Mamma kissa!!!
06 Maj 2014
07:36:11
Graviditet Torsten
Kommentarer (1)
Kvittrar Sixten titt som tätt. Kanske för att jag numer bor på toaletten. Där kom den. Kissnödigheten. Det extrema behovet av att få kissa, NU! Varje gång jag ställer mig upp så inser jag att jag är extremt kissnödig. Nånting vilar tungt på blåsan. Än så länge får jag sova utan toalettbesök men det är väl bara en tidsfråga innan jag ränner på toaletten om nätterna också.
Vecka 15+0
02 Maj 2014
Eller nått i den stilen. Jag har fortfarande inte fått hem min kallelse till ultraljud. Har den inte kommit på torsdag i nästa vecka så ringer jag. Då har det gått två veckor. Jag kanske ringer på tisdag redan. Vi måste ju planera ledigt och barnvakt. 
21:18:11
Graviditet Torsten
Kommentarer (0)
Den här veckan har varit en av dem värsta illamåendemässigt. Fy fan rent ut sagt. I onsdags hade jag en fruktandsvärd förmiddag på jobbet. Som tur var blev den bättre under planeringstiden då jag satt stilla vid datorn. Inte glass och ballonger. Det får gärna vända nu.
Jag har så gott som blivit av med de ömma brösten, "yrheten" och den värsta tröttheten. Krampen i tårna är också väck. Illamåendet kan få försvinna nu tack!
Lång och tradig väntan.
29 April 2014
I torsdags var jag på inskrivningssamtal. Alla prover togs på tisdagen och jag fick veta att allt såg fint ut. Bra järn, bra blodtryck, lider varken av hiv eller några andra sjukdomar, bra blodvärde, bra allting förutom en liten detalj då. Mvc:an hoppade inte direkt jämfota över min vikt och till skillnad från min förra barnmorska som sa åt mig att jag inte skulle oroa mig för vikten så fick jag denna gång fasta ramar att hålla mig inom. Jag som rasade upp 24 kg med Sixten. Jag har lite att jobba på. Men det skall gå fint, det har jag bestämt mig för. Och samlar jag på mig sådär mycket vatten den här gången också så får det helt enkelt vara så. Jag får göra det jag kan. Hitintills är viktuppgången på 0 kg. Mvc:an är nöjd och jag är lite rädd.
22:36:54
Graviditet Torsten
Kommentarer (1)
Innan jag gick lovade mvc:an att hon skulle boka in en tid till rutinultraljudet som sen skulle skickas hem till mig. Så nu går jag där otåligt och hämtar in posten troget varje dag. Jag vill veta NU!
Framför allt vill jag se att det är en levande bebis där inne, att moderkakan är fin och sen vill jag veta vilken vecka jag är i.
Jag har nämligen redan kännt av vår lilla älskling i magen sen några veckor tillbaka men enligt våra uträkningar så borde jag vara i vecka 14+4 idag. Mvc:an klämde på min mage och sa att livmodern nog var en eller två veckor större än vad den borde i vecka 14.
Det skall bli mycket spännande att få veta.
Vårt preliminära datum är 23 oktober <3
Det gör ju absolut ingenting om det blir två veckor tidigare.
Hej då trimester 1.
27 April 2014
Jag känner att en sammanfattning av första trimestern är på sin plats. Nu är den äntligen över och ingen är lyckligare än jag för det!
Snart har vi förhoppningsvis en sån här liten raring igen!
21:20:34
Vardagsliv
Kommentarer (3)
Illamående - med Sixten mådde jag illa väldigt lite under hela graviditeten och det var mest på mornarna om ens det över huvud taget. Den här gången kom det som en chock i det allra tidigaste skedet och höll sig konstant resten av trimestern. Ja jävlar va illa jag mått. Hela dygn. Jag har inte spytt en enda gång men så har jag satt mig som en padda platt på arslet varje gång det varit överjävligt. Jag klarar inte av att spy. Det är det värsta som finns. Ändå har jag stundtals bett om att få spy i hopp om att få vara fri från illamåendet en liten liiiiten stund bara.
Växtvärk i livmodern - jag tillhör den lyckliga skara som har en väldig mensvärk som sänker en varje månad. Nu under första trimestern har jag fått några schyssta veckor med samma smärta. Mycket värre än med Sixten i magen. Då var det lite fjuttiga molande värkar men den här gången snackar vi P A I N. Riktig hänsynslös sådan. Jag har förväntat mig blod och död i trosorna varje gång jag gått och kissat i samband med ett sånt anfall.
Cravings - inte ett enda i matväg faktiskt. Med Sixten hetsåt jag gröna oliver hela första trimestern men här har det bara varit avsmak för allt mer eller mindre. Oliver, fly fan va äckligt. Jag har dock halsat mängder med vatten. Min kropp skriker av törst och då allra mest isvatten så det har jag fyllt på kroppen med i mängder.
Hunger - ja jävlar va hungrig jag har varit. Jag som egentligen aldrig har hungerkänslor, bara sug, har varit extremt hungrig från vecka 7 någonstans. Jag har vaknat på nätterna av att jag är hungrig. Vatten har varit min räddning.
Tröttheten - åh, värsta jag varit med om NÅGONSIN. Sixten har dragit upp mig varje morgon i x antal veckor. "Mamma fädi" har han kvittrat sådär halv 6 på morgonen. Överlag har jag varit mycket tröttare denna omgång.
Humörsvängningar - ja, eh, ni kan ju fråga min stackars familj om den saken. Ena stunden fnittrande och andra stunden storbölandes.
Yrsel - hör ihop med illamåendet. En konstant karusell-värld har jag befunnit mig i.
Kramp i tårna - vad är detta? Kramp? Hade jag inte alls med Sixten i magen.
Kroppen - magen svullnade upp direkt och redan i vecka 10 började nya jackan att bli trång. Magmusklerna måste ha vrålat "let it ALL HANG OUT!!!" från sekunden jag blev befruktad. Typ. Fingrarna tjocknar emellanåt. Ska detta också bli en vattenfylld graviditet?
Finnar - Mmm, det har jag fått några, känns igen från graviditeten med S.
Ömma bröst - rör och du dör. Det bästa har varit att gå bh-lös hemma. Men det värsta har varit när Sixten råkat komma emot, sambon försökt tjuvnypt eller när tuttarna skall släppas ur bh-n. Aj!
Ledsamheten - jag har alltid varit en gråtare. Jag gråter för allt. Efter att Sixten föddes blev det ännu värre, fast än att jag inte trodde att det var möjligt. Alla känslor jag har ackompanjeras av gråt. Men den här gången.... Aj aj aj säger jag bara. Jag gråter inte bara sådär stilla och fint längre. Jag tokgråter å det häftigaste ni kan tänka er. För allt! Samma dag som jag plussade hörde jag låten hey brother spelas på radion och associerade direkt till Sixten som skall bli en storebror och tårarna spröt. Sen dess har det varit öppet flöde.
Kärleken - redan innan vi såg plusset på stickan så började min sambo klappa mig på magen. Den här bebisen är så älskad och efterlängtad! Vi vet ju hur stor kärleken är. Vi är förberedda. Åh, det är ett sådant fantastiskt mirakel att få vara med om detta en gång till! Vi tar inget för givet - men den här gången vågar vi njuta från första stund. Med Sixten i magen svävade jag ju på moln. Jag klappade dygnet runt på magen, sjöng, vaggade och njöt av allt liv som växte i mig. Men det var ju så abstrakt. Nu är jag så medveten. Det ligger verkligen en liten människa där inne. Ett barn lika fantastiskt och älskat som sin storebror. Jag må känna mig mer död än levande emellanåt, men det är så värt allt i slutändan!
Nu vill jag ha ultraljud så att jag kan få se ett friskt litet pyre och en moderkaka som inte sitter fast i snittet, sen kan jag vara lugn <3
Påskkort med en extra twist.
24 April 2014
19:43:28
Graviditet Torsten
Kommentarer (7)
I år avancerade vi påskpysslet med att göra egna påskkort.
Sixten valde bokmärken som han klistrade upp på a4 papper, sen klippte jag ut dem i lite mindre format. Vi avslutade med en tummekyckling på varje kort.
Ja, och så en extra påsk-hälsning på baksidan av kortet som gjorde många lite extra glada:
<3 kärlek
