❤️B U S A M E D E M L A

❤️

Direktrapport från sjukhuset.

07 Oktober 2014

Här sitter jag hos sambon med fötterna i högläge. I tre veckor och en dag har han varit inlagd nu. Jag borde egentligen vara hemma och vila när Sixten är på förskolan men det är så svårt att hålla sig härifrån. Nån dag den här veckan hade jag tänkt åka hem och vila. Jag ska se till att jag gör det. 

Dagarna försvinner ifrån oss och det verkar som att den här sjukhusvistelsen börjar gå mot sitt slut! Så fort sambon känner sig bättre så skall han åka hem på permis. Fungerar allt som det ska så blir han hemma sen! Det betyder att vi eventuellt har honom hemma till helgen! LYCKA! 

Den sista operationen vände skutan kan man säga och nu har han en normal återhämtning. Glimten i ögat har återvänt och även om själva operationssåren gör att han är mör så är han inte "sjuk" i den bemärkelsen han var innan. Min oro minskar drastiskt för varje dag och det verkar som att vi kommer att få föda barn tillsammans om inga komplikationer uppstår. Men de har vi haft färdigt av nu så jag siktar på en ganska så återhämtad (om fortfarande lite mör) sambo till förlossningsdags. 

Det verkar som att allt löser sig till sist. Det är så fantastiskt att se sambon glad och betydligt piggare igen! Nu är vi på banan. Jag kommer aldrig att glömma den här tiden, det är en sak som är säker. Så rädd och förtvivlad som jag har varit. Vi har haft några resor med sånt här nu i vårt liv tillsammans och på något sätt har det ändrat oss mycket som människor. Det är så mycket som är så onödigt att lägga energi på när man vet vad det viktiga i livet är, på riktigt. Jag tror inte att man kan känna det om man inte varit med om ett och annat. Så även om vi har haft många tuffa perioder i livet så skulle jag inte heller vara utan dem på ett konstigt sätt. Vår historia är en del av oss. Vi vet att vi håller om varandra och håller ihop i även de mest otäcka stormar och det ger oss en styrka både som par men också som individer. 

Jag är så tacksam för att vi lever och är tillsammans. I perspektiv till våra knackiga år finns det föräldrar som förlorar sina barn. Sambos som mister varandra. Det finns så många sjukdomar som slår sönder familjer i kampen om en överlevnad som inte alltid får ett lyckligt slut. Vi har haft en väldig tur och jag är oändligt tacksam och ödmjuk inför varje dag vi har tillsammans. Meningen med livet är kärleken mätt i tid tillsammans med de man älskar. 

13:38:41 Sambons sjukdomar

Hej, vilken otrolig stark resa ni gör tillsammans. Jag har suttit och läst din underbara blogg nu, inlägg efter inlägg. Du har en jätte mysig blogg med stor dos av verkligheten.

Jag håller tummarna för din sambos tillfrisknad går snabbt!

//Johanna