❤️B U S A M E D E M L A

❤️

Första komplikationerna.

26 November 2015

Det känns viktigt att få ner allt i skrift. Eftersom jag redan har antecknat så mycket från hans resa här tidigare så fortsätter jag. 

Jag blev uppringd igår kväll och fick veta att operationen hade gått bra och fick prata med en väldigt groggy sambo. 

Sen somnade jag tidigt med barnen. Jag var lättad och heeeelt slut. I morse när vi vaknade så såg jag att det hade ringt massor! Jävla skit tänkte jag och fick ringa upp. Benen skakade helt okontrollerat av nervositet. 

Natten hade varit jobbig för sambon. Några mindre komplikationer hade uppstått och han fick åka in på operation igen sent igår kväll. Men inte för magen. Han fick väldiga kramper i benen så en ortoped beslutade att lägga snitt på baksidan av benen från toppen av muskeln ner till vaden. Så där är det öppet nu under kompresser för att lämna plats åt de krampande musklerna. Annars var de rädda att skinnet inte räckte till. Musklerna var så svullna. 

Sen upptäckte de att det rann blod från magen så jour-kirurgerna fick komma in.   De sög rent och sydde ett extra stygn. De tror att blodet var gammalt från operationen och att det hade gömt sig i en ficka i magen. Jag hoppas verkligen att det stämmer. 

Sambons kropp vill inte släppa ifrån sig urin i katetern. De är lite förbryllade över det men gissar på att han kan vara lite uttorkad efter den långa operationen. De fyller på med massor av vätska och hoppas att det skall komma igång snart. 

Jag tycker att komplikationer är så himla jobbiga. Oavsett storlek. En del av mig är så himla rädd och liten. Sambon har ont såklart och sover dåligt men han är vid gott mod. Han är ju en fighter. 

Sixten vaknar snart och jag har fått andats och lugnat ner mig. Jag är inte hysterisk på något sätt. Men det kommer lite tårar när jag får höra om allt han är med om. Särskilt när det blir extra saker som ger extra smärta. Det gör ju ont i en själen när någon man älskar har ont. Men jag vill inte oroa Sixten så nu slänger jag på mig super-mama-capen och kör vidare. Torsten har inte märkt av sin mammas tårar. Han är fullt upptagen med sina bilar och små spännande ettårs-utforskningar. 

Nu hoppas jag att det här var de enda komplikationerna för sambon och att han har max en vecka på lassis. Två kan jag gå med på men sen får han faktiskt komma hem. 

06:15:43 Sambons sjukdomar

Massor massor av styrkekramar 😍😍

Det är tråkigt att höra att det blivit kompilationer efter op. Hoppas det vänder snabbt & att mannen din repar sig snabbt. Massa kramar!!

Tittar in på din blogg för första gången sen din sambo åkte in för operation. Läser dina inlägg. Tårarna går inte att hålla tillbaka. Som jag önskade att allt skulle gå "lätt" denna gång. Har tänkt på er varenda dag. Går inte att hitta rätt ord..Kämpa på och va inte rädd för att ve dina nära om hjälp. Glöm inte bort dig själv mitt i allt detta. ❤ styrkekramar!!! /Emily