En grinig period.
09 December 2014
Jag verkar befinna mig i ett grinigt flow just nu. Lättretlig, grinig, sur, trött och blödig verkar vara min melodi. Det går inte att sätta fingret på varför riktigt. Kanske den där avsaknaden av solen som börjar göra sitt. I vanliga fall mår jag ju pyton från november till mars ungefär. Den här gången är det massor av kärlek till vår nya familjemedlem som håller mig flytande. Jag väntar på att hösten skall komma ikapp mentalt också. Men det kanske den inte behöver göra...
15:21:04
Vardagsliv
Igår kväll la jag Torsten i sin säng första sovpasset och det gjorde att jag och sambon hade heeeeela sängen för oss själva. Vi höll om varandra i en stor kram tills ögonlocken blev tunga. Jag blev påmind om hur skadad han är, hans stora operationsärr, vad han har varit med om och jag grät. Jag grät för att han har kämpat så otroligt mycket och jag grät för att det är så mycket kämpande kvar. Jag grät för oss. För att vi knappt kramats sen september. Jag grät för att jag mindes första kramen på sjukhuset. När han äntligen kunde stå upp och hålla om mig igen. Jag grät för att jag blir så irriterad ibland när jag ser hur trött han är och hur mina mörka ringar under ögonen alltid är så mycket mindre än hans. Jag grät för att jag har vant mig vid att han stånkar och ojar sig, att han lider högljutt i sömnen när han inte kan hålla masken, att jag har vant mig vid prasslet från morfin-kartorna. Jag grät för att vägen tillbaka är så lång och jag orkar inte alltid vara hans starka stöd och det är så dåligt av mig.
Jag tänker på vad psykologen sa om energi och funderar på hur jag skall tanka mina energidepåer. Jag får klura ut något roligt att göra med killarna. Alla tre. För jag tror inte att ensamtid är det jag behöver just nu.
Finaste fantastiska familj
Kommentarer
Trackback