Goddagens!
Här skiner solen, Sixten sover på mitt bröst, kusinen och mostern dammsuger och fixar. Det är lyx att vara befriad från städångest i en hel vecka kan jag lova!
Vi saknar ändå hemmet lite, och framför ALLT pappan. Men han kommer hit i morgonkväll! Lycka!
Igår gjorde vi Kista centrum nån timma på förmiddagen sådär. Det började och slutade bra. Däremellan blev det kaos med en extremt ledsen Sixten och tillslut gråtande mamma. Men det blev bra efter en stund. Vi är inte riktigt vana vid det där ännu. Vi har inte riktigt gå-på-stan-rutinen än. Men övning ger färdighet så vi skall dit i dag också. Och idag åker nog bärsjalen med. Jag har ju varit på sjalknytarkurs hos ett proffs. Det är ännu riktigt knepigt med att spänna hit och dit och få lillen i rätt höjd (och med sambons hjälp är det nästan separationsvarning, knyta sjal och renovera verkar vara ömma tår i den här familjen) men det börjar ta sig.
Kusinerna är fina ihop. Den äldre kusinen är så mysig med lilla Sixten. Han sitter med och gosar när jag ger flaska och pekar och frågar. Jag hoppas att de kommer att ha roligt ihop när de blir större. Men barn med 1 års mellanrum.. Njae.. Är nog lite avskräckt. Haha.. Klart vi skulle fixa det men det skulle inte bli lätt. Vi siktar på en 2-3 års mellanrum tror jag nog.
Men eftersom jag skall ha 700 barn så kanske nio månades mellanrum är ett måste.. Jag kanske får tänka om på den fronten.
klart du skulle fixa det! man anpassar sig så himla lätt när man väl är där. Ååå jag vill också ha 700 barn! =)
Ja alltså jag har nog gått och blivit bebisberoende!! Eller kärleksnarkoman! Jag menar sååå mycket kärlek det är med en, och så tar man det gånger 700.. Myyyyys!
