Men förståååår ni hur nära bf jag är nu? Vad hände? Det sa bara puff. På måndag är jag officiellt mammaledig men nu gick jag ju hem 2,5 veckor tidigare med sjukskrivning så jobbet har jag redan lagt bakom mig. Det gick fort att tänka bort jobbet men det kanske inte är så konstigt med tanke på hur allt har varit den senaste tiden.
Mitt gravida tillstånd den senaste veckan har varit fylld med förvärkar som kommer och går både på dagar och nätter. Skulle vilja beskriva det som mensvärk. De är inte så intensiva så de går faktiskt att tänka bort även om jag måste vänta ut dem med lite lugnare tempo när de kommer. Sammandragningar har jag också många. Det känns som att magen är stenhård mest hela tiden.
Vatten samlas på, fogarna gör ont. Ryggen låser sig ibland och nerver hamnar i kläm så att jag är orörlig emellanåt.
Men det VÄRSTA är den där stickande, brännande, känslan nere i snippan. Det är precis som att bebisen stöter i botten eller något, fast än att hen ligger helt stilla. Så märklig känsla. Jag hoppar till och ajjar mig varje gång. För den känslan är sådär skön alltså. Bowlingklot i brallan - check!
Som det känns nu med alla förberedelser som kroppen sysslar med så tror jag inte att bebis kommer att behöva bli igångsatt. Men man ska aldrig säga aldrig.