Saker man får äta upp.
I natt sov Sixten fram till klockan tolv ungefär, sen vaknade han och var jätteledsen med jämna mellanrum. Vi fick vara två som klappade, kramade, shhhshhshh:ade och ge kärlek. I morse somnade han i en djup sömn lagom till han skulle upp och åka till förskolan.
Sambon ringde efter lämningen och berättade att Sixten varit ledsen vid lämning. Att han sträckt ut armarna till mottagande personal men sedan ångrat sig och velat gå tillbaka till hans famn. Min sambo hade bett dem ringa hem honom om det var så att det inte gick över, men det verkar som att han klarat hela dagen.
Igår skrev jag hur han äntligen sov hela nätter och när en arbetskamrat frågade hur förskoledebuten gick så berättade jag hur bra det gick. Man får alltid äta upp sånt där.
Så idag har jag en klump i magen som säger att jag borde ha haft kvar honom hemma med tanke på vilken natt han haft. Får man vabba för sånt? Det måste ju räknas som allmäntillstånd?
Jag tror att vår jobbiga natt var en reaktion på allt nytt. Även om dagarna går hur bra som helst så är det ju klart att han har massor av nya intryck att bearbeta. Även om han är en trygg kille som finner sig i det mesta bara han blir behandlad på "vårt" sätt så är det stort att vara utan mamma och pappa.
Det här är andra hela veckan han har på förskola. Först en veckas inskolning, sedan måndag och tisdag, vab fram till denna veckan. Det här är alltså hans första riktiga vecka på helt egna ben.
Ångestladdat för mamman i familjen. Mycket ångestladdat. Kommer man någonsin vänja sig? Kommer jag någonsin kunna lämna ett ledset barn till exempel? Nu hoppas jag ju på att morgonen var en reaktion på den störda sömnen och att han inte hunnit vakna till riktigt innan han blev lämnad. Men fan alltså.. Nää..
Hu.
Det där med ledsna barn går upp och ner. Vissa dagar när jag lämnar Filip är han jätteglad och andra jätteledsen. Och då har han gått på dagis sen mitten av augusti.
Hampus min 5 åriga son kan också bli ledsen ibland vid lämning. Speciellt efter han vart ledig / sjuk en längre tid men sen är han också en känslig kille och han är verkligen mammas kille. Har alltid haft svårt att släppa mig..
Men tro det eller ej, efter 4 barn så vänjer man sig vid att de är ledsna ibland och åtminstone jag har inte samma ångest känslor nu när jag lämnar en ledsen Filip som jag hade när jag lämnade en ledsen Sebastian.. För det mesta slutar barnen gråta innan man hunnit ut genom dörren på förskolan :)
Finns inget värre än att lämna gråtande barn!! Vet inte hur många ggr jag har gråtit på väg till jobbet! Trots att man jobbar i det och vet att för det mesta så går det över när föräldrarna har gått.
Vet inte varför, men jag har alltid tänkt att jag inte vill ringa och störa dem i sin verksamhet TROTS att jag påpekar för våra föräldrar att de ska RINGA RINGA RINGA!! Vi finns alltid tillgängliga och de stör inte.... tänk vad dum man är! Jag vill att föräldrarna ska ringa och om de inet gör det vid en riktigt jobbig lämning så brukar vi dra iväg ett sms......
Det var jag som skrev kommentaren här ovan och inte "smult". Måste varit mobilen som ändrat :)
