❤️B U S A M E D E M L A

Klart min sinnesstämning påverkar barnen. Jag har inte samma ork som förut. Jag vill inte heller skuldbelägga föräldrar som mår så dåligt att det påverkar barnen väldigt mycket. Det är ju inget någon kan rå för. 

Vi startade helgen med en spontanmiddag här hemma. Först kände jag NEJ med stora bokstäver när det kom på tals men sen tänkte jag, äh va fan, försökte lägga över ansvaret på sambon och så bjöd vi in några som egentligen bjudit in sig själva. Det blev jättetrevligt och jag var på strålande humör. Paret skall gifta sig i sommar och vi pratade om stort och smått kring det och massor med annat. För en kväll kändes det som att jag "levde" igen. Det var så länge sen vi gjorde sånt jag och sambon. Vi brukade älska att bjuda in till middag. När jag hade nattat barnen och vinkat hej då till gästerna så var jag fylld av energi. Vi hade skrattat och pratat och jag som annars tömmer ut mitt energikonto när jag umgås med andra fick istället kontot påfyllt. Jag sprang som en duracellkanin och städade hela nedervåningen till musik fram till sängdags.Mina finaste finaste finaste. Hade det inte varit för mina barn så hade jag varit mycket längre ner i kaoset.

Idag hade vi en präst på besök. Vi skulle planera nästa helgs dop (dags för lille T att doppa sig i dopfunten). Sixten som blivit en riktig blygis gjorde stor show av det mesta och läget var lite.. Eh.. Spänt.. Vi var för säkerhets skull HELT oförberedda och hade varken kollat in psalmer eller tänkt ut.. Nått... I... förväg. Mitt i allt flaxande, kuddkastande och hoppande så sträcker Sixten fram sitt lilla finger mot prästen och vrålar: PANG. Sixten PANGADE prästen.. Det blir ett spännande dop känner jag redan nu..

Alltså jag ÄLSKAR det här! Vårens favoritlåt helt klart. Jag har gillat Darin sen han var med i idol egentligen och poppade en del låtar i min röda fara på den tiden det var viktigt med extra umpf i bilen. Men det var nog först i så mycket bättre som jag fastnade lite extra sådär. Med den här svenska singeln är jag hooked. Jag hoppas att han släpper många fler i samma genre. 

Det växer så det knakar och jag hinner inte riktigt med i omplanteringarna. I helgen skall tomaterna få sin andra omplantering i större kruka. De verkar kunna bli lite långa och rangliga i år. Jag var nog inte tillräckligt snabb med första omplanteringen. Vi får se. Jag måste välja ut vilka jag ska spara. Alla plantor får inte plats men det finns säkert några som kan tänka sig adoptera ett par plantor. De brukar hitta nya hem. 

En vet att en lever när en har sjuka barn. Jag är förkyld, barnen är förkylda. Det är snor överallt. I måndags hade Sixten feber och sov hela eftermiddagen men han har repat sig. Hela veckan har han frågat efter förskolan. Han saknar sin förskola. Först trodde jag att han försäkrade sig om att han skulle slippa åka dit. Men idag berättade han envist och allvarligt att han inte hostade längre och då får man åka till förskolan. Det är en härlig och välkommen vändning. Jag har ju alltid vetat att han tycker om sin förskola men det har alltid varit kämpigt att få honom dit. Att han nu saknar den är fantastiskt! I måndags morse sprang Sixten som vanligt i förväg ner på nedervåningen. Helt plötsligt hör jag honom ropa, mamma det BRINNER!! DET BRINNER KOM OCH KOLLA! Jag fick väldigt bråttom kan jag säga. Men det visade sig att sambon hade varit gullig och gjort brasa innan jobbet. När det blåser kuling från åkrarna så drar det in i vårt lilla Bullerbyhus. Vi har tätat om fönster men det håller inte all blåst ute när det blir som värst. Då hänger inte värmen med och det blir iskallt. Då är öppna spisen guld! Sjuka barn och sjuk mamma betyder mera stök än vanligt. Men nånstans där under så finns det ett hem, tror jag. 

Helgen flög förbi i ett rasande tempo. Min lillasyster var här och vi startade helgen med hembakad pizza. Lyx! Sixten var överlycklig med sin Mammi hemma.På lördagen åkte vi till Guldrupe och hälsade på nappungar, höns och hästar. Sixten har pratat varje dag sen dess om att han vill rida så jag antar att jag måste få tag i en snäll liten häst nånstans. Sixten tyckte att det var roligt att lammen åt på samma sätt som lillebror. Torsten var ledsen i blåsten tills han somnade i min famn och fick en filt över sig. Det var verkligen bitande kyla just denna lördag.Vi kraschade ett födelsedagskalas och blev bjudna på våfflor. Torsten var sugen men han får vänta ett tag till. Det var mysigt att få hälsa på Å och K. Jag hoppas att jag börjar må bättre snart så att jag orkar hålla olika relationer levande igen. När vi kom hem hade sambon gjort kroppkakor. Han såg ut som ett spöke när vi kom hem, det var lite mer än han orkade egentligen, men så är det ju med min sambo. Han gör alltid alldeles för mycket mer än han orkar.. 

Hon är här! Min lillasyster tog båten hit och vi skrattar och har oss. Barnen är lyckliga och även om vädret är bajs så gör det absolut ingenting! 

Jag har förstått från ett par olika håll att det är lite trixigt att kommentera min blogg i mobil-vy. Nu kan jag ju bara visa hur man kommenterar från en iphoneså  jag vet inte hur det ser ut i en annan typ av telefon.Sen får jag upp detta på min telefon. Där det står anonym skriver du ditt namn. Om du har ett konto hos blogg.se kan du logga in och kommentera om du hellre vill det. 

Om man som jag vägrar att börja med antidepressiva (vill dock påpeka att alla kanske inte har möjlighet att avstå medicinering, jag har inget emot medicinering men jag vill inte använda de där tabletterna som första steg) så finns det annat att hjälpa hjärnan med har jag fått lära mig. En halvtimmes fysisk aktivitet om dagen har liknande effekt och johannesört från hälsokosten skall också dämpa stress och oro. Jag har försökt att få till en halvtimmes promenad eller simning per dag och känner faktiskt att det har en viss effekt. Johannesört får vänta till löning men jag har hopp om att slippa medicinering. 
Det gör ont att försöka förändras och det skaver liksom i hjärnan när jag försöker tänka på nya sätt som skall ge mig livet tillbaka. Jag vet att det kommer att vara värt mödan i slutändan men det verkar som att det tar tid. Lång tid. Med tanke på hur länge jag vadat runt i den här grå sörjan så går det inte att förvänta sig att allt ska bli bra på några veckor. Det förstår jag. Den stora trösten just nu är att jag faktiskt har börjat den där resan tillbaka, även om jag kanske borde ha påbörjat den för länge sen.
Det är dags för förändring. Jag undrar inte längre vart livet kommer att föra mig, jag undrar typ vart jag kommer att föra livet. Kanske lite flummigt och obegripligt men det är så det känns just nu med det mesta. Ändå kan jag inte riktigt skaka av mig den där känslan av misslyckande. Det tar hårt att inte kunna vända om livet själv, att inte bara kunna tänka positivt och carpe fucking diem. 

Det har kanske varit lite väl hurtigt och glatt i min blogg på senaste. Sådär myyyysigt och fiiiiiint och hääääärligt och uuuuuuunderbart. Jag tränar positivt tänkande och försöker posta inlägg som inte är nere i en svart svart håla.. 

Alltså, Måns. Han VANN ju hela klabbet! Fantastiskt! Låten är så bra! Hela numret är så bra! Måns är en fantastisk artist och han sjunger så snyggt! Jag är så galet nöjd och tror att det kan gå riktigt bra för oss i Esc i år. 

Jag har gått och blivit med PT. Inte för min fysiks skull, nej nej. Jag har gått och skaffat mig en personlig tränare i tålamod. Han föddes 2012 och är tre år idag. Han är värd vartenda öre och tar relativt lite för det arbete han gör som ändå är ett dygnet runt-arbete. Han gillar överraskningsmoment i sin yrkesroll. Man kan till exempel bli lurad att man tagit sig igenom en hel morgonrutin utan knussel. Man står vid bilen och börja känna segervittring och då kommer det, BAM, som en blixt från klar himmel så har han lyckats knåpa ihop ett riktig svettigt pass för mamman hans. 

Sixten hjälper gärna till att vattna våra fröer. Än så länge har bara tomaterna kommit upp. Lådan med chili och paprika ekar tom. Men det kommer väl så småningom. Förra året blev det ju helt plötsligt vårköld i början av sommaren och jag tyckte att det försenade odlingen något. I år hoppas jag på lite jämnare väder. Jag längtar redan efter att få stoppa ner små plantor i odlingslådan där ute. Kanske kan vi lyckas få färg på den i år. Annars får den vara träfärgad helt enkelt. 

I söndags var det Torstens fyramånadersdag. Förutom att växa så det knakar i både längd och vikt så har han erövrat ett par nya tricks. Han kan ju som sagt rulla runt till mage nu sen ett tag tillbaka och det allra senaste är att han greppar efter saker som han vill dra till munnen.Blöjpaketet till exempel. Han fokuserar så hårt så man ser hur det knakar där inne och helt plötsligt lyckas han få styr på handen så att han når det han vill åt. Men det går fortfarande inte att ge honom saker att greppa. Det är väl nästa steg helt enkelt, och att han skall få styr på vart händerna ska. Det tar en evinnerlig tid för honom att få styr på händerna och oftast så missar han målet fortfarande. Allt har sin tid. Vi har mycket roligt i utvecklingsväg framför oss.

Det blev något tjall med min bloggadress. Den skall förnyas varje år och då brukar jag få ett mail med uppgifter men i år kom inget mail så den stängdes av helt enkelt. Nu är dock allt fixat. En stund fick jag för mig att jag skulle sluta blogga (den årliga jag-lägger-av-lusten gjorde sig påmind) men sen kom jag fram till att jag vill ha Torstens första år i bloggform så jag tuffar vidare. Blommorna blommar..

Jag har längtat efter dig! Du är liksom starten på det bästa av året. Äntligen kommer ljuset och blommorna. Sen kommer värmen och i maj och juni är världen så lummig och vacker att det gör ont. 



Vi hann njuta av solen en stund idag. Sixten älskar att "jobba" så vi räfsade löv och plockade pinnar en lång stund i solen. Jag hann inte få trädgården vinterredo i år eftersom det var så mycket med sambons sjukdomar och Torstens entré. Vi får göra den vår-redo istället. Min stora unge. Min lilla unge.och så jag och sooooolen. Vi firade in Mars med grillat!och på bordet stod vårblommor.