I morse vaknade vi strax innan solen gick upp. Jag sov sittandes med Sixten liggandes som en liten groda på bröstet. Han väckte mig genom att knorra sådär mysigt samtidigt som han började sträcka på sig. Vi dröjde kvar i sängen och myste samtidigt som vi såg hur solen började leta sig in genom fönstret. Dagar som denna känner jag livet i mig. Precis som Madicken.
Efter blöjbyte, amning och frukost gav vi oss iväg, ut i världen. Vi hälsade på min arbetsplats och fick present. Alla var så glada. Fröknarna var glada och barnen var glada! Sixten somnade gott i vagnen till barnens välkända sorl. Han har ju lyssnat på dem inifrån magen i flera månader.
Nu ler han vår lille son. Flinar sådär underbart. Det började igår med Mumin i gymmet som fick hans första leende. Sen fortsatte det med mobilen över skötbordet. Och i morse fick även jag ett stort smajl när jag sjöng och busade med honom samtidigt som jag klädde på mig. Så nu larvar jag mig mest hela tiden bara för att få se honom le! Gulliga underbara unge! Jag har inte lyckats fånga något på kort än, men det kommer.
&nufickjagettsåntdärgaletmammapirrihelakroppensåallthårpåarmarnaresersig!!!
Jag förstår inte var all kärlek kommer ifrån. Det är så överväldigande. Just när jag trodde att kärleken nått maxgränsen fyrar han av ett leende och den växer ännu mer! Kärleken alltså. Jag vill frysa tiden i den här lyckliga bubblan och stanna här för alltid...