Redo
Idag är det söndag. Vår dag består av vila och förberedelser. Jag skall tvätta nån maskin, gå igenom väskorna för att se att vi verkligen har allt och så skall julsakerna bort. Det märks att nervositeten börjar stiga. Fast den bra sortens nervositet! Och jag längtar! Jag längtar sååå efter min lilla älskling. Jag vill bli mamma nu! Helst nyss. Men jag får snällt vänta tills det är dags.
Tills dess skall man passa på att vila har jag hört. Kroppen verkar ha missat det och jag vaknar nu mer än någonsin på nätterna. Klarvaken. Som att jag är på väg nånstans. Jag sitter med mina svullna fötter över sängkanten, rapar halsbränna och funderar. Fast jag vet inte riktigt på vad. Sen somnar jag om förstås. Antar att hela jag går och laddar.
Jag har kommit så långt i min mentala process att själva operationen känns okej. Jag grubblar fortfarande lite över första tiden hemma men efter en morgon med näsan i ett bloggarkiv hos en viss tvillingmamma så känner jag mig stärkt! Hon kunde minsann röra sig efteråt och ta emot besök och städa efter visst antal dagar.. Jag tror att jag målat upp en bild mycket mörkare än vad verkligheten ser ut (så typiskt mig), men nu börjar det släppa.
Jag tänker på mitt barn och det pirrar i hela hjärtat av längtan! Det är nästan så att det kan få sätta igång så jag slipper vänta!
Jag funderar en del kring vilket kön det kan vara. Innan lillbusen vände sig var jag helt säker på att det var en kille. Men nu lutar det åt en tjej. Fast det har nog bara att göra med att jag själv vände mig till säte precis innan förlossningsdags och fick plockas ut. Och igår förstärktes känslan ytterligare då jag och mamma gick igenom mina bebiskläder. Så nu har jag lånat hem en del till vår. Jag fick se dressen jag åkte hem i från bb och min första julklänning osv. Så mysigt att mamma sparat det! Jag kan ju säga att jag var knallrosa som liten. En riktig tjejtjej med volanger och grejer. Får jag en dotter kommer jag nog inte att bli så genusrabbiat som jag alltid trott insåg jag snabbt.. Haha. Men det får tiden utvisa. Jag hinner ändra mig tusen gånger..