❤️B U S A M E D E M L A

❤️

Dag fyra.

28 Augusti 2014

Morgonen gick ganska så bra. Min tur att lämna S på förskolan. Ingen av oss grät. Lång dag på jobbet men jag hade "inne-tjänst" nästan hela dagen. Kunde grotta ner mig ordentligt i den pedagogiska planeringen av den övergripande verksamhet under verksamhetsåret 2014-2015. Petade i strävansmålen. Fördjupade mig i några av dem. Fick knappt på mig mina skor när det var dags att gå ut. Jag jämför mina fötter med hur dem såg ut när jag väntade Sixten och tycker att de ser helt normala ut, men skorna skvallrar om att det bor en hel del vatten i dem även om jag inte ser det. 

Sambon hade hämtning av S. Jag satte mig i bilen efter jobbet och energin var slut. Grät hela vägen hem. Ringde pappa som jag hade missat samtal från. Grät ännu mer. Vi avslutade samtalet med att säga att vi älskar varandra. Jag grät länge efter att vi lagt på.

Jag skickade sms till min mvc:a och bad om nr till kuratorn där. Hoppas få svar i morgon och en inbokad tid för samtal tidigt i nästa vecka. 

Samma sekund som smset var skickat kände jag en pytteliten lättnad. Jag kunde leka med Sixten och ta tag i kvällsrutinerna. Jag fungerade en liten stund utan att autopiloten var på. Det fick mig att gråta på nytt. 

Mamma ledsen, frågar Sixten. Han frågar mig och han frågar sin pappa när jag inte är med. Jag försöker skona honom så mycket jag kan men det lyckas inte alltid och han hinner se små tårar hit och dit. Min lilla älskade unge va mycket du skall gå igenom. Skönt att sambon fungerar just nu och kan ge Sixten allt jag inte kan.

Jag är rädd för att jag inte kommer att bli mig själv igen. Jag är rädd för att jag skall utveckla en depression. Jag är rädd för att den skall mynna ut i en förlossningsdepression. Jag är rädd för att Sixten skall ta skada av en mamma som inte fungerar som hon skall. Jag är rädd för att tårarna aldrig kommer att ta slut. Jag är rädd för att bli sjukskriven och behöva erkänna för mina kollegor hur jag mår. Jag är rädd för att erkänna hur jag mår för min omgivning. Jag är rädd för att jag inte kommer att kunna ta till mig kärleken till bebis-hen när det är dags. Jag är rädd för att sambon skall tröttna på att stötta mig. 

I närmaste tiden är jag rädd för helgen. Jag har olika sorters umgängen inplanerade och jag undrar om jag kommer att orka vara bland folk. 

21:36:38 Vardagsliv

Jag kommer aldrig att tröttna.
Lika mycket som du finns för mig när jag är sjuk!
Finns jag för dig när du behöver.

Vad bra att du har sökt hjälp. Det kommer att gå bra! <3 Styrkekramar från Linda

Min älskade fina!! Bitarna kommer falla på plats! Jag finns ett samtal bort om det är något ❤️

Så glad att du ringde det samtalet!! Fullt normalt att vara så ledsen och rädd men så sjukt jobbigt. Jag grät mig igenom mycket av sista tiden och fick toppenbra hjälp av psykologen!!

Det är aldrig för sent ❤️ Inte konstigt att allt faller över dig nu. För det är först NU när Koffe är bättre som du fått tid att tänka på hur DU mår och det är ofta då man faller som hårdast. Men glöm inte att det finns alltid hjälp att få!!