❤️B U S A M E D E M L A

Idag har vår lilla groda haft riktig barnvakt för första gången i hela sitt liv.

Vår varmvattenberedare pajade och vi behövde duscha hela familjen så vi åkte hem till min mamma. Efteråt skulle vi storhandla. Men lilla Sixten somnade på sin mormor så då å k t e v i i v ä g...
Alldeles själva.
Alldeles utan bebis.
En hel kilometer bort.
45 minuter var vi borta.

Vi kom bara runt kvarteret så kom tårarna. Mina alltså. Sixten sov tills vi kom hem igen. Honom gick det ingen nöd på. På Ica maxis parkering höll jag på att få psykbryt och ville ringa hem till mamma och kolla läget. Men sambon sa nej. Han är klok. Och vi handlade. Och det gick bra!!!

I morgon är det Valborg och då har vi bokat barnvakt i tre timmar. Vi skall ut och äta med några goda vänner och några bekanta. Jag har bestämt att jag skall fixa tre timmar (om inte Sixten är otröstlig och behöver sin mamma förstås, då kommer jag på stört). Tre timmar god mat och vuxenprat, mer smink än mascara (eller jaa smink överhuvudtaget), kläder utan kräks och dregel, en tom famn (buhu..) och bara mig själv att tänka åt. Det kommer nog kännas väldigt tomt och konstigt. Ska jag va ärlig så ser jag inte fram emot det, än (jag vet inte men jag är väl onormal). Jag är rädd för att det bara skall kännas jobbigt. Som på Ica maxi idag. Jag kände mig som ett rådjur som just fått syn på en jägare. Ni vet sådär vild i blicken med krökt rygg, redo för att skutta iväg.

Att lämna Sixten hemma hos sin pappa för att promenera själv med full volym i lurarna, det är inga problem. Men att Sixten skall vara utan både sin mamma och pappa. Det känns jobbigt. Men jag litar såklart på min mamma. Och jag litar på att hon ringer om han blir ledsen! Ja shit pommes fritt.. Det är kanske nyttigt för mig det här, men jag vet inte jag.