Det är PROBLEM med iphoneappen.
22 April 2013
Det betyder att jag måste sätta mig vid DATORN och blogga. Det är jag alldeles för lat för, ofta, men jag skall se om jag kan få loss lite tid ikväll till några inlägg.
Idag vabbar vi, IGEN, jo ni läste rätt. Fröken bästhanärhemmaenextradagsåatthanharbramotståndskraft fick på nöten kan man säga. Sprucken trumhinna, dubbelsidig öroninflammation och penicillin.
Vi fick vänta två timmar och en kvart på att få komma in. Det var doktorns första dag och hen kunde inte datorsystemet. Jag var ganska irriterad efter första hslvtimman. Det var mitt i Sixtens lunch och sovtid och jag hade inte räknat med så många timmar så jag hade bara tagit med äppelbitar som "påfyllare" innan lunch. Men ett gäng ur personalen förbarmade sig över oss när de sett oss traska korridorerna fram i 45 minuter och efter 1,5 timma fick vi mackor och dricka till lille Sixten (eller Felix som doktorn döpte om honom till),
När man får en förklaring på förseningen och lite medmänsklig vänlighet så rinner all irritation av mig och jag blir istället förstående och på bra humör igen. Bara jag får veta saker så blir jag lugn. De bad om ursäkt flera gånger och jag skämdes nästan. Det är lungt svarade jag, sånt som händer. Då tackade de för att jag var förstående. "vilken tur att du tar det så" sa de och såg lite rädda/ihopkrupna ut. Jag avskyr att hamna i såna där situationer när sånt händer. Samma som när man får fel sorts mat på restaurang. Jag skäms och vill be om ursäkt, vågar knappt be om "rätt mat". Eller som när man skall lämna tillbaka något man köpt trasigt. Hu hemska tanke.
Sicken fegis.Ursäkta för att jag finns, typ. Blä.
Doktorn var jättetrevlig, hen tyckte nog att Sixten såg mer ut som en Felix dock. Vi fick medicin och vab-intyg.
En tant i väntrummet talade om för mig att dagens barn ser ut som små vuxna i sina kläder. Annat var det på hennes tid. Jag ville så gärna fråga vad de hade på sig istället för kläder. Men det var under min irriterade fas, så jag lät bli. Vet ni?
15:14:32
Vardagsliv
Idag vabbar vi, IGEN, jo ni läste rätt. Fröken bästhanärhemmaenextradagsåatthanharbramotståndskraft fick på nöten kan man säga. Sprucken trumhinna, dubbelsidig öroninflammation och penicillin.
Vi fick vänta två timmar och en kvart på att få komma in. Det var doktorns första dag och hen kunde inte datorsystemet. Jag var ganska irriterad efter första hslvtimman. Det var mitt i Sixtens lunch och sovtid och jag hade inte räknat med så många timmar så jag hade bara tagit med äppelbitar som "påfyllare" innan lunch. Men ett gäng ur personalen förbarmade sig över oss när de sett oss traska korridorerna fram i 45 minuter och efter 1,5 timma fick vi mackor och dricka till lille Sixten (eller Felix som doktorn döpte om honom till),
När man får en förklaring på förseningen och lite medmänsklig vänlighet så rinner all irritation av mig och jag blir istället förstående och på bra humör igen. Bara jag får veta saker så blir jag lugn. De bad om ursäkt flera gånger och jag skämdes nästan. Det är lungt svarade jag, sånt som händer. Då tackade de för att jag var förstående. "vilken tur att du tar det så" sa de och såg lite rädda/ihopkrupna ut. Jag avskyr att hamna i såna där situationer när sånt händer. Samma som när man får fel sorts mat på restaurang. Jag skäms och vill be om ursäkt, vågar knappt be om "rätt mat". Eller som när man skall lämna tillbaka något man köpt trasigt. Hu hemska tanke.
Sicken fegis.Ursäkta för att jag finns, typ. Blä.
Doktorn var jättetrevlig, hen tyckte nog att Sixten såg mer ut som en Felix dock. Vi fick medicin och vab-intyg.
En tant i väntrummet talade om för mig att dagens barn ser ut som små vuxna i sina kläder. Annat var det på hennes tid. Jag ville så gärna fråga vad de hade på sig istället för kläder. Men det var under min irriterade fas, så jag lät bli. Vet ni?
Kommentarer
Trackback