❤️B U S A M E D E M L A

Idag är det ingen vanlig dag. Idag firar jag att jag fått äran att vara mamma till den mest fantastiska unge som finns. I hela världen. Hela hela världen.

Min lilla groda. Jag tyckte att livet var toppen redan innan du kom och trodde jag visste allt om vad kärlek var. Men tänk så lite jag egentligen visste förhållande till vad jag vet och vad jag känner nu. Du är meningen med livet. Och jag är stolt och ärad över att få vara just din mamma. Min fantastiska och underbara lilla unge. Jag älskar dig mest av allt i hela världen. Från djupet av mitt hjärta och min själ tackar jag för att jag får vara din mamma!

Jag skriver ibland om Sixtens olika framsteg och nya utvecklade förmågor. Flitig som en myra markerar jag i almanackan när något nytt har hänt, men så tänker jag att det kanske skapar stress hos andra föräldrar när jag skriver ut det i bloggen och det vill jag ju såklart inte!

Jag har märkt av en slags jämförelsehets föräldrar (mammor) emellan och det är lite tråkigt, eller mycket tråkigt rättare sagt. Barn utvecklas i så olika takt att något "normalt" inte borde finnas då allt sker individuellt och bland annat hör ihop med arvsanlag och miljö.

Lika vridet som bvc's kurvor på längd och vikt är utvecklingspsykologins åldrar för när ett barn skall kunna göra vissa saker.

Jag hurrar och jublar över Sixtens framsteg (och försöker undvika duktighetskomplexet) men reflekterar inte så noga över huruvida de är tidiga eller sena. Han utvecklas i sin takt precis som det skall vara.

Låt våra små pluttar få växa i sin egen takt och tillåt föräldrar att känna tilltro och lugn till sina barns utveckling.

Min pigga och glada lilla kille har fått storfnatt på att rulla runt på mage. Två sekunder tar det. Sen ligger han på mage och flaxar en stund tills han blir arg och sur, då får jag hjälpa till med att vända tillbaka. För det har han inte riktigt klutat ut än, hur man medvetet vänder från mage till rygg även om han lyckats ett par gånger. Det är häftigt när man ser hur han medvetet väljer att rulla och hur han lyckas sträcka fram handen och ta något han vill ha, sådär på en gång utan att behöva anstränga sig. Om han ligger på ett schysst underlag så drar han upp sina knän och armar (när han ligger på mage) och rör sig som om han skulle börja krypa när som helst. Det är häftigt att krypet bara är några månader bort. Om han ens kommer att krypa. Ta sig framåt eller bakåt brukar de ju göra så småningom. Men på vilket sätt kan man inte så noga veta. Tänkt va snabbt de utvecklas.

Idag är det förskolans dag. Jag och Sixten traskade upp till jobbet och blev bjudna på glass och musikstund. Sixten fick vara utan glass. Vi håller oss till potatis fortfarande.

Det var ett härligt firande i solen och alla barn blev alldeles till sig när glassbilen kom tutandes med sin glada melodi. Sixten sov sig igenom hela glasskalaset men vaknade lagom till musikstunden med Björn och Daniel. Riktigt knasiga farbröder tyckte Sixten som satt som fastklistrad i knät och tittade storögt. Härlig musik och glada barn och fröknar sammanfattar väl vår förmiddag ganska bra.

Var tar tiden vägen? Tänk att det redan är fyra månader sen jag gick in på förlossningen med vingliga ben och svullna fötter för att äntligen få min lilla skatt utplockad i världen.

Sixten rullar på sida, lätt som en plätt, och rullar över på mage med lite tur. Han griper bra i leksaker och stoppar ALLT i munnen. Helst mammas fingrar. Han sover länge i vagnen under promenader, sitter med vid bordet när vi äter och vill vara med. En väldigt liten social varelse det här. Sixten skrattar glatt och mycket när man busar med honom. Farbror Krall skrattar han åt bara han ser honom. Haha.

Och idag, på självaste fyramånadersdagen har han fått potatispure med osaltat smör!

Idag har vi varit på bvc för vikt (7,2 kg) och längd (67,5 cm), rännt runt på stan och gått upp och ner för innerstadsbackar, köpt lite dregellappar och en ny mössa till Sixten, skaffat glasögon och varit hos farmor med min mormor, lillasyster och sambo. Vi fick kajpsoppa (gotländsk nationalrätt) och god fika. Härlig dag! Nu på kvällsingen fick vi finsällis av grannarna till Greys. I morgon är sambon ledig! Lycka! Vi skall kolla lokal till dopfesten och plocka kajp. På kvällen blir det mysmiddag och Hockeykväll med några vänner.

Tydligen äter man hund i Väskinde också. I alla fall om Sixten får bestämma. Allt skall nämligen in i munnen. Precis allt. Så vi har köpt några bitleksaker han kan busa med. Ett hjärta, peacemärke och en avancerad grej som durrar och låter. Jag har läst att "stoppa-saker-i-munnen-fasen" är ett jätteviktigt steg i språkutvecklingen och då blir bitleksakerna extra viktiga. Nu ligger han och tränar tunggympa hela dagarna och jag fnissar lite.. För ibland ser det ut som att han skall på tigerjakt med Mora träsk.

Tunggympan och olika materiel i munnen att suga och bita på skall förhoppningsvis ge honom en schysst start i sin språkutveckling och med sitt tal. Om inte annat så har han något roligt att leka med och tugga på.

Jag tror inte att jag har nämnt att han åkt iväg? Men han har varit på fastlandet som vi gotlänningar brukar säga. I huvudstaden närmare bestämt. Han har jobbat och vi stannade kvar på ön och höll ställningarna.

Ikväll kommer han hem och vi har förstås saknat honom massvis även om vi har farit runt på mamma/bebisfika och annat mys. Haft fullt upp med andra ord. Det skall bli härligt att få söndagen tillsammans innan det är dags för jobb igen.

Ikväll blev vi bjudna på grillat hos grannarna (två av Sixtens blivande faddrar, snart är det dop, pirrigt!) och vi har kollat in nya cykelrutter och promenadvägar med hjälp av Google och deras kartor. Smiiiiidigt. Det är mysigt när vi får sällis jag och Sixten. Annars svettas vi på ganska bra själva om dagarna. Jag är en sån som gärna lider i tysthet. Men lite sällskap är aaaldrig fel.

Sixten har blivit så pass stadig att vi har med honom vid bordet när vi käkar kvällsmat nu. Det så otroligt mysigt att ha vår gurglande och bubblande lilla sötnos vid bordet. Även om han inte är med och äter än så sitter vi vid bordet som en riktig familj. Sixten vägrade att ligga i gymmet eller sitta i sin babysitter när vi åt tillslut. Han vill ju vara med. Så fram till alldeles nyligen fick han sitta i knät, men nu är han så pass stadig att han sitter ganska bra i sin stol upp-pallad med Ikeas ilägg och kudde framför om han skulle råka "tappa huvudet".

Andra året i rad jag är med på ett koutsläpp. Korna blir så glada när de får komma ut i solen, värmen och trampa i grönt och friskt gräs.

Jag fick träffa fina fröknar och barn och Sixten-Blixten var sitt glada jag. Vi fick vara med och jaga rektanglar med barnen en stund innan vi gick hem. Det märktes verkligen att begreppen (formerna) fanns där och de visste precis vad som kännetecknade de olika formerna. Härligt att få vara med på ett hörn!

"häääj" och "aaääiiii" kvittrar sonen samtidigt som han tuggar på sin katt. Eller tuggar och tuggar. Försöker kväva den den dreggel snarare. Allt skall i munnen och mina fingrar verkar supergoda att tugga på. Vi behöver gå på bitsaksjakt. Nån som har tips på bästa bitleksaken?

Sixten har rullat från rygg till mage och tillbaka till rygg. Jag lyckades fånga en bild när han var på väg tillbaka. Jag stod i duschen och fick väldigt bråttom efter mobilen så jag kunde fota! Lilla gullegrodan! Stor dag! Måste firas! :)

Somnade mitt i leken när vi åt vår middag. Det är bättre med förkylningen idag! Hurra hurra!

Sixten alltså. Röd i vänster öga, snörvlar, nyser, hostar och sover. Sover sover och sover. Gnällig och hängig. Men ändå glad stundtals och det går att få honom att skratta.

Vi botar med kärlek, kramar, famnhäng, promenader med frisk luft i solens sken, i ett hus vid skogens slut liten tomte tittar ut, nappsnuttande och mycket mat.

Det verkar vara en lätt förkylning än så länge och jag hoppas att det inte blir värre. Man vet ju själv hur dåligt livet är när man är ordentligt förkyld. Sambon har förstås redan haft förkylningen, jag är inne på typ dag 2 och lilla Sixten började snora igår kväll. Sjukvårdsupplysningen har fått sitt första samtal (för ögat) och jag tycker synd om min lilla pojk. Men det kommer att gå över! Jag hoppas det går fort. Det gör så ont i hjärtat när han är ledsen och gnällig. Som tur är så hjälper allt jag gör än så länge och han har inte hunnit vara otröstlig än.

Mor & son!

Dagen startade med morgon power walk i strålande solsken, solen skiner än, vi har fikat med finaste Pauline och sötaste Oliver, sambon tvättar altanen och snart kommer Sixtens farfar och farmor på grillat!

Vååååår!!!