Dömande mammor och viktighetslistor.
22 Februari 2014
Ikväll tänker jag på kvinnor och mödraskap. Jag tänker på att det finns så många olika upplevelser av ungefär snarlika händelser. Hur mödraskapet ser så olika ut från mamma till mamma. Jag tänker på hur olika perspektiv möts och hur lätt det är att döma andra utifrån sig själv. Jag tänker på mammorna i min "virkgrupp" som tänker och tycker så olika, men som respekterar varandras olikheter, lyssnar och undrar med öppet sinne. Är det unikt? Det är i alla fall fantastiskt och jag älskar att jag får vara en del av det. Att tycka olika är en rättighet. Men att döma och säga att någon annan har fel i sin åsikt. Fel känslor. Fel upplevelse. Det är nog en väldigt jobbig känsla att ha men desto mer att bli utsatt för.
23:58:55
Vardagsliv
Jag tänker på rädslan för utanförskap. Rädslan för att säga vad man tycker. Rädslan för att bli dömd. Rädslan för att tycka, känna och vara fel. GÖRA fel.
Aldrig har jag blivit så bedömd som efter jag blev mamma.
Tänk om alla var medvetna om att hur du dömer en annan människa helt beror sig på vem du är och vem du vill vara. Inte så mycket om personen ifråga. Och om en annan människa gör fel efter dina värderingar, så betyder det inte att människan gör fel. För den du dömer har ett annat sätt att se på livet och vad är det att döma?
Jag tänker så mycket på min gamla lärare och hans viktighetslistor. Alla människor har en lista de går och bär på där olika viktiga saker står i ordningsföljd. De här viktiga sakerna rangordnas. Säg att nr 1 på någons lista är kärlek och frihet kanske toppar någon annans. Andemeningen är att alla människor bär på olika värderingar. Olika viktighetslistor som gör att man reagerar och blir på ett visst sätt. Min viktighetetslista är inte den ultimata värdsliga sanningen. För mig är den det. Men det är inte en universell lista som hela världen bör anamma och göra till sin. KOM IHÅG DET i mötet med andra människor, sa han. Och det är nog något av det viktigaste jag lärt mig i hela mitt liv. Det tillsammans med att man inte ÄR någonting utan att man BLIR. Människor är inte konstanta. Vi är föränderliga och vi utvecklas utifrån våra erfarenheter. Vi blir i olika situationer. Jag är inte blyg, men jag blir det i olika situationer där jag inte känner mig bekväm.
Kan vi inte bara stötta och acceptera varandra? Respektera varandras viktighetslistor och sluta trampa på mödraskapet för det är nog så ångestladdat och självdömmande som det är. Att någon annan gör något du inte skulle göra eller vill göra hotar inte dig eller dina värderingar. Om du vågar ta ner garden så ska du se att en hel värld öppnar sig. En värld med viktighetslistor som kan se helt olika ut. Vad mycket vi kan lära av varandra.
Kommentarer
Postat av: Sara
Kunde inte sagt det bättre själv!!
Trackback
