❤️B U S A M E D E M L A

Det blir bara graviditet blandat med jämmer och elände. Jag är förvånad över att ni står ut och läser troget genom all skit jag skriver. 

Mycket är jag öppen och ärlig med, men inte allt. Inte allt som rör sambon. Jag vill inte lägga upp detaljer kring det som händer honom nu. Jag försöker koncentrera mitt skrivande runt mina egna känslor och upplevelser om det som sker runt omkring. Ja, ni vet.

Just nu är det lite varannan dag i humöret här hemma. Jag och Sixten grälar oss hysteriskt ledsna emellanåt (i onsdags och allra senast idag). Ibland frågar han om jag inte skall gråta när han demonstrerar sin vilja. Han vet att jag hela tiden är millimeter från att brista. Han är orolig för mig och hans pappa. Jag är värdelös på att hålla masken uppe konstant. Vi blir så arga på varandra men är samtidigt så otroligt nära varandra och beroende av varandra just nu. Vi grälar och gråter, kramas och tröstar varandra. Saknar sambon/pappa och säger att vi älskar varandra. Vi skrattat och tramsar, släpper måsten, äter glass direkt efter frukost och skrattar åt varandras pruttar så att vi trillar omkull. Jag försöker att leka så mycket jag kan när jag är på

gott humör. Idag var vi rejält osams och jag tappade humöret. Inuti var jag så arg att jag inte ville vara nåns mamma längre alls. Jag var så trött, ledsen och arg. Kände mig ensammast i världen. Nu ikväll så skäms jag såklart. Jag tycker så vansinnigt synd om Sixten som har en otillräcklig mamma just nu. Det är så typiskt mig också att vara så hård mot mig själv. Men jag vet hur det påverkar honom, allt som sker just nu, och det gör ont i en mammas hjärta. 

I morgon är vi hemma, men på tisdag har jag tänkt att vi skall vara tillbaka på jobb och föris. Det beror sig på morgondagen och om vi fått något svar från prover som vi väntar på.

Den här dagen har varit en riktig skitdag. Jag var sent hos sambon (Sixtens mormor var här och nattade) och det var extra svårt att lämna honom ensam efter den här kvällen. Jag vill bara få krama honom, bära hans smärtor en stund och slippa lämna honom ensam. Kommer allt någonsin att bli bra?

Jag har så svårt för yta just nu. Men om jag känner för att lägga upp något ytligt så kanske nån kategori får sig ett inlägg. 

Igår var jag med några tjejer på Joda och åt en efterlängtad middag. Jag ska försöka leva på det ett tag.