Ett ofrivilligt bad i bajs.
14 Juni 2014
Idag tvättade vi av min bil med högtryckstvätten på gården, den de spolar av traktorerna med. På plattan där man står har det alltid legat ett par plankor som jag inte reflekterat så värst mycket över. Det är alltid geggigt där så jag har nog tänkt att det är för att inte behöva gå i geggat. När vi spolat färdigt så skulle vi rulla in slangen. Sambon rullade och jag höll slangen rak och gick sakta med när han rullade. När jag närmade mig geggat så drabbades jag av nån slags klantpanik och istället för att gå bredvid så skulle jag hoppa över. Men jag kom inte så långt...
21:35:55
Vardagsliv
Marken försvann under fötterna i vad som verkade vara ett bottenlöst hål. Jag lyckades fånga mig själv med hjälp av händerna mot kanten på betongplattan annars hade jag nog försvunnit ner helt och hållen. Helt plötsligt badade jag i kobajs och kiss upp till midjehöjd ungefär. Med skrubbade händer kravlade jag mig ur och kom upp på fötter.
Mina tidigare svarta leggings var bruna och indränkta i avföring, mina skor. Ja halva jag helt enkelt. Klänningen flög upp i fallet och landade snyggt över ytan så den fick sin dos mest på undersidan.
Väl på fötter började jag tokskratta. Vad gör man när man är täckt med bajs. Första reaktionen var att skrattgråta åt allt det dråpliga! Herregud!
Sambon tog kort på mig när jag kom upp. Det var tvunget att dokumenteras tyckte han. Sixten stod på behörigt avstånd och funderade över vad som hänt. Jag vände mig om mot honom (för att han inte skulle gå samma väg) och såg att han blev rädd. Mamma ledsen? Frågade han och vi fick trösta och visa att allt var bra med mig.
Det var ett under att jag inte kräktes. Sambon fick spola av mig med trädgårdsslangen och sen väntade en noggrann dusch. Kläderna åkte i grovtvätten och sen kom paniken.
TÄNK om jag fått i mig en farlig bakterie! Tänk om min lilla älskade bebis i magen dör! Jag ringde 11-77 och fick prata med både sköterska och läkare som båda lugnade en smått hysterisk gravidis. Det är ingen fara! I värsta fall åker jag på urinvägsinfektion och då kontaktar jag vårdcentralen. Ingen fara på taket alltså.
Sen kom panik nummer två. TÄNK om det hade varit Sixten som åkte ner i hålet! Han hade aldrig kunnat ta emot sig och hade förmodligen doppat sig hel. Nu är han ju väldigt försiktig på gården och vi är alltid med honom (förutom de få gånger han smitit men då har han aldrig kommit långt) men det hade lika gärna kunnat vara min lilla älskling som trampat fel. Jag visste ju inte ens att det fanns ett hål där! Den riktiga svämmbrunnen är ju skyddad av 1,5 meter höga stenkanter. Men det här hålet är tydligen från den gamla ladugården och går ner till nån gammal motor eller vad det nu var. Vi skall be om att få täcka över hålet. När det slog mig att Sixten hade kunnat råka illa ut så grät jag helt hysteriskt en lång stund. Fy fan rent ut sagt.
Jag tackar ödmjukast min skyddsängel för att det fick så bra för mig och jag tackar karma för att det var jag som flög i och inte min son. Det var förmodligen i upplysningssyfte av universum innan en hemsk olycka hade kunnat vara framme.
Jag vill inte bo här längre grät jag och blev tröstad av sambon. All rädsla för alla farliga saker (stora fordon, farliga baciller och gödning m.m) bubblade liksom ut.
Även om vi ÄLSKAR vårt liv här på gården så är det farligt och det är vi väl medvetna om. Jag är ofta rädd för hur det kommer att bli när vi har en bebis också. Men nu har vi lokaliserat en dold fara så vi får vara glada för det.
Kommentarer
Trackback