❤️B U S A M E D E M L A

Idag är det sex månader sen mitt hjärta svämmade över av kärlek klockan 08.24 i en operationssal på Visby lasarett. Hur kan det redan vara ett halvår sen? Jag är fortfarande sådär härligt förälskad i min unge. Kärleken liksom bara växer och växer, både till mitt underbara barn och till min underbara sambo. Vilken familj jag har! Jag är verkligen lyckligt lottad.

 

Sixten har lärt sig en massa saker sen sist och utvecklas nu i ett rasande tempo. Han sitter nästan helt själv utan stöd. Alltså han sitter ju upprätt och riktigt bra men ramlar ibland åt sidorna efter en stund så jag räknar det inte riktigt som att han behärskar det fullt ut än. I veckan har han också börjat ställa sig på alla fyra så fort han hamnar på golvet. Även om han inte kryper än så skjuter han sig bakåt och kan dra sig runt och omkring med hjälp av händerna. Så det räcker med att man tittar bort några sekunder så är han på ett helt annat ställe än där man lämnade honom. Han hittar saker på golvet han vill till nu också och då går det fort vill jag lova!

 

På matbiten så sysslar vi fortfarande med små smakisar. Vi testade lite havregrynsgröt efter bvc:ans tjat men det slog ut hela magen så vi ligger lågt med det ett tag till minsann. På dagens kontroll var han 8,6 kg tung och 72 cm lång!

 

Sixten ler ofta och mycket med glimten i ögat, han älskar sång, sin pappa, människor, mys, gos, pussar, att duscha med sin mamma, vispar, att bli läst för, bus, att äta själv, borsta tänderna på sin mamma efter frukost, att vara med på ALLT, katten Baloo som är en finfin storebror och mycket annat här i världen. Han är godhjärtad som sin moder och en riktig spelevink som sin far.