Dagens humör är aningens bättre. Sixten har legat i babygymmet och snackat med Mumin. Tydligen är det mycket roligare än att snacka med mig. Eftersom jag är lite smått egotrippad så svarar jag ändån, även om det är Mumin som får uppmärksamheten. Egentligen skulle man kunna säga att Mumin är oförskämd som inte svarar men det verkar inte Sixten bry sig om. Det märkliga är, att så fort jag pratar om Mumin och hans bebygym så förvandlas jag till Mark Levengood. Undrar om det finns något namn på den störningen. Nån som vet?
Idag är det riktigt tråkigt väder. Det regnar och är grått. Sådär gråttgrått som det bara kan vara i februari. Men ändå gör det mig glad, även om vi verkar missa dagens promenad. För regnet gör att snön försvinner och är det något jag längtar efter nu så är det våååren! Jag vill att det skall vara lummigt och grönt ute. Det är då jag mår som allra bäst, där i maj-juni-juli. Det är mina månader.
I natt har Sixten sovit i vår säng. Jag försökte inte ens lägga över honom efter gårdagens miljoners med misslyckade försök. Jag ville bara få sooova. Men med facit i hand så var det dumt. Jag vaknade nämligen var femte minut för att kolla hur han låg och hur jag låg. I morse vaknade jag med ont överallt som resultat av det. Dessutom vaknade jag varje gång sambon rörde sig en milimeter LIVRÄDD för att Sixten skulle bli mos. Min sambo rör sig extremt mycket när han sover. Det tar på krafterna att vara sådär beredd. Så i natt får det bli som vanligt. Vi får mysa i vår säng tills han somnar och sen får jag lyfta över honom när han sover som djupast. Jag får gosa extra mycket på dagen istället. För hur dålig sömn jag än får av att ha honom sådär nära på natten så är det ju så vansinnigt mysigt med en liten pyjamasbebis i sängen!