Inte full.
Ny. Månen är ny. Det gör en trött och orkeslös. Jag skulle behöva sova i ett par år. Jag förstår inte var den här läskiga tröttheten och skallebanken kommer ifrån.
Sixten ligger och sover. Våra sovrutiner sen månader tillbaka är att vi klockan 19 har borstat färdigt tänder och satt på pyjamas efter lugn stund vid bompa och/eller bad. Sen kryper vi ner i dubbelsängen med en flaska välling och klappar varandra till söms. Ibland somnar han på två röda, ibland tar det länge tid och det snurras och blurras en del. Förut lyfte vi alltid över honom till sin säng när han somnat och så kom han över i vår säng runt 22 när vi själva lägger oss. Han vaknade alltid då. När vi gick för att lägga oss alltså. Men sen inskolningen har han fått ligga kvar i vår säng och sussat där hela natten. Då sover han nämligen i ett streck fram till 5-6 då han vaknar och vill gå upp. Det är otroligt mysigt att samsova. Att krypa ner under täcket bredvid en sovvarm ettåring är meningen livet. Bara så ni vet.
Nattmål hade han fram till några månader sen men nu är den tiden äntligen förbi. Vi sover alla MYCKET bättre nu.
Vi har haft tankar och funderingar på att testa om han somnar i sin säng med flaska om man sitter bredvid och klappar istället för ligger ner och klappar. Men än så länge är allt så nytt med förskolan så jag tror att nya sovrutiner är det SISTA vi behöver mixtra med just nu. Och sen flyttar vi ju. Mycket att tänka på! Stora händelser i våra liv, för alla.
Jag vill inte sova ensam och är inte helt 100 på att Sixten vill det heller. Så vi får se om det är ett projekt vi verkligen bör ta tag i eller om det kan vänta tills Sixten har blivit storebror och de i så fall kan sova tillsammans. Men dit är det några år förstås. Jag tänker att våra barn kan samsova i framtiden. Delat rum kommer de i alla fall att ha! Åtminstone tills de ber om egna/skilda rum.
Ni hör hur jag har bestämt att det blir fler barn va? Det är ju inte ens säkert att vi kan få fler. Det där kan man aldrig ta för givet.
Jag samsov med mina päron fram till tonåren. När Sixten föddes hade jag nån föreställning om att han skulle sova i sin säng hela nätter. Vi fick till det med halva och det kändes som en okej kompromiss men nu har vi verkligen frångått våra föreställningar om hur det skulle vara. Vi bara kör. Det funkar för oss.
Hur gör ni?
Milo lägger vi i hans säng kl 18 och sen sover han till kl 7-9 nångång!! Han vill ha det mörkt i rummet och somnar ensam. När han sov inne hos oss blev han väckt flera ggr per natt.
Neo lägger vi runt 19 när disney junior sjunger att det är läggdags :) sen får man ligga inne i hans säng tills han somnar.
Vi gör allt för att V skall sova i sin säng. Men han vill ofta sova i vår :/ han sover kanon hos oss medan jag också Jonas knappt får någon sömn alls :-( Men det går i perioder, vissa tiden sover han helt i sin säng medan andra så vill han till oss tidigt. Nu när han är sjuk så sover han hela nätterna mellan oss, och ja att själv vara sjuk och inte få sova är grymt jobbigt ..
Natha-Lee och Willy går båda och lägger sig i gemensamma rummet kl 19, somnar själva.
Willy brukar vakna varje natt någon gång mellan 23-02, då tar vi in honom till oss och så sover han där till 06ca.
Natha-Lee vaknar någon natt då och då, kommer in till oss och sover till 06-07.
Vallis har sovit i egen säng sen hon var någon vecka. Hon somnar halv sju och sover sedan 12 timmar i streck, har även gjort det sen hon var pytteliten. Fast när hon sover middag får hon gosa i stora sängen med oss.
Vem vågar skaffa fler barn när det går så här lätt?
Jag menar, varför chansa!?
Min 1:a sov ofta hos oss vuxna. Var rätt mysigt när han var ett halvår, inte fullt lika mysigt när han var 4, liggandes på tvären och sömnsparkandes.
2:an hade jag tänkt om till. Hon skulle sova i sin egen säng från dag 1. Och det gjorde hon. Har ibland legat i dubbelsängen och ätit välling och sen själv velat till sin säng.
3:an. Sovit på sina hittills 2,5 år ungefär lika många nätter i vår säng. Sover dock i samma rum som oss vuxna då vi inte har tillräckligt många rum (eller för många ungar?)
Jag har nog varit rätt ego där. Har kompisar som samsover och tycker det känns helt okej. Jag sover kasst med ungar i sängen! De tar plats, snarkar, sparkas och helst klistrade mot mig. Hua!
Jag försöker gosa och tanka dem med kärlek dagtid och medvetet tränat dem till att kunna somna och vakna/somna om själv. Lillfjompan har vi i kortare perioder suttit i rummet med, och då i vår säng, läsandes eller nåt. Dagtid har hon alltid däckat själv. Ibland vill hon somna k våran säng men då snurrar hon som en virvelvind på crack och brukar uteslutande hamna i sin säng och där somna per omgående.
Elaka mamman?
Tja, en del tycker nog det. Men de sover alla 3 hela nätterna i sina egna sängar 19-21 till 8-9. Vaknar de så är det inget vi märker av. Och de får komma till oss om de vill/behöver/är sjuka etc.
