Hej fredag.
I min famn ligger Sixten och sover sen nån timma tillbaka. När han vaknar är det förmodligen lunchdags och sen skall vi på fika och lek. Vi bryter karantänen och beger oss dit snoriga barn och mammor är välkomna. Jag tror dock att vi är på väg att bli friska igen. Vi mår mycket bättre och snoren är på väg bort. Förhoppningsvis är vi redo för öppna förskolan och sångstund nästa vecka.
Tanden som var så nära att komma upp verkar ha saktat av farten igen och lära-gå-andet verkar han ha lagt på is. Nu är det klättring som gäller. Upp upp upp skall han. Bland annat klättrar han upp på spisens handtag så att han kan se upp över spiskanten. Soffan klättrar han upp i om han hittar någon att hålla i och sådär håller det på. En riktig klätterapa verkar vi ha fått.
Något annat vansinnigt gulligt jag har observerat i dagarna är att han sjunger (nynnar) och dansar när han sätter igång musiken på hans buss. Jag sjunger ju nästan konstant. Att leva med mig är som att ständigt befinna sig i en musikal. Jag lyckas oftast skärpa till mig när det är folk i närheten men Sixten den stackarn har ju levt med en trallande mamma sen han låg i magen. Det verkar ha smittat av sig. Vi får se hur det utvecklas. Han kanske blir tokanti musik tillslut. Eller lika trallig. Jag har ju toktrallat hela mitt liv jag. Så som jag är helt enkelt. Jag trallar.
Nu spårade jag iväg. En trallig fredag och helg önskar jag er!
Jag saknar er <3
