❤️B U S A M E D E M L A

Veckorna minskar och går alldeles för fort nu. Sambon är fortfarande kvar på sjukhus och vi har fyra fjuttiga veckor kvar till bf. 

I månad kvar till bf. Som ju egentligen inte betyder nånting. Bebisen kommer när den kommer helt enkelt. Om den inte får någon slags hjälp vill säga. För då bestämmer ju någon annan.
På dagens mvc-besök var värdena fortsatt bra. 

NU går vi in i slutspurten på riktigt. Eftersom mycket händer runt omkring mig så är jag lite nervös för att föda innan bf. Ett snitt skulle vara en liten katastrof eftersom sambon är opererad så jag önskar mig en förlossning som startar av sig själv sådär en vecka efter bf och som fortlöper så naturligt och komplikationsfritt det bara går. Inga höga krav här inte. Att jag kommer att ha ont efteråt får gå. Bara jag får LYFTA. Sen får jag väl be om morfintabletter eller något bara jag är rörlig och kan ta hand om min familj.

Det här inlägget får bli en dag försenad. Ibland kommer liksom livet emellan. 

Sf måttet låg på 32. 

Nu stegar vi på mot slutspurten. Jag har börjat rapa helt okontrollerat. Lyckas dock oftast hålla munnen stängd. Ibland känns det som att det kommer upp både ett och annat samtidigt. Men halsbrännan är borta sen jag började med omeprazol. Varför har jag inte gjort det tidigare? Som att få livet åter ju!

Jag älskar dig lilla bebis! 

Dags för ny vecka! I morgon är det dessutom bara två månader kvar till bf <3 hur fantastiskt är inte det? 

Den här trevliga sockerlösningen har jag just svept på 10 minuter. Nu gäller det att sitta stilla stilla så att den inte kommer upp igen. För den är sugen på det hälsar den. Att göra den här sockerbelastningen har aldrig varit problem under den tidiga perioden i graviditeten. Men så här i slutet är det vidrigt. Åtminstone för mig. 

Älskade lilla skatt. Vad du buffar och busar med din mamma där inne i magen. Jag undrar så vem du är, det skall bli så fantastiskt roligt att få lära känna dig. 
Massor av kärlek / din mamma

Stånk och stön och sned mage. Sådär roligt att plocka i golvnivå här hemma kan jag säga. Jag trodde att det här var min första mat-craving och just när jag satt och åt det så tyckte jag att det var det godaste jag ätit på länge. Men nu när jag ser sillen så vill jag bara spy... BLÄ!

Idag var jag osäker på om jag hade min sista sockerbelastning eller ett vanligt besök. Men det var ett vanligt besök så jag hade gott kunnat äta frukost i morse. Om jag hade hunnit. Jag fick så otroligt bråttom helt plötsligt. 

Hej vecka 29 och hej sista trimestern! Nu går vi in på slutspurten. Det närmar sig förlossning med superfart. Herregud jag skall bli mamma igen. Jag skall (förhoppningsvis) få ytterligare ett fantastiskt barn att älska! Jag ska bli tvåbarnsmamma med allt vad det innebär och Sixten skall få ett syskon, en bästis, en han alltid kommer att ha bredvid sig genom allt. Förutom krämporna är det HELT FANTASTISKT att få vara med om det här igen. Jag har ett litet liv som växer i mig. Som kommunicerar med sin familj genom små buffar och bus. Kärleken är enorm och banden är redan så starka. Sixten är redan nu en sådan fantastisk storebror att jag blir tårögd och rörd ofta. Han är så mån om bebisen och magen, det bådar gott inför vad som komma skall. Vi är så förbereda och vår lilla bebishen är så välkommen ut till oss! 

Nu sätter boandet fart. Helvete va kreativ jag är just nu. Idéerna bara sprutar ur skallen och jag vill göra massor! NU! Jag har boll koncentration till övers för vardagliga saker vilket retar gallfeber på min sambo. Jag frågar samma saker hundra gånger och kommer inte ihåg att jag frågat ens. Jag måste se väldigt rolig ut med grubblarminen på och lite tom och ihålig skalle sådär..

Med 90 dagar kvar till fullgången graviditet ger vi oss nu in i vecka 28. Snart är det dags för slutspurten och jag kan inte fatta hur galet snabbt det går den här gången. Det är omöjligt att hinna njuta och reflektera något vidare fast än jag har semester. Allt går i ett och jag har dragit det tyngsta lasset här hemma under en lång tid. Jag börjar bli ordentligt trött och längtar efter en sovmorgon jag aldrig kommer att få. Det är en hel del orostankar just nu kring hur vår det kommer att se ut när bebisen kommer. Kommer sambon att vara åt det friska eller sjuka hållet? Kommer jag att fixa två barn på egen hand? Hur kommer förlossningen att bli? Hur ont kommer jag att ha osv. 

Hej vecka 27. Det hårda semesterlivet som "ensamstående" gravidis bjuder på onda fogar, hård mage och en trött kropp. Men i övrigt är krämporna noll. Jag saknar förlovningsringen och har svullnat nått kilo. Fötterna börjar ändra form lite smått. Värmen gör det inte bättre. Blivande storebror pratar om bebisen och allt känns så naturligt.