❤️B U S A M E D E M L A

Det är spännande att uppleva världen med en treåring vid sin sida. Jag har sällan långtråkigt, det är en sak som är säker. Ibland är vi rörande överens om allt och goooosar och myser. Men så krockar vi och blir osams. Idag suckade vi högljutt åt varandra efter dagens tredje fight. Jag lyckas inte alltid vara den där mamman jag så gärna vill vara men jag antar att vi alla tappar fejset ibland. 

Det är lite knivigt att hinna med båda barnen emellanåt. Vi äter i omgångar, oftast Torsten först och sen passar jag och Sixten på när lillbror har somnat. Torsten sover sällan längre perioder under dagtid. Han liksom småslumrar lite då och då. Det är helt klart svårare att få till det där med rutiner nu med andra barnet (åtminstone för mig). Det blir lite som det blir helt enkelt. Torsten har dock skapat sina egna rutiner och de avviker väl egentligen inte så mycket från Sixtens som han hade när han var bebis. Det mesta klaffar och det är väldigt skönt. Jag har nog aldrig varit så flexibel som jag är nu. Det blir spännande när Torsten tänker börja krypa och klättra. Jag minns (med fasa) när bebis-Sixten blev mer rörlig. Då hade jag fullt upp. Torsten visar inga planer på att börja än. Han har inte mina bråttom som sin bror. Kanske är han lite lugnare? Hoppas kan jag ju alltid..