❤️B U S A M E D E M L A

Nu börjar jag närma mig det höggravida stadiet med stormsteg. 15 veckor kvar och vi går in i vecka 26 idag. 

Idag var jag, magen och min lillasyster på besök hos mvc. Alla värden var finfina och än så länge verkar maten förse mig med den järn jag behöver. Jag äter ju inte ens vardagsvitaminer just nu så det var oväntat. Jag kan nog skippa dem med gott samvete ett tag till. 

Den här veckan har inte varit fullt så njutbar. Illamående från morgon till eftermiddag och en mage som gör ont och kliar. 

Vilken omtumlande vecka det här har varit på så väldigt många plan. Sjuka sambon, sista jobbveckan innan semestern, fullt upp i hela livet. Hej vecka 24!

Hej vecka 23. Vecka 22 har varit en trött vecka. Jag har somnat tidigt om kvällarna och deppat en aning över att jag inte fått någon tid till "mig själv". Veckan började dessutom med rejäl halsbränna men den verkar ha dämpats? 

Tiden springer verkligen iväg. Redan dags för tjugoandra veckan! Storebrorsmys!

När jag vägde mig efter Sixtens födelse hade jag gått ner 14 kg under bb-dagarna. Förstår ni hur mycket vatten jag hade i min kropp? Mina tår stod rakt ut från foten och nuddade inte marken när jag gick längre i slutet av graviditeten. Mitt ansikte var ett stort bowlingklot. Mina fingrar gjorde vansinnigt ont och spände så att jag trodde att de skulle spricka. Men nu de här varma dagarna har fingrar och fötter svullnat när jag varit ute i solen. På mornar och kvällar är de normala men jag blir ju lite skraj här va. Skall det sätta igång nu? Eller är det bara värmen?

Denna vecka har jag varit trött efter resan. Det tar tid att komma ikapp! Nu känner jag tydliga rörelser flera gånger om dagen. Det är otroligt mysigt! 

Det berömda halvvägsmålet är här! Nu kommer det att gå fort! Jag tycker att det har gått fort på vägen hit! Det är ju någon slags magisk gräns man skall över, hälften liksom. Om 21 dagar är det semester och sen kommer tiden att rusa! Helt plötsligt är det höst och då är det nästan dags. Hjälp va spännande!

Vilken vecka vi haft! Sambon började veckan med att skrämmas, istället för stroke skrevs han slutligen ut med diabetes. Vi hann just i tid för att se vårt lilla gryn för första gången på det stora läskiga ultraljudet. Sixten var hemma måndag-onsdag med sin tunga andning och på torsdagen åkte vi på semester. 
Nu känner jag mig verkligen gravid. Jag har handlat på mig gravidkläder (Whoopi) från hm så nu är jag kittad och klar. Jag kanske behöver ett par byxor till och kanske ett par leggings men det ordnar sig!

Vecka 18 är förbi och den har nog varit bästa veckan hitintills. En hel del buffar har jag fått känna, noll illamående har jag haft och humöret har varit mycket bättre. Magen växer snabbt och en jobbarkompis har avslöjat mig. Undrar om hela stället vet nu? Ingen har sagt något. Snart vet de i alla fall hur som helst. 

Nu kommer tiden att gå FORT! (Har jag bestämt)

När Sixten föddes hette han pojke Gardelius i tre veckor. Vi hade verkligen svårt att bestämma oss. Innan han föddes hade vi Figge som pojknamnsförslag. Men när han föddes så var det ett av de fulaste namnen jag hade hört! Absolut inget som passade det allra käraste i mitt liv. Figge är inte aktuellt för barn nr 2 heller. Jag vet inte hur vi tänkte..

Ja, nu börjar det märkas på riktigt att jag är gravid. Det börjar bli dags att slå av på takten. I helgen rensade jag rabatter, högg rötter med yxa och grävde i gräsmattan och kroppen sa "AJ!! Hallå!! Sådär kan du inte tuffa på!!". På söndagkvällen hade jag mina första sammandragningar någonsin. Nästan. Med Sixten i magen hade jag nån liten "sammandragningsdag" i slutet men igår var det hemskt. Magen blev stenhård och jag hade ont. Inte växtvärk-ont utan ONT! Det var inte alls bra och jag blev lite skrämd. Jag får nog lugna ner mig och inse att jag inte kan köra på som vanligt. Att få bjuda mamma, mormor och bonuspappa på fika är iaf balsam för min stackars kropp. Nu är klockan långt över läggdags. Jag ser fram emot simningen i morgon!

Denna vecka har jag varit trött och somnat tidigt nästan varje kväll. Jag har kännt mig tung och trött. Ja, och så sur och grinig förstås. Ingen bra vecka med andra ord. Jag hoppas att vecka 18 blir en bättre vecka.

Nervositeten har lagt sig en aning. Det kanske inte alls blir lika nervöst som förra gången? Jag känner ju att jag ältar även om det inte är något jag funderar kring direkt. Jag är dock ganska disträ och grinig emellanåt. Finaste storskrot. Idag har vi haft en lång och härlig eftermiddag i solen. Stor fart skulle han ha i gungan. Sen kvittrade han om det ena och det andra. Ett par pussar fick jag också varje gång jag skulle ta extra hög fart. Gullunge. Idag har vi inte haft ett enda "gräl". Det ni!

Det går ju tokfort det här! Nu har illamåendet varit borta i nästan en vecka. Jag har börjat känna av en ond höft från förr men det hoppas jag bara är en tillfällighet. Annars är huvudvärk mitt nyaste bekymmer.Såhär stor är hen nu. Lilla älsklingen ❤️

Äntligen låg där ett datum för ultraljudet i brevlådan. Det blev inte vilket datum som helst, nä, vi skall få se vårt lilla mirakel på min och sambons 11-årsdag.  Den 28 maj kommer jag att vanka av och an, kissnödig som sjutton i väntrummet på mödravårdscentralen. Lilla älskade bebis. Du är så efterlängtad. Det är en ära att få bära dig. Du är en riktig skatt. Åh va jag längtar efter att få se dig! All kärlek / din mamma