Jag fattade inte att det skulle gå över.
Det som gjorde mig lite nedstämd i starten av mitt och Sixtens liv var dels hormonerna som bubblade likt lava i en vulkan men också känslan av att vara så låst. Snittet gjorde mig orörligare än vad jag var i slutet av graviditeten, mer orörlig än vad jag någonsin varit i hela mitt liv, och jag hade inte fattat att jag knappt skulle få äta, gå på toaletten, ta en promenad, välja vad jag skulle ha på mig under dagen (här var det morgonrock och mjukisar som gällde), borsta håret, äta mat med två händer... Liksom självklara saker man alltid tagit för givet.
"Det går inte att lägga ner honom en sekund ens så skriker han" grät jag och kände mig värdelös som inte lyckades få i mig frukost eller få på mig kläder.
Och jag fattade inte hur jag skulle kunna njuta eller ha det mysigt om dagarna.
Men det var bara första månaden. För sen gick det sakta bättre och jag lyckades göra mer och mer saker. Jag fattade också ganska snabbt att jag var tvungen att tänka om. Annars hade jag stressat ihjäl mig. Så jag såg till att jubla över små saker i livet à la Mia Törnblom style. Jag assade skiten ur mig själv rent ut sagt. "jag har fått i mig en knäääääckemaaacka, wooohoooo!!!!" "jag har inga tovor i hååååret, yeeees" och tillslut kände jag mig så SJUKT bra. PÅ ALLT! Man känner sig lite fånig innan man fixar att assa fullt ut med känsla. Men när man får kläm på det så blir det så härligt! Alla förtjänar att frossa i lycka när något går bra!
Nu fixar vi påklädning, frukost, ev. dusch, disk, städning, tvätt, promenader, kattmys. Ja, allt skulle jag vilja påstå. Vi fixar allt. Och jag ser till att assa när det går bra för att känna mig NÖJD, STOLT och GLAD!
För att lyckas med allt så måste man planera, ha tålamod och släppa alla krav i hela världen, slänga tiden i väggen och följa sin nya chef. Bebisen. För när han är sådär härligt nöjd, då kan jag få på mig lite kläder och få i mig mat osv. Och vissa dagar går det inte att göra honom nöjd, så då får han mer än gärna hänga i famnen hela dagen, då får man släppa allt man hade tänkt sig och gilla läget. För Sixten är alltid alltid viktigast SÅKLART!
Nu är allt så otroligt mysigt! Inte visste jag att det skulle bli så underbart enkelt tillslut. Allt fungerar flyytande och det är så SKÖNT!
Efter några veckor så släppte jag på alla krav, alla rutiner, alla måsten och bara gillade läget. Det var viktigare för mig att vara en närvarande, glad och lycklig mamma. Och nu har rutiner börjat smyga sig in i livet igen. Familjerutiner.
Så jaa, det går verkligen över och dimman lättar. Woooohoooo! Assa assa assa!
