Jaha, då var det bara en söndag kvar och sen åker vi. Mitt huvud är inte med mig men OJ vad jag hoppas att jag skall lyckas stressa ner i Turkiet när jag slipper matlagning, städ och tvätt. Jag ska pussa på mina barn extra mycket och plaska vatten allt jag kan. Massor med pommes frites skall jag glofsa i mig och obscena mängder Cola zero skall skvalpa under min hud. Det kommer nog att bli bra det här...
Idag fick jag två timmar på stan alldeles ensam. Jag fick för mig att jag behövde en bikini. Det var lättare sagt än gjort att pressa ner min stora lösa kroppsmassa i något trångt, naket och pinsamt lite elastiskt. Jag fick en stor släng av provrumstourettes och ville ringa och skrika på dem som bestämt att stort bystomfång automatiskt betyder stora bröst. Jag sa några väl valda ord till skit-bikinisarna i stället och kom hem med det som såg minst groteskt ut. Jag hatar att jag inte älskar min kropp. Min stackars kropp förtjänar att bli älskad. Och den förtjänar sannerligen en bikini i rätt storlek.
Jag förstår att jag låter som värsta pessimisten, vem vill inte åka på en utlandssemester liksom? Tja, inte jag, egentligen. Katastroftankarna löper ju liksom fritt nu när mitt filter mot omvärlden är borta och det är tufft att värja sig mot allt som snurrar i min skalle. Jag planerar begravningar eftersom någon av oss alldeles säkert kommer att dö och jag gråter stora tårar och straffar mig själv på mina egna små sätt. Så kommer jag ihåg att jag skall träna mindfullness, struntar sen i det och försöker tränga bort alla tankar med annat meningslöst. Det är utmattande att vara utmattad.
Men ikväll skall jag träna hjärnan igen. Jag vet att det fungerar fantastiskt bra bara jag s ä t t e r mig ner och startar. Mindfullness verkar kunna bli min grej. Min överlevnadsstrategi.
Ja herregud. Nu bär det av. Jag ska se till att försöka släppa ut Emelie lite. Ta ut henne i solen och ge henne luft. Kanske ge henne en present. Hon behöver det. Jag borde ta hand om henne lika bra som jag tar hand om alla andra och jag borde vara lite snällare mot henne, hon har haft det tufft och behöver kärlek. Jag har inte riktigt förlåtit henne än, men när jag gör det så kommer nog allt att bli bättre.