Ombytta roller och dödsångest.
08 Maj 2014
Under en lång lång tid har Sixten varit inne i en riktig mammaperiod. Hans pappa har inte fått lägga, bytt blöjor, tröstat och så vidare. Men nu har det vänt! Sambon har jobbat massor för att få tillbaka sin plats och ikväll när jag nattade Sixten så bad han om sin pappa. Det är härligt att se hur fin deras relation är. Jag är inte rädd för att hamna som nr 2, det känns bra om han är inne i en pappig period när bebisen kommer. Då kanske det inte blir så traumatiskt att någon kommer och lägger beslag på hans mamma. Jag vet ju att han älskar oss båda lika mycket som vi älskar honom. Oavsett vem han helst hänger med för tillfället.
20:27:27
Vardagsliv
I dag har jag gått omkring med dödsångest. Det började i morse när jag mötte en vinglig bil på väg till stan. Helt plötsligt såg jag nyhetsrubriker om rattfylleri och en gravid mamma som dött i en bilolycka. Jag fick pressa tillbaka tårarna och styra tankarna på annat håll. Men det har ploppat upp liknande tankar lite då och då under dagen. Tänk om jag dör? Tänk om sambon dör? Vad händer med barnen? Tänk om jag inte får vara med tills de blir vuxna?
Det är precis som att nu när jag är så vansinnigt lycklig så är allt så skört. Livet är så skört. Det kan ryckas ifrån en på en ynka sekund. Det räcker med en vinglig bil en torsdag morgon så kan allt det lyckliga vara över. Livsfarliga tankar. Jag har aldrig känt såhär förut. Jag hoppas att det är hormoner som spökar och att det är över fort. Helst i morgon. Annars får jag väl vältra mig i dessa känslor ett tag så de kan försvinna sen.
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag fick massa sånna tankar när jag var gravid också. Sjukt jobbigt var det. Antingen hur det skulle hända mig något eller Vidar. Fy det var så hemskt och det kom liksom som "dag-mardrömmar" jag inte kunde stoppa. Tog upp det med mvc psykologen och tydligen var det fullt normalt. Hon tipsade om att man skulle acceptera tankarna och inte skjuta bort dem. Tog dom dock överhand så kunde det bli farligt... Men ja det blev många stunder av gråt helt plötsligt för min del ;-)
Svar:
busamedemla.blogg.se
Trackback
