snart borde jag ha haft vartenda virus de små söta trollen går och bär på, och då kommer jag att ha världens bästa immunförsvar!
