Hej, jag heter Emelie och jag är introvert.
06 Oktober 2015
Det är fantastiskt att bli äldre. Jag ser faktiskt fram emot att fylla trea nolla nästa år. Livet blir liksom stabilare ju äldre jag blir, till och med när livet är kantat av utmaningar. En sak som jag börjar inse och behöver ta på allvar är den människa jag verkligen är. Jag har snubblat på begreppen introvert och extrovert ett par gånger det senaste året och fan alltså. Jag måste nog acceptera att jag är introvert. Det mesta av beskrivningarna stämmer in på mig och jag tror att en stor del av mitt lyckliga jag kommer att växa om jag lär känna mig själv bättre. Jag vill vara sann och ärlig mot mig själv och leva på ett sånt sätt som gör att jag mår bra, står upp för det som är jag och hjälper mig att älska mig själv.
22:10:53
Vardagsliv
Så vem är mitt introverta jag?
Jag tycker om människor men behöver ladda om mellan mina möten med dem.
Kallprat är INGET för mig. Jag vill prata djupt på en gång, i kallprat är jag väldigt obekväm.
Jag tycker inte om dagens sätt att vara uppkopplad på. Det där med att man skall vara tillgänglig dygnet runt och svara på allt... Ibland skiter jag i att svara när någon ringer för att istället ringa upp lite senare. Det kostar mycket energi att prata i telefon och om jag svarar när energin är låg så blir det bara ett dåligt samtal ändå.
Jag älskar att vara ensam. Min ensamtid skattas högt! Det är knepigt att få till med små barn och jag tror att det kan vara lite knepigare under småbarnsåren för oss introverta. Just för att det är så lite ensamtid till att ladda. Nästa varje kväll sitter jag och sambon (som är extrovert) i soffan och tittar på tv/småpratar. Det stör mig att jag aldrig tar mig tid till att verkligen få vara ensam och drunkna i böcker eller annat utan krav på umgänge. Det borde jag verkligen prioritera.
Det finns säkert massor jag missat men för ikväll räcker det gott och väl.
En morgon då jag önskade mig ensam-tid.
Kommentarer
Postat av: Å
Välkommen till klubben❤
Svar:
busamedemla.blogg.se
Trackback
