Ja, nu börjar det märkas på riktigt att jag är gravid. Det börjar bli dags att slå av på takten. I helgen rensade jag rabatter, högg rötter med yxa och grävde i gräsmattan och kroppen sa "AJ!! Hallå!! Sådär kan du inte tuffa på!!". På söndagkvällen hade jag mina första
sammandragningar någonsin. Nästan. Med Sixten i magen hade jag nån liten "sammandragningsdag" i slutet men igår var det hemskt. Magen blev stenhård och jag hade ont. Inte växtvärk-ont utan ONT! Det var inte alls bra och jag blev lite skrämd. Jag får nog lugna ner mig och inse att jag inte kan köra på som vanligt.
Fogarna har börjat göra ont nu. Också något nytt som jag inte kände av särskilt mycket under min första graviditet. I tisdags när jag simmade fick jag dra ner på farten. Inte så mycket för fogarna, men det kändes inte bra i kroppen. Jag är ju van att ta i nu när jag simmar men jag får nog bara ha som mål att simma i lugn och ro för simmandes skull.
De här graviditeterna är verkligen som natt och dag. Jag känner mig lite gnällig nu, för det är ju inga stora grejer jag lider av. Bara helt vanliga graviditets-besvär. Men första graviditeten var så mysig och härlig så jag hade väl nästan förväntat mig att denna skulle bli lika smärtfri och lätt. Att jag bara skulle lysa och stråla och ha lite småbekymmet sådär. Haha. Så dumt och naivt. Den här graviditeten har verkligen sugit ur all energi och jag blir nästan rädd när jag möter min blick i spegeln.
Ja herregud.
Att få bjuda mamma, mormor och bonuspappa på fika är iaf balsam för min stackars kropp. Nu är klockan långt över läggdags. Jag ser fram emot simningen i morgon!