❤️B U S A M E D E M L A

Idag hade vi ett inplanerat möte med sambons doktor. Eftersom inget händer och han inte blir bättre (snarare sämre) så ville vi veta hur tankarna går. Vad vi väntar på, hur det skall kunna läka och fungera, febern som aldrig släpper taget, smärtan som kräver morfin som i sin tur förvärrar hans tillstånd. Doktorn sa klart och tydligt att vi hade väntat färdigt nu. Nån vändning verkar inte komma. Det betyder att sambon går igenom en andra operation i morgon förmiddag. Förhoppningsvis är det här vändningen. Jag önskar så innerligt att det är det! Det blir en ny tuff operation och vi börjar om på noll, men nu kanske det kan få fungera och då kan vi få hem sambon om max två veckor? Jag drömmer om att få se sambon i sitt vanliga jag. Han som är pigg, glad och skämtsam med den där vackra och härliga glimten i ögat. Jag saknar vårt liv. Sambon saknar och vill ha sitt liv tillbaka. Jag fokuserar på den dagen då det här är ett minne och allt har blivit bra.

Sambon hade en tuff dag idag efter en tuff natt. Han var så svag och orkeslös. Febern och smärtan gjorde sitt också. Alla undersökningar och "ingrepp" tröttade också ut. Vi gick en liten vända efter att ha suttit på sängkanten länge länge för att samla kraft. Jag lutade mig mot sambon, kramade om, klappade, kliade på ryggen, njöt av att vara nära, lät några tårar rinna. Sen fick alla känslor pysa ur i bilen på väg till förskolan.

Sixten hälsade på uppe på intensivvårdsavdelningen där de hade börjat förbereda sambon för operation. Det var helt fel dag för besök och sambon orkade inte ens öppna ögonen, men lille Sixten klappade sin pappa på armen och sa med sin ljusaste, mest empatiska stämma "hej lilla pappa" och jag vet att det ändå var viktigt att träffas idag för dem båda. Sixten hade särskilt bett om att få åka till pappa på sjukhuset idag så jag ville inte göra honom besviken. 

Han funderar så mycket och saknar sin pappa något så enormt! Ikväll innan han somnade i sin säng så ville han ligga och mysa i sin pappas säng med pappas kudde och täcke. Han pratar ofta om sin pappa och funderar på hur han har det. Vi läser mest Alfons just nu. Särskilt de böckerna då Alfons pappa leker och är med mycket. Han ber om att få se det sista avsnittet av pippi, där Pippis pappa kommer med båten och det är kalas. Jag tänker att vi får ordna kalas när hans egen fina pappa kommer hem också. 

När han blir lite extra bekymrad eller ledsen så säger han att han har ont i magen (det är därför pappa är hos doktorn har vi sagt) och jag förstår precis vad han menar och tröstar så mycket jag kan. Det är viktigt att få vara ledsen, speciellt när man inte kan sätta ord på varför.