Jag tänker aldrig mer ta glädje för givet.
03 September 2014
Det har varit tuffa tider men nu blir det bättre för varje dag som går. Idag kände jag lycka och glädje. Bara det vill man ju storböla av, dessa fantastiska känslor som är så lätta att ta för givna. Bara en sån sak som att kunna skratta från hjärtat. Det har jag gjort idag. Jag och Sixten har skrattat så fantastiskt mycket och solen sken både på himlen och rakt från mitt hjärta. Det är första gången på väldigt länge.
22:03:30
Vardagsliv
Jag fick ett möte hos psykologen om 20 dagar. Men om en vecka träffar jag min mvc:a så om jag mår sämre så kan vi bolla lite då.
Vilken klok psykolog jag fick prata med. Hon lyckades få mig att förstå några väldigt viktiga saker på bara en halvtimma. Saker som gör att jag fått ett nytt sätt att tänka på. Det viktigaste just nu är att jag tar hand om mig själv. Att jag samlar kraft inför det som komma skall. Prio ett är att ladda, vila och komma i form til när bebis-hen skall födas. Jobb är sekundärt, och jag skall be om hjälp från alla i vår omgivning med praktiska ting. Min roll i familjen är otroligt viktig, jag är en nyckelperson som behöver må bra för att allt skall fungera. För första gången på väldigt länge (kanske någonsin?) så förstår jag hur viktigt det är att jag tar hand om mig själv. Att inte bara ta hand om alla i min närhet och se till deras behov. För om jag struntar i mina egna och hamnar där jag nyss var så kan jag inte hjälpa någon alls. Då fungerar jag inte över huvudtaget.
Psykologen sa också att det inte alls är så konstigt att jag bryter ihop nu. "Lösningen" för sambons sjukdomar är nära och vår vardag börjar reda upp sig. Det är då man kan få lov att braka, när man inte behöver bita ihop längre. När man kan andas ut.
Jag har också under de här dagarna insett hur orolig jag faktiskt är. Inte helt medvetet men på ett omedvetet plan. Jag är rädd för hur sambons mediciner skall få honom att må. Det är väldigt allvarliga biverkningar som vi måste hålla koll på och även operationen som är sista utvägen har en lång återhämtningstid och riskerar komplikationer. Allt detta samtidigt som en liten bebis och en 2,6 åring kan bli tufft.
Att vara höggravid, mamma till en busig 2 åring, jobba heltid och samtidigt bära all denna oro för sambon är också tufft. Om jag dippar igen så behöver jag ge mig själv möjligheten till att gå ner i tid sista tiden som är kvar. Vi får se hur jag gör och hur det här går.
Idag är jag uppåt, glad och förväntansfull . Bilen är packad och Öland väntar på oss. Sixten är superexalterad! Han skall få åka båt med Åsa och Morgan och träffa Bastian och bebis-Lissa.
Hej livet, glädjen och lyckan. Jag älskar dig!
Kommentarer
Postat av: Lina
Va härligt att du mår bättre. Det är inte konstigt alls att du brakar ihop. Det har jag gjort både 1-3gånger. 2 av dom gångerna va ungefär när båda barnen va 10-11 mån & jag va föräldraledig. När jag borde vara som mest harmonisk & njuta av tid med mina barn. Jag mådde så dåligt speciellt 2.a ggr när 2.a barnet va 11månader. Då fick min man köra mig till Akuten & efter det fick jag träffa en psykolog ett tag. Inte många som pratar om att man mår dåligt psykiskt men när man berättar & är öppen själv dyker liknande historier upp. Du är inte ensam eller "ovanlig" du är bara en helt vanlig människa. Ha en fin Ölands-resa.
Svar:
busamedemla.blogg.se
Trackback
