❤️B U S A M E D E M L A

Jag sitter och snickrar i word. På Sixtens förskola har alla barn en förstasida i sitt portfolie med bilder på närmaste familjen. Jag har lyckats välja bilder, har nog lyckats bestämma ordningen (svåååååårt, etiskt dilemma om något!!! Men det är Sixtens papper och HAN kommer inte att bry sig om i vilken ordning korten är lagda så va faaan, det spelar väl ingen roll!?)

 

Alla ska vara med. Vi är en stor mysig bunt med människor.

 

Nu skall bilderna bara skrivas ut, klippas ut, sättas på färglatt papper, piffas till lite och slutligen plastas in.

 

I morgon skall jag lämna för första gången. Sambon har ju fixat inskolningen, jag glider in på ett bananskal nu när det mesta är färdigt. Eftersom jag har svårare att lämna så tror jag att det var ett klokt beslut. På minussidan kan jag känna att jag inte har byggt upp en relation till pedagogerna och därför lämnar till (för mig) "främlingar". Men Sixten är trygg med dem och jag lär ju förhoppningsvis känna dem snabbt.

 

Det går bra för Sixten. Han är en "förskolekille" och trivs med att vara i stor flock. Första vabben har inte varit än men den kanske är på g? Sixtens sussgranne hade tydligen drabbats plötsligt av flunsan stackarn! Sixten har ju redan haft flunsan så vi hoppas att det inte är ytterligare en variant utan att han redan har haft den och därför får fortsätta att vara frisk.

 

Det bästa Sixten vet är samling. Men det där med att sitta ner är inte hans kopp te. Nä. Han ställer sig i mitten av ringen och dansar när barnen sjunger. Haha, det är min Sixen det! Det räcker med att jag nynnar eller visslar så rockar han loss. Han har musiken i sig sa hans ansvarsfröken när vi hälsade på i fredags och han showade på sångstunden. Jag håller med. Det har vi verkligen gemensamt!

 

Ett hus med plats för piano hade ju inte varit helt fel. ;) Kanske en dröm som kan få slå in?

God kväll!