❤️B U S A M E D E M L A

Vilken vecka vi haft! Sambon började veckan med att skrämmas, istället för stroke skrevs han slutligen ut med diabetes. Vi hann just i tid för att se vårt lilla gryn för första gången på det stora läskiga ultraljudet. Sixten var hemma måndag-onsdag med sin tunga andning och på torsdagen åkte vi på semester. 
Nu känner jag mig verkligen gravid. Jag har handlat på mig gravidkläder (Whoopi) från hm så nu är jag kittad och klar. Jag kanske behöver ett par byxor till och kanske ett par leggings men det ordnar sig!

Snart skrivs sambon ut från sjukhuset och klockan 14 är det dags. Vi har bokat barnvakt och lunch innan. Vi firar ju 11 år idag! Det går faktiskt inte att beskriva hur nervös jag är just nu! Håll en tumme eller två!

Hela världen är upp och ner. Hade jag varit världens mittpunkt så hade hela världen varit mörk och kall, ledsen och sammanbiten. Som tur är så är jag bara en liten del av det stora som kallas livet. Jag är bara en liten liten del av det stora alltet och jag vet att världen är god i grunden. 

Dagen började med en givmild sovmorgon till tio i 5. Sixten vaknade sjuk och dagen verkade bli en hemmadag. Men så sov vi bort hela förmiddagen hela familjen och när vi vaknade var vi hyfsat pigga. Så vi bestämde oss för att åka in till stan och äta.Först röstade vi såklart. Sixten fick följa med på sitt andra val. Det skall börjas i tid. Sen bar det av till LEVA. Vad annars väljer man om man får bestämma? Men vi vände i dörren. Buffén kostade 249:- per person och det var ganska mycket mer än vad vi hade rum för. Så vi fick krångla in en hungrig, ledsen och arg liten sjukling i bilen igen och åka vidare.Vi hamnade på hamnen och humöret steg efter en ridtur på en bäää. Vi hittade en restaurang (det röda lilla huset) och åt på en uteservering. Det kändes  som sommar. Snart myllrar hela hamnen av turister ända fram till augusti. Vi tog en glass på glassmagasinet som efterrätt och hamnade sen i Almedalen. Efter lek på lekplatsen så stod vi och beundrade fåglarna och utsikten! Tänk att vi bor här! Jag vill aldrig flytta härifrån.Vi avslutade dagen med att jag fick handla min egen morsdags-present på Linds. Jag valde en rosbuske som kommer att få rosa små blommor hela sommaren. Vi har en sen innan som jag ÄLSKAR! Så det blir tokbra det här.

Vecka 18 är förbi och den har nog varit bästa veckan hitintills. En hel del buffar har jag fått känna, noll illamående har jag haft och humöret har varit mycket bättre. Magen växer snabbt och en jobbarkompis har avslöjat mig. Undrar om hela stället vet nu? Ingen har sagt något. Snart vet de i alla fall hur som helst. 

I morgon är det äntligen fredag och helg. Jag jobbar sent fredagspass (till 16.45, så det är inte så galet sent) och hoppas få grillat efter jobbet. *pik pikJag kunde ha köpt ALLT i den butiken! Och vilken trevlig ägare sen! Spring dit och handla ekologiskt och personligt färgglada plagg. Tänk om man kunde sy..På vägen hem åkte jag och Sixten förbi en gårdsbutik. Min pappas kompisar Magnus och Eva driver den och det är just här som jag åt mina godaste morötter som barn. Just nu finns inga morötter. Men SPARRIS!

Idag hämtade jag Sixten tidigt på förskolan. Onsdagar är vår tidiga dag. Det var några helger sen vi badade på Hemsebadet och Sixten har pratat om att han vill bada i flera dagar nu så vi slog slag i saken och åkte dit. Vi hade hela barnbassängen för oss själva och kunde njuta av obegränsat med plats. En mysig eftermiddag! Vi fikade i gräset.Att leka tittut i ett skåp är roligt!Vi ses snart igen badet!Sixten hade noll lust att gå in när vi kom hem. Det krävdes en del övertalning för att få in honom.

Nu kommer tiden att gå FORT! (Har jag bestämt)

När Sixten föddes hette han pojke Gardelius i tre veckor. Vi hade verkligen svårt att bestämma oss. Innan han föddes hade vi Figge som pojknamnsförslag. Men när han föddes så var det ett av de fulaste namnen jag hade hört! Absolut inget som passade det allra käraste i mitt liv. Figge är inte aktuellt för barn nr 2 heller. Jag vet inte hur vi tänkte..

Ja, nu börjar det märkas på riktigt att jag är gravid. Det börjar bli dags att slå av på takten. I helgen rensade jag rabatter, högg rötter med yxa och grävde i gräsmattan och kroppen sa "AJ!! Hallå!! Sådär kan du inte tuffa på!!". På söndagkvällen hade jag mina första sammandragningar någonsin. Nästan. Med Sixten i magen hade jag nån liten "sammandragningsdag" i slutet men igår var det hemskt. Magen blev stenhård och jag hade ont. Inte växtvärk-ont utan ONT! Det var inte alls bra och jag blev lite skrämd. Jag får nog lugna ner mig och inse att jag inte kan köra på som vanligt. Att få bjuda mamma, mormor och bonuspappa på fika är iaf balsam för min stackars kropp. Nu är klockan långt över läggdags. Jag ser fram emot simningen i morgon!

Idag har vi byggt drivbänkar till sockerärtorna och rädisorna. Jag blev inspirerad på gårdagens födelsedagskalas och förkunnade för sambon att JAG skulle bygga, och det alldeles själv. Men sen rann tålamodet slut när jag nästan gjort klart den ena så då fick han ta över i alla fall. #failSixten hjälpte också till såklart och vi hann färdigt lagom till regnet kom.Fönster är bra att ha om man vill få fart på det man odlar.Såhär bra blev det när det var färdigt. Jag grävde bort det översta lagret med gräs, högg av gamla trädrötter med en yxa och preparerade botten med kartong och tidningar. Så nu hoppas jag att ogräset håller sig i schack. Sockerärtor och rädisor omgång 1 är sådda. Heja heja!Vi hann också sätta gul lök och fler jordgubbar i trädgårdslandet. Till min stora fasa hade det redan blivit massor av ogräs. Jag kommer att svära gott över det där jävla landet i sommar. Inga potatisar hade växt än. Men det har ju bara gått en vecka. Sixten hittade ett grönt hav han "badade i". Sen klättrade vi i träd. Det var väldigt roligt och spännande. 

Denna vecka har jag varit trött och somnat tidigt nästan varje kväll. Jag har kännt mig tung och trött. Ja, och så sur och grinig förstås. Ingen bra vecka med andra ord. Jag hoppas att vecka 18 blir en bättre vecka.

Nervositeten har lagt sig en aning. Det kanske inte alls blir lika nervöst som förra gången? Jag känner ju att jag ältar även om det inte är något jag funderar kring direkt. Jag är dock ganska disträ och grinig emellanåt. Finaste storskrot. Idag har vi haft en lång och härlig eftermiddag i solen. Stor fart skulle han ha i gungan. Sen kvittrade han om det ena och det andra. Ett par pussar fick jag också varje gång jag skulle ta extra hög fart. Gullunge. Idag har vi inte haft ett enda "gräl". Det ni!

Vilken helg. Jag kickstartade med afterwork på black sheep arms.Jag hade sminkat mig kvällen till ära och var hungrig som en varg. Det fick bli en vrålstark hamburgare som var jättegod! Tyvärr kickstartade den en mindre trevlig halsbränna som envist hängt kvar hela helgen. Välkommen! Jag hade favoritklänningen och magen syntes lite för bra men vi dolde det snyggt med en kofta. På kvällen var det Eurovision-dags och jag hade en hickande bebis i magen för första gången. Mys!Sen var det dags för söndag. Jag hann plantera om några sticklingar och några plantor fick större krukor. Det börjar bli trångt nu. Jag måste bestämma mig för hur många av varje jag skall spara på. Resten ger jag bort.Vi hann även med att hoppa i halm och köra traktor. Livet när det är som allra bäst. Efter lunch och suss åkte vi hem till en lekkompis som är ett halvår äldre än Sixten. Sen tog vi en sväng förbi farmor och farfar innan vi äntligen landade i duschen hemma. 

Det känns som alldeles nyss jag och systrarna såg Sanna Nielsen ta hem mello med sin Undo. Det var mäktigt att höra den live och jag förstår trycket och jublet under hennes nummer i esc. För det ÄR mäktigt.

Äntligen har vi fått ner potatisarna i jorden. Som vi har kämpat med att göra jorden redo. Idag fick vi barnvaktshjälp som sprang efter Sixten vart han än behagade att gå, och så en stor och en liten extra arbetskraft som räfsade och gjorde fåror. Vi har valt extra tidiga (Rocket), tidiga (Maria), medelsen (King Edward) och sena (Bintje och Mandel) potatissorter. Nu är halva trädgårdslandet fyllt med potatis. Sixten la sig och sov mellan varven. Gissa vem som behöver bada ordentligt efter den här helgen!

Det går ju tokfort det här! Nu har illamåendet varit borta i nästan en vecka. Jag har börjat känna av en ond höft från förr men det hoppas jag bara är en tillfällighet. Annars är huvudvärk mitt nyaste bekymmer.Såhär stor är hen nu. Lilla älsklingen ❤️

Under en lång lång tid har Sixten varit inne i en riktig mammaperiod. Hans pappa har inte fått lägga, bytt blöjor, tröstat och så vidare. Men nu har det vänt! Sambon har jobbat massor för att få tillbaka sin plats och ikväll när jag nattade Sixten så bad han om sin pappa. Det är härligt att se hur fin deras relation är. Jag är inte rädd för att hamna som nr 2, det känns bra om han är inne i en pappig period när bebisen kommer. Då kanske det inte blir så traumatiskt att någon kommer och lägger beslag på hans mamma. Jag vet ju att han älskar oss båda lika mycket som vi älskar honom. Oavsett vem han helst hänger med för tillfället. 

Äntligen låg där ett datum för ultraljudet i brevlådan. Det blev inte vilket datum som helst, nä, vi skall få se vårt lilla mirakel på min och sambons 11-årsdag.  Den 28 maj kommer jag att vanka av och an, kissnödig som sjutton i väntrummet på mödravårdscentralen. Lilla älskade bebis. Du är så efterlängtad. Det är en ära att få bära dig. Du är en riktig skatt. Åh va jag längtar efter att få se dig! All kärlek / din mamma

Det har kommit hem ett mystiskt brev till sambon. Han förklarar det hela som grillkryddor från en person i en grillgrupp på Facebook. Jag känner mig inte helt övertygad om att dreamdust från Zigge låter som en grillkrydda men vad vet jag.. 

Jag tror 100% på att vi går vidare med Sanna ikväll i ESC första delfinal. Äntligen är festveckan här! 

Idag fyller han år, min lilla pappis och Sixtens älskade morfar. Vi firade honom i fredags på hans kalas. Mysigt värre!

Senaste nytt om potatis/grönsakslandet; nu är det harvat och vi har börjat med nästa steg. Vi skall kratta ur hela landet och rensa bort sten, gräs och andra rötter. Sen börjar det närma sig sådd. Vi är många som kämpar med att få det klart och vi är så tacksamma för hjälpen utifrån. Vi får låna maskiner och bolla kunskap från höger och vänster. 

Porträtterad av en av mina älskade barn på jobbet. Jag har stora glasögon och långt hår. Precis så ser jag ut. 

Eller nått i den stilen. Jag har fortfarande inte fått hem min kallelse till ultraljud. Har den inte kommit på torsdag i nästa vecka så ringer jag. Då har det gått två veckor. Jag kanske ringer på tisdag redan. Vi måste ju planera ledigt och barnvakt. 

Sixten ville se på traktorerna innan vi skulle gå in igår. I kohagen bredvid stod ett gäng kor och spetsade öronen. För att få med mig Sixten in så ropade jag frågande om han inte var sugen på maaat?Ordet mat blev som en startsignal i ett korace. Det blev rusning och helt plötsligt stod hela gänget och hängde vid staketet.

Förra året firade vi Valborg hos Vatlings. I år satte lite sjukdomar p för umgänge och vi firade på eget håll. Rakt över ängen närmare bestämt. Sixtens faster och storkusin kom på finmiddag (spagetti och köttfärssås) och Sixten har tjatat om sin kusin hela morgonen efter gårdagens bravader. Kallt som attans var i Martebo!Storkusinen fick tända brasa med andra Martebo-kids. Det var iaf varmt och skönt vid elden.Brann som bara den gjorde det verkligen! Det fanns grillad korv m.m till försäljning och ett tält man kunde sitta i med bänkar och lyktor. Sixten dansade loss till musikunderhållningen, sång, dragspel och gitarr. När klockan var 21 kom vi hem, två timmar efter läggdags men det gick faktiskt bra! 

Idag vaknade jag upp i fullständig panik. Jag somnade under läggningen av Sixten som gick och la sig två timmar senare än vanligt. Sambon lät mig ligga kvar och sova. Han vet ju att jag behöver massor med sömn nu för tiden.