Lilla älskade groda! Åtta månader! Redan? Storlek 74 är ett minne blott och nästa uppsättning kläder har åkt fram.
Men längden och vikten är inte det enda som förändrats denna månad. Sixten är nu en mästare på kryp. Det går fort som tusan och han tar sig över alla ev. hinder plättlätt. Nyaste nöjet är att gå runt möbler eller hålla mamma/pappa i händerna och gå. Han kan även förflytta sig från t ex soffan till bordet genom att ha en hand på varje sak. Jag är grymt imponerad! Och äntligen börjar han kunna ta sig ner (på ett sätt som inte ger bulor) från saker när han ställt sig upp. Härom dan stod han bredvid bordet utan att hålla i sig i några sekunder. Då stannade hjärtat på oss båda två och han blev jätteförvånad när han kom på vad han gjorde. Som tur är har det inte hänt igen. Han är fortfarande väldigt ostadig i fötter och ben så han får gärna vänta med ståandet och gåandet.
Under den gångna månaden har två tänder ploppat upp! Gnagbehovet är gigantiskt och kalla morötter är bästa tuggisen. Den ger skönt motstånd och kyler bra.
Nya ljud har upptäcks och han låter mest gai gai gai, eller guj guj om han inte smäller av sina fantastiska pruttljud. Heeeeej säger han också när han ser en men det vet han ju förstås inte vad det betyder än. Vi säger ofta just så med samma tonläge som honom när vi ser honom/lite då och då jag och sambon så det är ganska kul att han snappat upp det lätet och gör så han också.
Han pruttar med munnen och tungan på ett jätteroligt sätt nu men det roligaste är när han lägger munnen mot t ex badkarskanten eller bordet och blåser fram ljudliga och smällande pruttar.
Så kan han PUSSAS också. Förmodligen det gulligaste jag varit med om någonsin. Helst pussar han sin pappa men även jag lyckas lura till mig en puss då och då. Mysunge!
Min lilla lilla bebis!