Jag lyssnade på Alex och Sigges podd på väg hem från jobbet i tisdags. Alex pratade om att han just nu lever i en mörk period då han till exempel stör sig på vad människor lägger upp på instagram. Sigge verkar mest som ett frågetecken inför Alexs mörka perioder, men JAG, jag vet precis vad Alex snackar om. För just nu är jag inne i en rysligt ruskig mörk period. All energi går åt på jobbet. Där måste jag ha tålamod och bemöta barn/föräldrar/kollegor på ett professionellt sätt. Så ungefär från att jag säger hej då på jobbet tills jag säger god morgon på jobbet så är det bister min och arg blick som gäller. Förutom när det gäller min söta och fantastisk fina unge såklart. Han liksom pressar ut mitt sista tålamod och får hjärtat att värka av kärlek. Han ser till att det finns ljus i mörkret så att säga. Men möter jag någons ögon på stan/i bilkön/ i affären så är det mord i blicken som gäller. Jag känner för att be alla dra åt helvete rent ut sagt.
Dra åt helvete och hör sen. Hemma ser det ut som fan också. Jag har stor lust att skita i att komma hem faktiskt. För där dras liksom mitt humör ner på minus minus.
Allt är dåligt. Allt är jobbigt. Det är SYND OM MIG. Kroppen gör ont. Själen är svart. Jag hatar hela världen just nu. Fast jag störs inte av instagram. Andra människors positiva liv får mig att överleva just nu.