Helgen flög förbi i ett rasande tempo. Min lillasyster var här och vi startade helgen med hembakad pizza. Lyx! Sixten var överlycklig med sin Mammi hemma.
På lördagen åkte vi till Guldrupe och hälsade på nappungar, höns och hästar. Sixten har pratat varje dag sen dess om att han vill rida så jag antar att jag måste få tag i en snäll liten häst nånstans.
Sixten tyckte att det var roligt att lammen åt på samma sätt som lillebror.
Torsten var ledsen i blåsten tills han somnade i min famn och fick en filt över sig. Det var verkligen bitande kyla just denna lördag.
Vi kraschade ett födelsedagskalas och blev bjudna på våfflor. Torsten var sugen men han får vänta ett tag till. Det var mysigt att få hälsa på Å och K. Jag hoppas att jag börjar må bättre snart så att jag orkar hålla olika relationer levande igen.
När vi kom till gården stod helt plötsligt ängeln från i höstas i hallen. En av sambons favoritsköterskor var där och jag fick en stor kram. I några sekunder var jag tillbaka på sjukhuset, höggravid och livrädd. Det är så länge sen men ändå så nära. Jag hoppas att sambon får ha henne i höst igen.
När vi kom hem hade sambon gjort kroppkakor. Han såg ut som ett spöke när vi kom hem, det var lite mer än han orkade egentligen, men så är det ju med min sambo. Han gör alltid alldeles för mycket mer än han orkar..
Sen kom söndagen och hon åkte hem. Massa bus senare. (Får eventuellt stryk för att jag lägger upp den här face-swoppen)
Nu har jag sjuka barn (skjut mig) att pyssla om. Fast just nu sover båda. Vi ses på andra sidan baciller och snorpapper, typ. Jag vet att jag lever om man säger så.
I morgon skall jag till terapeuten och passar på att gå en promenad med en kompis efteråt. Det känns fortfarande jobbigt att gå dit, men vi gräver väl vidare helt enkelt. Jag har åtminstone klarat 1 av 2 läxor sen sist! Heja mig.