❤️B U S A M E D E M L A

Det där med en av varje verkar vara det mest ultimata. Balansen i universum typ.

Att jag önskade mig en dotter, att Sixten skulle få en lillasyster handlar nog mycket om mitt eget kön och min relation till mina fantastiska systrar och det kvinnliga som binder oss samman. Jag älskar kvinnor! Det kvinnliga är heligt för mig. Det är så mycket styrka, engagemang, glöd och vacker sårbarhet. Närhet. 

Sixten är ingen pojke i den mening att han är en tuffing som leker krig och brottas. Han är en mjuk kille med fantastisk empati och med ett vänligt sinne. Jag ser hur alla egenskaper jag älskar i det kvinnliga framträda mer och mer hos min älskade son. Vi lär oss så mycket om livet tillsammans och jag känner mig inte mindre nära honom för att vi inte har samma sorts könsorgan. Jag har aldrig önskat mig en dotter för att klä henne i gulliga små vuxenkläder eller göra manikyr och ansiktsmask tillsammans. Det jag har önskat mig är den fantastiska "kvinnlighet" jag älskar och prisar och den har jag ju redan i mitt första barn. 

Hela det här resonemanget låter helt uppåt väggarna, och det är det verkligen! Jag om någon har ju den övertygelsen om att kön och egenskaper inte har något biologiskt samband utan att det helt skapas av samhällets normer och värden. Men det förändrar inte det faktum att samhället GÖR skillnad på kön och att hur fantastiska genus-genomtänkta miljöer vi än skapar runt våra barn så finns alltid samhället och de äldre könskodade generationerna kvar. Barnen programmeras ändå och jag har alltid en sorts inneboende rädsla för att jag skall förlora Sixten till den kalla och hårda manligheten där man inte får visa känslor och måste vara ensam och stark. Men det gör inte allt "arbete" ogjort. Och när mina barn får barn så kommer det att ha förändrats ännu mer. Fantastiskt med utveckling! 

När jag plussade denna gång så försvann min önskan om ett speciellt kön ganska så direkt. Från och med då önskade jag mig ett friskt barn lika fantastiskt som Sixten.

Men omgivningen fortsätter att önska mig en liten tös och många tror att det är just en tös som ligger där inne. Jag har tydligen "tjej-mage" och en hel del andra tecken som skall tyda på det.

Vad jag själv tror? Som jag skrivit nån gång förut så tror jag på en lillebror och den gissningen har bara blivit mer och mer säker hos mig med tiden. Jag tror verkligen att en lillebror växer här inne i magen. Med helt andra personlighetsdrag än Sixtens förstås.

Det skall bli otroligt spännande att få veta vad som gömmer sig där inne. Snart vet vi! Och spelar roll, det gör det, även om jag inte önskar mig ett speciellt kön så kommer helt andra utmaningar med en dotter.