❤️B U S A M E D E M L A

❤️

Mvc-besök, sambonytt och dagens bryt ihop.

04 November 2014

Vi börjar väl i den änden dagen började i? Sixten lämnades till förskolan idag efter en lång ledighet. Jag var med den första timman för att inte bara lämna sådär direkt nu när han har varit borta ett längre tag. Det gick superbra och han hoppade på en cykel så fort vi kom innanför grinden. Det kändes verkligen som att han behövde få komma dit. Han kommer att gå tisdagar, onsdagar, och torsdagar. 18 timmar i veckan har vi satt upp oss på, sen får vi se om vi minskar ner. Vi har ju så långt att köra så därför har vi lagt på en timmes restid per dag. Det är skönt med lite marginaler. På förskolan kan Sixten få vara Sixten och leka med sina kompisar och ha sitt eget även om det förstås är viktigt att vi är tillsammans också. 

På dagens besök hos barnmorskan så gick det sådär. Jag är less på att vara gravid och nu börjar kroppen också ledsna. Mitt blodtryck låg på 150/95 men sjönk efter att jag fått ligga och vila en stund. Det förklarar varför jag mått som en kratta se senaste två dagarna. Eftersom jag är svullen, ökar i vikt, har huvudvärk och är snurrig och andfådd så åker jag in på kontroll i morgon igen. Det var väl då fan att min kropp skall balla ur nu också. Bebisens hjärtljud låg på 128 och det skrämmer mig eftersom jag känner av hen mindre och mindre. På fredag har jag fått tid hos förlossningen för överburenhetsundersökning. Så de drar nog igång förlossningen då eller på lördag. (Aahhhhhh!!!) Beroende på hur mina prover är i morgon så kanske de drar igång det tidigare. 

Sambon då. Han skevs ut igår och kom hem lite piggare men fortfarande dålig. Idag hade han möte med kirurgen. Hans återbesök idag gick inte så bra det heller och de befarar att han har fått ett veck på tarmen. I så fall behöver han opereras. Igen. Hur många gånger kan man operera en människa? Nu väntar vi på en röntgen som skall visa hur det ser ut där inne. Nervöst.

När jag kom ut på parkeringen från mitt besök och full med info från sambons besök så hittade jag en annan bil parkerad så nära min att jag inte kom in. Jag fick klättra in från passagerarsidan, slog i magen i ratten, blev yr, fick ont och tokgrät hela vägen upp till öster. Det bara brast. Oro över sambon, oro över bebisen, oro över allt. 

OM sambon måste opereras igen på grund av det eventuella vecket så kan det kanske gå att styra det till efter att bebisen är ute så att han orkar vara med på förlossningen. Men blir han akut sjuk igen så antar jag att de öppnar upp honom akut. Nu måste vi hjälpas åt att hålla tummarna på att sambon får vara stabil tills bebisen är ute så att han får se sitt barn födas. Det skulle vara katastrof om vi låg åtskilda på varsin avdelning på visby lasarett under förlossningen. Men vi har blivit lovade att han skall rullas in till mig om han är inlagd. Bara han inte ligger under operation just då.. Förlossningen kommer fixa en säng till honom oavsett så att han skall kunna vila under förlossningen. Han klarar inte en heldag sittandes som det är just nu. 

Allt känns så konstigt. Jag kan inte förklara vad som snurrar i mitt huvud. Jag är livrädd, ledsen, full med längtan, stark, svag.. Allt på en och samma gång. Omtumlad. 

Allt blev som det inte skulle bli. Jag kommer att bli igångsatt med en kropp som inte är ens i närheten av att vara redo för förlossning. Det blir väl ett kejsarsnitt för att toppa det hela. För värre kan det ju bli. Och värre verkar ALLT bli för oss just nu. Men jag ältar "åka med, åka med, åka med" som ett mantra och försöker att släppa alla tankar och bara acceptera nuet. Idag får jag deppa lite men i morgon är det en ny dag. Jag måste ladda positiv energi till förlossningen. För den är SNART! Hur skall jag kunna hålla ihop mig själv? 

Jag vill bara ha en frisk bebis att ta hem till min älskade Sixten sen är jag för evigt tacksam. Det är allt jag önskar. En frisk liten bebis som vi kan får skämma bort med kärlek. Ljuset i vårt mörker. 

Svullen, fet och labil. Väger som en lätt lastbil och har en kropp som en 90-åring. 

14:32:52 Sambons sjukdomar

Nej vacker, stark och fantastisk är vad du är!! Nu är det verkligen nära att bebisen kommer ut <3 Måste vara så omtumlande allt ni går igenom just nu och jag kan inte ens sätta mig in i hur det måste kännas. All kärlek till er alla 4 <3

Och jag älskar dig precis just så som du är. Om du inte haft alla de där tankarna och känslorna i huvud och hjärta just nu så skulle jag tvivla starkt på att du var människa. Men det är du. En av de starkaste jag vet. Och finaste. Och hade jag bott på gotland nu så hade jag utan att tveka varit hos dig och underlättat allt vad jag kan. Men nu är jag inte det. Min telefon funkar dock, och blir det för mycket och för nära så finns mina öron, mitt hjärta och min röst till förfogande. <3