Koppmatning.
Vi har testat koppmatning idag. Sixten fick inte alls i sig den mängd som BVC ville. Det är knepigt att koppmata. Det mesta med matningen känns knepigt just nu. Jag vill så gärna kunna amma så att han växer och mår bra. Jag försöker att tänka positivt och slappna av. Jag försöker att inte drabbas av "vikthets" men det är svårt att styra över känslorna. För de liksom bubblar fram lite sådär i smyg. Jag vet att man inte är en sämre mamma för att mjölken inte räcker till, men det glömmer man lätt bort när man sitter där med en ledsen och hungrig kille i sin famn.
Jag hoppas verkligen att han har gått upp till på måndag! Jag vill så gärna att det skall funka!
Ikväll har vi haft besök av ölandsborna. Snart åker de hem, vi har haft nöjet att träffa dem tre gånger denna omgång. Tänk vad våra pojkar kan leka när dem blir lite större! Det skiljer bara 7 månader mellan dem. Jag förstår inte riktigt att Sixten skall växa och bli så stor han också. Guuud vad jag längtar efter hans första leende. Han fäster blicken riktigt bra nu (vi har tränat!) och tittar efter ljud och röster. Mammas lilla finaste pojke! Men han får inte växa för fort! Han är så otroligt gullig och liten och fin. Jag vill kunna njuta länge!
Nu är det dags för kvällsamning, hoppas på lite sömn i natt!