❤️B U S A M E D E M L A

Sixten och jag hälsade på sambon innan operation och sen tog vi resten av dagen fri. Det visade sig bli en tuff dag för oss båda. Sixten som är van att hämta pappa på sjukhus blev väldigt påverkad av besöket idag. Så jag har sjukanmält oss resten av veckan. Jag har inte hjärta att lämna iväg honom när han är så orolig och splittrad inuti. Min lilla trollunge. Som han saknar sin pappa... 

Och jag med. Som jag saknar min sambo och önskar att jag kunde vara där. Någon timme efter sköterskan ringt så ringde sambon upp. Det var ett svårt samtal. Att höra sin andra hälft i det tillståndet är svårt när man inte kan göra något. Man är så maktlös.

Jag önskar att jag kunde ta bort allt det onda. Fy vilka smärtor. Jag önskar att han slapp vara ensam.

I morgon skall jag på besök. Sixtens mormor skall barnvakta en stund på eftermiddagen. Åh va jag längtar.

Jag förstår inte hur jag skall kunna sova i natt med vetskapen om hur ont han har och att han är ensam. Fy så ont det gör i hjärtat. Speciellt att han är ensam.

Han har en otroligt tuff tid framför sig. Vägen tillbaka till ett normalt liv kommer att bli lång, smärtfylld och ganska så svår för honom. Men det kommer att vara värt allt i slutändan. Om ett par månader lovade kirurgen att vi skulle ha gamla vanliga sambon tillbaka. Nu börjar resan mot ett stabilt liv. SOM jag unnar sambon det efter allt han har gått igenom och lidit av den där jävla sjukdomen.

Min älskade älskade sambo. Vad mycket vi skall behöva lära oss av livet.