❤️B U S A M E D E M L A

Sixten brukar vara med när jag skriver matlistor med mera och igår ville han skriva själv, vilket han fick tillsammans med sin pappa på eget block. Helt fantastiskt hur han höll pennan själv och gjorde små krumelurer. Så idag har kritorna åkt fram och vi gör små konstverk tillsammans. Jag tror att det börjar bli dags att handla hem flaskfärg minsann.

Varje dag bjuder på nya upptäckter just nu. Sixten vill göra saker vi gör och jag har så svårt att hålla mig för skratt åt hans roliga upptåg. Igår fick han sitta i min famn när jag skulle sätta på mig mascara, han fick hålla i ögonfransböjaren och helt plötsligt började han trycka den mot mitt ansikte. Han visste precis hur "mamma gör".

Han öppnar skåp, stänger dem och vill att man säger PANG, toapappret skall i toaletten, han matar oss med kex och mat, allt möjligt skall ut och in i tvättmaskinen (idag såg vi en napp åka omkring där inne), han står vid tvättställningen och drar ner tvätt, klättrar upp på leksaksbacken för att nå bättre, trycker in hans napp i våra munnar, kryper iväg och ropar efter en när han vill visa något, trycker på alla knappar han hittar för att få igång saker, "ber" om musik som han dansar till, borstar tänderna på oss, .. Jaa.. Listan kan göras lång. Just nu går utvecklingen så fort att jag har svårt att hinna med! Det gäller att se vad han "egentligen gör" när han far omkring som en virvelvind och pillrar med allt. Jag försöker att inkludera honom i det jag gör, vi gör mycket tillsammans och än så länge gillar han att pyssla med sin gamla mamma. Värre blir det väl om femton år kan jag tänka mig..

Sixtens förmiddag var traumatisk på många sätt. Vi var tvungna att dammsuga eftersom helgens timmar inte räckte till och Sixten är livrädd för dammsugaren. Vi lyckades fixa och trixa så att så lite tårar som möjligt föll men roligt var det inte. Höga ljud är inte Sixtens grej alls. Sen ramlade han och slog huvudet mitt upp i allt också. En ordentlig smäll på grund av en ouppmärksam mamma. Blä va jag avskyr när han slår sig och jag vet att jag hade kunnat förhindra det om jag bara tänkt lite snabbare/längre. Det blev inte bula i alla fall men oj va ledsen han blev stackarn.

För att kompensera upp förmiddagen packade vi mellis, klädde på oss varmt och drog iväg på lekparkshäng. Solen värmde gott och jag önskade en liten stund att det aldrig blir vinter och snö. Eller att jag måste börja jobba igen.

På kvällen fick vi fint besök av en kompis och nu är jag färdig för sängen.

Kolla va gulligt, BEBISSPÅR! Finaste spåren någonsin.

Seeeent, efter att ha spytt ner sin mamma, duschat tillsammans med sin mamma, tränat på att stå och lite sånt.

Ja FÖR HAN STÅR JU NU! Herregud! Ungen släpper taget och står hel fritt i flera sekunder tills han väljer att tag i något igen eller sätta sig ner.

Första gången var på babyproffsen här i stan när vi panikköpte ny bilbarnstol. Helt plötsligt släppte han bara taget och mitt hjärtans stannade i några sekunder. Nu ikväll har han ställt sig lite då och då, en gång gungade han med benen till och med. Hur kunde han bli så stadig så fort?

Helt plötsligt har han växt ur babyskyddet och STÅR utan stöd. Min lilla lilla bebis. Jag hänger verkligen inte med.

Här står han på babyproffsen och väljer bilbarnstolar. Här stod han åtminstone med stöd mot benen. Han stod så länge att jag hann smälta chocken, ta fram telefonen och ta kort på spektaklet! Galet galet. (Vi köpte en britax multi-tech 2, bäst i test 2012, som går att ha åt båda hållen och fram till 8 år, eller 25kg)

Idag har vi varit vår premiärtur på Visbys öppna förskola Myllan. Tänk att det skulle ta 8,5 månader innan vi hittade dit. Jag föll pladask för personal och lokaler, mitt gamla fritids visade det sig vara också, knäppt. På väg in genom gården bubblade det fram gamla minnen från lekar och annat. Märkligt när sånt bara sköljer över en. Jag mindes helt plötsligt precis vilka låtar vi brukade sjunga när vi stod upp och gungade på eftermiddagarna, vilka kompisar jag lekte med, vilka leksaker som fanns i vilka rum, den gången vi begravde gråsuggor och sjöng fina sånger för dem, eller den gången vi lekte tandläkare med maskrosor som bananflour och pinnar som instrument. Eller när vi färgade mjölken med karamellfärg på fredagar. Leran mellan fingrarna. Klippdockorna som jag kunde pyssla med i timmar. Jag minns väldigt många härliga saker. Tänk att Sixten har så mycket framför sig! Han skall ännu uppleva så mycket, få egna härliga minnen.

Myllan var kanonroligt! Barnen får gratis mellis och tanken är att man skall känna sig som hemma. Det gjorde vi verkligen! Och vilka skydd de hade till skötborden sen! Bara en sån sak!! (Arbetsskadad som man är så frågade jag efter beställningsnummer och namn, kanske kan komma till användning på jobbet)

Det kommer absolut att bli fler besök på Myllan! En gång i veckan hade det varit roligt att komma iväg.

Jag läste i M's blogg om E och hens matschema. M undrade lite om E åt "mycket" för att vara en 7 månaders men i det här hushållet är det tvärt om. Jag undrar istället om Sixten äter för lite för att vara 8,5 månader gammal.

Såhär ser vårt schema ut på ett ungefär:

Frukost mellan 6-7: 1 portion gröt och två smörade smörgåsrån.

Mellis ca 9: ersättning

Lunch 11-12: 1 halv liten burk med mat, smörgåsrån, en fjärdedels frukt.

Ev. Ersättning innan han sover middag.

Mellis 14-15: Smörgåsrån och frukt.

Middag 17-18: 1 halv liten burk mat, smörgåsrån och en fjärdedels frukt.

Sen får han ersättning när han skall somna för natten. Och så ersättning nattetid ca 1 gång. Jag funderar på att ändra om i matschemat lite men tycker det är svårt att veta "hur det skall vara". Vilket jag egentligen borde strunta i.

Jag skulle behöva mellistips. Gärna sånt som är lätt att plocka med. Sixten vill ju helst äta själv han. Vilket sorts bröd använder ni som ger bröd?

Jag ser ju på Sixten att han växer och mår bra, så jag är ju inte orolig för att han äter för lite egentligen. Vi har ju just kommit igång med mat ordentligt, han har ju ratat allt länge, länge. Så vi har ändå kommit långt i vår egen matutveckling eller vad man skall säga.

Jag försöker ta det kallt, Sixten får äta tills hans humör skiftar, jag vill inte att maten skall bli en "grej" med negativ energi inblandad. Men efter maten när vi skall tvätta rent och fixa är det fullt ös på stämbanden. Att bli avtorkad är INTE roligt. Men vi torkar på och jag tänker att det ger sig med tiden. Åtminstone när han är så stor att han kan tvätta själv. Hmm.. Tvätta själv.. Det kanske vi skall försöka med förresten. Dags att plocka fram pallen tror jag minsann.

Byta kläder själv känns lite överkurs. Vår andra stämbandstränare. Tacksamt när man måste byta efter varje måltid. Haha. Kladdet tar liksom aldrig sluuuut. Eftersom Sixten äter mycket själv (plockmat och med egen sked som jag preppar med mat) så hamnar det ju överallt!

Lilla älskade groda! Åtta månader! Redan? Storlek 74 är ett minne blott och nästa uppsättning kläder har åkt fram.

Men längden och vikten är inte det enda som förändrats denna månad. Sixten är nu en mästare på kryp. Det går fort som tusan och han tar sig över alla ev. hinder plättlätt. Nyaste nöjet är att gå runt möbler eller hålla mamma/pappa i händerna och gå. Han kan även förflytta sig från t ex soffan till bordet genom att ha en hand på varje sak. Jag är grymt imponerad! Och äntligen börjar han kunna ta sig ner (på ett sätt som inte ger bulor) från saker när han ställt sig upp. Härom dan stod han bredvid bordet utan att hålla i sig i några sekunder. Då stannade hjärtat på oss båda två och han blev jätteförvånad när han kom på vad han gjorde. Som tur är har det inte hänt igen. Han är fortfarande väldigt ostadig i fötter och ben så han får gärna vänta med ståandet och gåandet.

Under den gångna månaden har två tänder ploppat upp! Gnagbehovet är gigantiskt och kalla morötter är bästa tuggisen. Den ger skönt motstånd och kyler bra.

Nya ljud har upptäcks och han låter mest gai gai gai, eller guj guj om han inte smäller av sina fantastiska pruttljud. Heeeeej säger han också när han ser en men det vet han ju förstås inte vad det betyder än. Vi säger ofta just så med samma tonläge som honom när vi ser honom/lite då och då jag och sambon så det är ganska kul att han snappat upp det lätet och gör så han också.

Han pruttar med munnen och tungan på ett jätteroligt sätt nu men det roligaste är när han lägger munnen mot t ex badkarskanten eller bordet och blåser fram ljudliga och smällande pruttar.

Så kan han PUSSAS också. Förmodligen det gulligaste jag varit med om någonsin. Helst pussar han sin pappa men även jag lyckas lura till mig en puss då och då. Mysunge!

Min lilla lilla bebis!

Det var en härlig stund i byggdens församlingshem. Gitarr och roliga barnlåtar som vi faktiskt inte sjungit förut. Det blir till att träna till nästa vecka. Sixten satt stilla och tittade länge på den skäggiga mannen med gitarren innan han vågade sig iväg på äventyr!

Jag tycker det är härligt med hösten och alla aktiviteter som startar. Vi skall försöka socialisera oss och njuta av våra sista månader innan det är dags för mig att återgå till jobbet.

Sixten somnade som en stock när vi kom hem och sover ännu, det tog på krafterna helt klart!

Så var den uppe! Man ser lilla tandsingen när han flinar och skrattar. Men att fånga den på kort var det värre med. Än så länge i alla fall.

Han testade att bita på allt förut idag. Men inget verkade göra honom nöjd. Så han fick en kall morot och den gnagande han stadigt på ända tills han somnade. Just nu sover han alltså eftermiddag, på mitt bröst. Sömnen fungerar inte just nu. Kan vara tanden som spökar, eller bara lite sovkaos. Det finns ju liksom ingen display på ungen där det står vad som pågår. Man får ta det som det är helt enkelt. Det måste inte finnas anledningar till allt.

Här kommer kort på sötungen. Lycka till med att se tanden. Den är nere till hö i pussvänliga munnen hans.

Gullungen aka huliganen har ju verkligen kommit på det där med att klättra. Allt skall klättras på. Precis allt. Det gäller att vara med och fånga så han inte slår sig. Men det blir ändå snubbel hit och dit och det där lilla huvudet hans åker på smällar i alla fall. Oftast flinar han stort när han ramlar men ibland blir han rädd eller får ont och då rinner stora krokodiltårar. Så får man trösta och krama och gulla riktigt ordentligt.

När han busar som bäst så har han en viss typ av ansiktsuttryck, var kan jag ha sett det förut? ;D

Den senaste månaden har verkligen varit ett ordentligt språng i utvecklingen. Sixten sitter stadigt sen lågt tillbaka, kryper och reser sig mot saker. Han äter en hel portion gröt varje morgon med god aptit och har ändrat sitt sovschema. Han sover oftast en kort stund på fm och några timmar på em. Sen somnar han för natten nöjd och glad i egen säng med sin mamma sittandes och klappandes bredvid från 18.30-19.30 där nånstans. Ibland blir det ju annorlunda förstås, inget är ju liksom hugget i sten. Men i vardagen funkar det ganska så på rutin nu. Han vaknar för mat vid midnatt och somnar om (jag flyttar inte över honom till oss efter maten längre) och så sker uppstigning 5-6 på morgonen. Tiiiiidigt. Men jag klagar inte.

Frukostmålet har vi verkligen fått igång men resten av måltiderna går det trögt, så vi pysslar fortfarande med smakportioner av olika rotfrukter och grönsaker. Jag tänker att det får ta sin tid. Hellre att han äter lite och tycker att det är roligt än att vi skall stressa i honom en massa och skapa problem som inte fanns där från början. Onödigt.

Han har under månaden börjat bli lite reserverad för främlingar och väljer ut lite vem han ler mot, men får han ett hjärtligt och äkta leende så ler han oftast stort tillbaka. Han har fortfarande inget emot att vara i olika famnar och busa. (Han är ju inte rädd för främmande människor, mer sunt avvaktande.) Men oftast håller vi till på golvet och leker. Något annat som är nytt den senaste månaden är att han reagerar när vi går ut ur rummet. Ibland blir han ledsen men oftast stannar han upp och tittar efter en, så det gäller att inte ha för bråttom iväg och pejla av om det går bra att sitta kvar eller om han vill följa med. Jag går ju bara iväg för att hämta saker men jag vill inte att han skall bli otrygg. Han får gärna följa med om han vill.

Roligaste leken just nu: titt ut
Roligast att göra: undersöka och pillra på saker, läsa bok, lyssna på musik och mamma eller pappa som sjunger, klättra, lugga hår och ge sig på jakt efter fjärrkontroller och andra saker som inte är ok att leka med. Vi måste verkligen lära oss att lägga undan saker från och med nu så att vi slipper ta dem av honom.

Det är verkligen en helt ny värld som öppnar sig när krypet kommer så nu får vi passa vad vi lägger på golvet. Han kryper in i vrår och möbler (försiktigt) och jag bara flinar och tänker att han tränar "matematik". Bra grejor. Så han får hålla på så länge han är glad och inte slår sig.

För det mesta är han en glad och charmig unge som jag älskar något så otroligt! Oavsett humör förstås! Min lilla groda.

Nästa vecka åker vi till Oskarshamn och Öland för att hälsa på fina vänner, Sixten börjar bli en van fastlandspendlare nu. Det skall bli så roligt!!

Som inte var särskilt främmande alls. Vi har haft kusinen och mostern från andra sidan havet här på besök minsann. Då passade det bra med ett besök på lekplatsen här i kvarteret. Sixten fick sitta i sanden för första gången och det var verkligen spännande både för honom och för mig. Nappen åkte i som säkerhetsåtgärd eftersom allt ska i munnen och smakas på. Nog för att jag är en ganska fritänkande och tillåtande mamma men sandätning känns lite tidigt då vi ännu tragglar med gröt och smakisar.

Sixten satt där i sanden, alldeles tyst, fundersam och koncentrerad. Han grävde och kramade, viftade och tryckte. Jag höll mig lite passiv och lät honom upptäcka och utforska på egen hand. Så jag satt där bredvid och pysslade med min egen hög. Jag gillar nämligen också att leka med sand. Haha. Arbetsskada. Så där satt vi och pillrade i sanden och lyssnade till mostern och kusinens glada skratt när de lekte och då slog det mig vilken otroligt härlig höst vi har framför oss. Jag skall verkligen njuta och passa på att leka ute i det fria vårt sista lediga halvår tillsammans innan sambon tar över stafettpinnen. Tiden får gärna sakta ner och gå lite långsammare nu fram till jul. Tänk va mycket som hänt under det här året. Helt galet!

Vi har varit vakna länge. Sixten väckte mig genom att rulla ur sängen i morse. Innan ni dömer mig för den urusla mamman jag är och har intalat mig själv att jag är hela morgonen så kan jag tala om att det gick bra och han mår hur bra som helst. Han blev lite ledsen såklart och grät en stund, hade väl varit konstigt annars. Men inte en skråma. Tack gode skyddsängel för den. Jag inbillar mig att Sixten fått en extra tuff skyddsängel med flera sekels erfarenhet, det kan behövas med en så klumpig mamma (och moster). Jag borde förstås ha pallat upp sängen när jag insåg att sambon valde soffan i natt (Sixten låg inte i vår säng när sambon gick) men det gjorde jag inte, dum som man är. Så i fortsättning tänker jag försöka lägga över honom i sin säng efter nattmålet.



Olyckor händer. Alla. Så, nu vet ni det. Det var förmodligen inte sista gången han slog sig. Men FAN va rädd man blir, det var tur att sambon var hemma så jag kunde gråta en stund. Man blir ju så ledsen när ens små gullungar gråter sådär hjärtligt. Sen kommer skammen in som god tvåa på "saker-att-böla-för-skalan". För jag borde ju ha vetat bättre. Det är ju inte så att han är ett ovanligt stillsamt litet barn. Han skulle väl göra en cirkuskonst och vänta på sin slöa mamma så tog sängen slut helt plötsligt. Hu, stackarn. Nä, nog pratat om det här.

Förut idag så satt det en liten kille och lekte med sina saker. Han sitter nu kanonbra utan stöd och ramlar näst intill aldrig. Tippar han så gör han det lugnt och rullar över på mage efteråt. Idag tyckte jag mig se ett krypförsök också. Han tar sig ju dit han vill, både bakåt, åt sidorna och en bit framåt men det där riktiga krypet väntar han med. Istället står han på alla fyra som en "apa" och sträcker upp ena benet i luften. Det är en liten cirkusartist det här helt klart! Jag fattar inte hur stor han blivit! När hände det?

I morse hade vi grötkrig så det spröt om det. Sixten har massor av saker att prata om och göra - förutom att äta gröt. Men lite får man ju i honom mellan varven. Jag brukar sjunga, då ler han stort, och då gäller det att passa på med skeden.

Jag är dock orolig för att han inte tål gröt, eller nått. Första gången han fick gröt så blev magen dålig, så vi hade ett långt upphåll. Han blev förkyld i samma veva så vi tänkte att det kanske berodde på förkylningen, så nu tänkte vi prova igen men nu har han fått gröt lö-ti (en mildare havregrynsgröt) och idag blev magen kass plus 38.6 i temp.

Sjukvårdsupplysningen sa att barn kan bli lite konstiga i magen ibland. Sådär tryggt va? Jag tänkte ge det en dag och se hur statusen är i morgon. Annars får vi väl boka tid på vårdcentralen eller var man nu tar vägen. Vi har ju inte gjort några såna där besök än. Så vi ringer väl BVC i morgon och frågar.

Glad är han i alla fall busungen min! Och sådär underbart söt så jag smäller av.