❤️B U S A M E D E M L A

Idag har vår lilla groda haft riktig barnvakt för första gången i hela sitt liv.

Vår varmvattenberedare pajade och vi behövde duscha hela familjen så vi åkte hem till min mamma. Efteråt skulle vi storhandla. Men lilla Sixten somnade på sin mormor så då å k t e v i i v ä g...
Alldeles själva.
Alldeles utan bebis.
En hel kilometer bort.
45 minuter var vi borta.

Vi kom bara runt kvarteret så kom tårarna. Mina alltså. Sixten sov tills vi kom hem igen. Honom gick det ingen nöd på. På Ica maxis parkering höll jag på att få psykbryt och ville ringa hem till mamma och kolla läget. Men sambon sa nej. Han är klok. Och vi handlade. Och det gick bra!!!

I morgon är det Valborg och då har vi bokat barnvakt i tre timmar. Vi skall ut och äta med några goda vänner och några bekanta. Jag har bestämt att jag skall fixa tre timmar (om inte Sixten är otröstlig och behöver sin mamma förstås, då kommer jag på stört). Tre timmar god mat och vuxenprat, mer smink än mascara (eller jaa smink överhuvudtaget), kläder utan kräks och dregel, en tom famn (buhu..) och bara mig själv att tänka åt. Det kommer nog kännas väldigt tomt och konstigt. Ska jag va ärlig så ser jag inte fram emot det, än (jag vet inte men jag är väl onormal). Jag är rädd för att det bara skall kännas jobbigt. Som på Ica maxi idag. Jag kände mig som ett rådjur som just fått syn på en jägare. Ni vet sådär vild i blicken med krökt rygg, redo för att skutta iväg.

Att lämna Sixten hemma hos sin pappa för att promenera själv med full volym i lurarna, det är inga problem. Men att Sixten skall vara utan både sin mamma och pappa. Det känns jobbigt. Men jag litar såklart på min mamma. Och jag litar på att hon ringer om han blir ledsen! Ja shit pommes fritt.. Det är kanske nyttigt för mig det här, men jag vet inte jag.

Och när jag skrev att jag ville vara en lycklig, glad och närvarande mamma så ville jag inte ge någon dåligt samvete. Jag går inte med ett storflin likt jokern i batman hela dagarna. Allt är inte rosaskimrande och underbart jämt. Men jag kan möta det på ett annat sätt, med ett annat lugn än vad jag kunde i början. Och så är jag välsignad med en strålande glad och enkel bebis.

Sen är jag en ganska glad skit generellt. Det hjälper.

Det som gjorde mig lite nedstämd i starten av mitt och Sixtens liv var dels hormonerna som bubblade likt lava i en vulkan men också känslan av att vara så låst. Snittet gjorde mig orörligare än vad jag var i slutet av graviditeten, mer orörlig än vad jag någonsin varit i hela mitt liv, och jag hade inte fattat att jag knappt skulle få äta, gå på toaletten, ta en promenad, välja vad jag skulle ha på mig under dagen (här var det morgonrock och mjukisar som gällde), borsta håret, äta mat med två händer... Liksom självklara saker man alltid tagit för givet.

"Det går inte att lägga ner honom en sekund ens så skriker han" grät jag och kände mig värdelös som inte lyckades få i mig frukost eller få på mig kläder.

Och jag fattade inte hur jag skulle kunna njuta eller ha det mysigt om dagarna.

Men det var bara första månaden. För sen gick det sakta bättre och jag lyckades göra mer och mer saker. Jag fattade också ganska snabbt att jag var tvungen att tänka om. Annars hade jag stressat ihjäl mig. Så jag såg till att jubla över små saker i livet à la Mia Törnblom style. Jag assade skiten ur mig själv rent ut sagt. "jag har fått i mig en knäääääckemaaacka, wooohoooo!!!!" "jag har inga tovor i hååååret, yeeees" och tillslut kände jag mig så SJUKT bra. PÅ ALLT! Man känner sig lite fånig innan man fixar att assa fullt ut med känsla. Men när man får kläm på det så blir det så härligt! Alla förtjänar att frossa i lycka när något går bra!

Nu fixar vi påklädning, frukost, ev. dusch, disk, städning, tvätt, promenader, kattmys. Ja, allt skulle jag vilja påstå. Vi fixar allt. Och jag ser till att assa när det går bra för att känna mig NÖJD, STOLT och GLAD!

För att lyckas med allt så måste man planera, ha tålamod och släppa alla krav i hela världen, slänga tiden i väggen och följa sin nya chef. Bebisen. För när han är sådär härligt nöjd, då kan jag få på mig lite kläder och få i mig mat osv. Och vissa dagar går det inte att göra honom nöjd, så då får han mer än gärna hänga i famnen hela dagen, då får man släppa allt man hade tänkt sig och gilla läget. För Sixten är alltid alltid viktigast SÅKLART!

Nu är allt så otroligt mysigt! Inte visste jag att det skulle bli så underbart enkelt tillslut. Allt fungerar flyytande och det är så SKÖNT!

Efter några veckor så släppte jag på alla krav, alla rutiner, alla måsten och bara gillade läget. Det var viktigare för mig att vara en närvarande, glad och lycklig mamma. Och nu har rutiner börjat smyga sig in i livet igen. Familjerutiner.

Så jaa, det går verkligen över och dimman lättar. Woooohoooo! Assa assa assa!

Och vad händer? Det verkar som att Sixten-Blixten är lite mer rörlig nu förtiden.

Hemma hos oss är det livat nu för tiden kan jag lova. Sixten har kommit på att han har en röst och lägger av höga höga vårskrik. Likt Ronja rövardotter. Fast ljusare. Det är klart. Det är ju liksom dags nu. Våren är ju här!

Så om någon reagerar på att jag hör sämre än vanligt så har nog sonens skrik gjort mig smått döv. Haha.

Nu händer det så sjukt mycket!
Sixten suger på händerna, spottar ut nappen för att trycka in tummen och kan lyfta upp överkroppen ganska ordentligt när han ligger på mage.

Och alldeles idag.. Har han lagt sig från rygg till sida!! Två gånger! Och sen tillbaka till ryggläge igen efter en stunds vårskriksövningar. Det kommer säkert ta en hel evighet tills han vänder sig, men ändå. Hjälp va stor han börjar bli! Det går alldeles för fort det här!

Igår premiärkubbade vi ett gäng! Det gick sådär, första gången för i år och allt. Det brukar ha blivit bättre nånstans i mitten av sommaren.

Det var varmt i solen, lukten av grillat spred sig och ljudet av kubbpinnar som träffar varandra samsades med glada rop och höga skratt. Snart är det sommar!

Att fånga en tvåmånadesbebis och en ettåring på bild var inte det enklaste. Så några glada miner hann vi aldrig fokusera på att få. Men båda tittar in i kameran och ser ut att ha jättefötter av nån konstig anledning.

Mysigt-härligt-roligt-gott-trevligt-gullungarX3-prat.. repris ett måste!

Idag är min mjuka gosiga lilla bebis tre hela månader! Det har vi firat med att hälsa på jobbet och senare ikväll skall vi grilla med några vänner.

Sixten är nu vaken längre stunder, jollrar högljutt med ljusa toner, rycker med de små fina benen i en rasande fart och blir allt stadigare i nacke och kropp. Han är ståtliga 64 cm lång och väger 6,5 kg.

Han sover mellan sju på kvällen och sex på morgonen med ett nattmål. Han vaknar alltid på gott humör, men skruvar sig och har sig när han skall somna in. På dagarna sover han i sin mammas famn eller i vagn på promenader.

Han är väldigt social och ler brett åt sin mamma, pappa och jaa, alla som gullar och ler mot honom. Hans pappa får gulliga små gurgelskratt som är så bedårande att man nästan börjar gråta.

Och allt är så enkelt nu! Allt går så bra och jag njuter ihjäl mig av mammaskapet. Jag njuter av min fina lilla kille och vi har så underbara dagar tillsammans (nej jag överdriver inte, och självklart finns det gråa dagar)!

Min fina fina Sixten. Mammas älskade skatt.

Jag gillar enkla saker. Saker jag behärskar. Så när det var dags att fixa inbjudningar till Sixtens dop så tittade jag först efter "färdiga" kort på nätet. Men till det priset de kostade (ca 20 kronor styck) tyckte jag att jag kunde pilla ihop finare själv för bättre pris. Mina kort kostade ca 6 kronor styck med kuvert. Billigt och bra! Jag använde dock en rabattkod på smartphoto som gav mig gratis frakt.

Så hur gjorde jag då? Jag är ingen scrappare. Jag älskar att pyssla men slutresultatet blir inte riktigt alltid som jag tänkt mig. Och i dopkortsvärlden är det inte processen som är det viktiga, utan det färdiga resultatet.

Så.. Jag gjorde i ordning fina framsidor med hjälp av fotoprogrammet photoscape som har ett jättebra kollageverktyg där man kan ändra storlek så att det passar ett fotografi (tänk på att t ex skriva 1000 x 12000 för att bilden skall behålla bra skärpa när den beställs). Sen lämnade jag en ruta tom till text. Text går också att skriva i photoscape men i bildredigeringsverktyget.

Själva bilden skickades till smartphoto för framkallning. Sen pep jag iväg och handlade gråa tjocka papper, kuvert och tygband. Tyvärr räknade jag helt fel så bara hälften av korten fick band.. Jag har lärt mig till nästa gång!!!

Texten i korten gjorde jag i paint.net så att jag kunde bestämma storlek. Sen klistrades de in i Word och skrevs ut.

Sen var det bara att klippa klippa klippa, klistra och posta!!

Världens mest busenkla och billiga dopkort!

Några tips på vägen:
• räkna och mät noga!
• använd riktigt foto/papperslim till framsidan men klistra texten med limstift, annars lyser limmet igenom.
• leta efter fotosidor på nätet med shyssta välkomsterbjudanden och rabattkoder.
• räkna med några extra så att du har rum att göra misstag.
• det tar en evinnerlig tid. Be en busig mostermorbrorfasterfarbror/kompis/annan person att busa med bebis så länge. Om ni inte är välsignade med en bebis som sover själv och länge om dagarna.

Lycka till!

Jag är en jättedålig bloggerska..

Men vi har en sån här dag idag!

Vi är lite ute i senaste laget. Men nu har vi äntligen fått ner våra frön i jord. Vi har ju fått för oss att vi skall odla i år nu när vi har uteplats och allt. Så jag och Sixten har sått hela förmiddagen i äggkartonger, plastglas och gamla beaburkar (jag VISSTE VÄL att min överkonsumtion av bea skulle vara nyttig en dag!).

Jag vet att det tar tid innan det kommer något, typ veckor eller så.. Ändå går jag och sneglar en gång i timman och hoppas få se något grönt.

Om ni är nyfikna på vad vi hoppas få frossa på i sommar så är det: basilika, timjan, oregano, körsbärstomater, paprika, squash, rädisor, sallad, spenat, sockerärtor, chili och gräslök. Jag vill köpa till rosmarin och ruccola också. Kanske.

Spännande va?

Jag tänker ta en dag utan måsten idag, istället fylls dagen med gos, bus och mys. Jag skulle absolut kunna tänka mig att bara vara hemma och föda bebisar i massor. Vem behöver något annat än barn, familj och vänner egentligen? Men jag kanske kommer på andra tankar om ett par månader. Vad vet jag. Idag just i denna stund vill jag bara ägna mitt liv åt barn, beeebisar, min fina underbara Sixten... Min fina underbara lilla Sixten..

Påskdagen bjöd på lunch hos min farmor och fastlandsfaster. Vi tog fina kort som jag skall få mailat till mig. "Emelie, kommer du ihåg när du var liten och vi plockade blåsesippar (blåsippor)" frågar farmor. Och ja. Det kommer jag ihåg. Det kommer jag alltid att komma ihåg. Alldeles särskilt mycket på våren.

Kvällen bjöd på grillat i Vatlings. Familjer och barn. Finisar. Mys. Bebisprat. Funderingar. God mat. Och sol! För solen är tillbaka och snön smälter! Härligt!

Här posar jag, farmor och lilla Sixten för fasterns kamera.

Nu åker vi hem till vår fina Ö. Hem ljuva hem. Första resan för Sixten, och första resan för oss som familj även om Sixten var väldigt berest när han låg i magen. Tror vi åkte en fem sex gånger till Stockholm då på dop, musikal, the arks sista konsert, Ikeatrip, Edvins ettårsdag.. Osv.. Blir så helt enkelt när man har en del för sig!

Vi har haft en jättemysig vecka tillsammans! Tagit fina kort på kusinerna och haft vardagstid tillsammans. Vardagsmys är bäst! Nästa gång vi ses är Sixtens dop. Jättelångt.. Jättedåligt!

On the road...

Idag har vi mest pruttat runt, både hemma och på en mysig promenad. Vi har eliminerat massor av skorv också. Sixten fick hårbottnen insmord med barnolja i två omgångar som fick dra några timmar under en tunn mössa. Sen var det bara att kamma loss skorvet försiktigt och sedan tvätta med shampoo. Så nu ser hårbottnen jättefin ut!

Solen håller på att gå ner och min älskade sambo, Sixtens pappa, sitter på gotlandsbåten just i detta nu för att komma hit till oss! Åh som vi har längtat!

Såhär busiga har vi varit idag!

Här skiner solen, Sixten sover på mitt bröst, kusinen och mostern dammsuger och fixar. Det är lyx att vara befriad från städångest i en hel vecka kan jag lova!

Vi saknar ändå hemmet lite, och framför ALLT pappan. Men han kommer hit i morgonkväll! Lycka!

Igår gjorde vi Kista centrum nån timma på förmiddagen sådär. Det började och slutade bra. Däremellan blev det kaos med en extremt ledsen Sixten och tillslut gråtande mamma. Men det blev bra efter en stund. Vi är inte riktigt vana vid det där ännu. Vi har inte riktigt gå-på-stan-rutinen än. Men övning ger färdighet så vi skall dit i dag också. Och idag åker nog bärsjalen med. Jag har ju varit på sjalknytarkurs hos ett proffs. Det är ännu riktigt knepigt med att spänna hit och dit och få lillen i rätt höjd (och med sambons hjälp är det nästan separationsvarning, knyta sjal och renovera verkar vara ömma tår i den här familjen) men det börjar ta sig.

Kusinerna är fina ihop. Den äldre kusinen är så mysig med lilla Sixten. Han sitter med och gosar när jag ger flaska och pekar och frågar. Jag hoppas att de kommer att ha roligt ihop när de blir större. Men barn med 1 års mellanrum.. Njae.. Är nog lite avskräckt. Haha.. Klart vi skulle fixa det men det skulle inte bli lätt. Vi siktar på en 2-3 års mellanrum tror jag nog.

Men eftersom jag skall ha 700 barn så kanske nio månades mellanrum är ett måste.. Jag kanske får tänka om på den fronten.